Förlåt mig för allt jag har gjort, men inte mina synder för ifall sånt skulle räknas skulle jag brinna i helvetet för evigt.
Förlåt mig för allt jag har sagt, jag menade inte att skrika ut det.
Förlåt mig för dom gångerna jag inte var jag, jag tar ansvar för det, men jag ångrar mycket.

Förlåt mig för att jag gillar dig, jag tänker inte säga älska eftersom såpoperor har lärt oss att älska betyder "för evigt"… dom har förvandlat ett ord som brukade förena till något som nu förkastar.
Säger jag "älska" så säger du "försvinn"… inte öppet… öppet så blir du obekväm och stel….
Förlåt mig för att älska inte längre är vad det brukade… det brukade vara något bra, nu är det en magnetisk motpol som för människor bort från varandra istället för närmare.

Förlåt dig för att du inte känner mig på riktigt utan bara en fredag/lördag kvälls variant av mig…
Förlåt dig för att hoppen mellan fredag och lördag är lika med ett år i förändringar… efter värme följer tydligen kyla…

Förlåt mig för att jag är en poet från Shakespeares tid fast i kroppen på en "20th century" cyniker.
Förlåt mig för att jag vet att om jag säger vad jag tycker så hängs jag på bål för att ingen annan tycker likadant, i en värld när man måste hävda sig genom alkohol och tjejer så vill jag kunna säga vad jag tycker utan att bli kallad mes.

Världen är konstig: tjejer säger alltid att dom vill ha en snäll kille… varför blir ni ihop med killar som ni ständigt bråkar med.
Världen är konstig: alla säger att dom vill ha vänner när dom flesta skulle överge sin kompis för en partner.

Förlåt mig för att jag inte är vacker en oehört tidig söndagsmorgon… jag är lördagskvälls förvriden.
Förlåt mig för att jag inte ägnade tid åt dig när du redan hade ett hav av beundrare och att känna mig som en i mängden vore som att acceptera att falla in i ledet och vänta på din tur.

Förlåt mig för att jag inte var rolig eller snäll… du tyckte nog mest att jag var hysterisk och påträngande.
Förlåt mig för att jag har försökt säga det här med låtar förut… men det är aldrig nån som lyssnar på texterna, bara på musiken.

Och förlåt mig, jag tänker inte nämna ditt namn för att du vet vem du är, för att jag inte sa nåt dumt men det jag sa sa jag fel.
Förlåt mig ifall texten verkar pessimistisk och för att jag inte kommer ringa dig imorgon för du lät inte intresserad.

Förstå mig när jag säger att klockan är halv fyra en tidig söndag morgon och min hjärna har åkt i en mixer av tankar och billig sinnesoppa bara för att jag är för trött för att förstå.
Förstå mig för att just nu snurrar taket, min gitarr ler (som min vän alltid gör) och sängen lockar rejält.
Hoppas dina föräldrar är förlåtande för att du dröjde kvar längre än väntat på en fest som hade kunnat sluta bättre…

Förlåt mig… för allt jag gjort, kommer att göra och vill göra…
Förlåt mig… för i mitt perspektiv blir det fel… och mitt perspektiv är så tvistat så att det är spegelvänt och upp-och-ner vänt i en virvel av onödiga tankar…

Sov Gott.

Jack Wallsten