Jag vet att vi bara är vänner,
men jag kan inte hjälpa vad jag känner.
Jag tror inte du kan förstå,
varför jag älskar dig så.
Jag vet att du är rädd för att dina kompisar ska bli arga på dej,
och det kanske är delvis därför du inte kan älska mej.
Att det blir nåt mellan oss kan jag bara drömma,
men jag vill inte heller tanken glömma.
För min dröm handlar om när vi går på stranaden,
och håller varandra i handen.
Men jag är också rädd för det jag känner,
jag vill ju att vi ska va vänner.
Och även om du säger nej,
kommer jag alltid att älska dej!

Maria Lindros 2 maj 2000