Dani Filth (sång) och Adrian Erlandsson (trummor)

Deras fans har blivit åtalade när de gått runt i bandets t-shirts. Deras videor spelas mycket sällan på MTV, och när det händer är det långt efter midnatt när alla hederliga, söta tonåringar som inte får bli fördärvade av en dos verklighet utan istället ska försoffas av Britney Spears senaste, ligger och sussar sött och drömmer drömmar om vita, mjuka fluffiga saker.

Cradle Of Filth tycker om det mörka i livet, de driver gärna med religion och gottar sig i blod och nakna kvinnor. Gruvan kunde inte låta bli att träffa dessa charmtroll när bandet släppte sin femte fullängdare Midian.

Berätta lite om er långfilmsdebut Cradle Of Fear.

-Det är en hederlig brittisk skräckfilm, säger Dani. Sedan vi kom på idén har filmen växt till oanade proportioner. Budgeten har hamnat på någonstans kring en miljon engelska pund. Den summan innefattar en hel del tjänster, och så har ett stort antal olika produktionsbolag varit inblandade. Filmen är riktigt brutal, och riktigt, riktigt bra. På grund av att den är brutal, allt våld, sex och psykologisk skräck, så är filmen bara tillgänglig via vår hemsida cradleoffear.com. Jag tror inte att filmen finns tillgänglig förrän efter nyår 2000. Den kommer att visas på några få utvalda biografer i London runt premiären, men om den skulle gå upp på den vanliga repertoaren skulle vi tvingas att klippa ner den till en trailers längd (skratt).

-Vi är alla med i filmen, säger Adrian. Men det är inte alla som har hunnit spela in sina scener än. Vi hoppas hinna med det innan vi sticker på turné. Det är ännu ett skäl till att filmen är lite försenad.

Kan ni berätta lite om inspelningen av senaste plattan Midian?

-Den spelades in i Parkgate Studios, säger Dani. Studion ligger i East Sussex som är en riktigt atmosfärisk del av England. Den ligger avskilt och ute i landet. Det var lite av en skillnad för oss, för oftast har vi spelat in mitt i någon stad som Birmingham eller Liverpool.

(Dani avbryter sig mitt i meningen och tittar spelat argt på Adrian.)

-Vi har haft pruttkrig på vägen hit, fortsätter Dani. Hela vägen på flyplanet tills jag blev alldeles sjuk av det.

Vad åt ni?

-Jag åt fisk, säger Dani. Och varje gång jag äter fisk luktar det riktigt illa när jag drar av en prutt. För ett par timmar sedan var det riktigt hemskt. Hursomhelst. Vi var i studion nästan två månader. Skivan skiljer sig lite från tidigare produktioner. Låtarna är mer avskalade, och vi har experimenterat mer med kvinnliga och manliga körer.

Improviserar ni någonting i studion?

-När vi skrev låtarna spelade vi in demoversioner, säger Adrian. Sedan börjar man anpassa texterna till låtarna, vilket innebär att en del partier måste göra om litegrann. När vi sedan kom till studion var vi på det klara med vad vi ville spela in. Vi började med trummorna och gjorde ett par mindre ändringar. Den största skillnaden mellan demo- och studioinspelningen var att jag hade klick när jag spelade in i studion.

-Producenten har en del att göra med den slutgiltiga produkten, menar Dani. Han menade att mindre är mer, och istället för att kräma in så många instrument och ljud som möjligt skalade vi av lite. Det skapade lite luft i inspelningen vilket ledde till att individuella instrument lyfts fram lite mer. Nu kan man verkligen dra på volymen utan att det låter som en enda stor gröt. Jag kan bara prata för mig själv, men sången spelade jag in helt utan reverb (en ekoeffekt, red. anm.). Sången blir mycket mer dynamisk nu.

Ni tycker om vampyrer, vad är tjusningen med dem?

-Jag gillar mer konceptet än själva vampyrerna, säger Dani. Jag tycker att vi har skalat bort den fåniga imagebiten som vampyrer råkat ut för. Plasttänder, plastkappa och plastfladdermöss du vet. Vi har riktat in vår image på mer trovärdig vampyrism. Det nya albumet har en vampyrisk kvalitet som strävar ännu mer åt gränslandet av mörka fantasier än tidigare skivor.

Vad mer influerar er?

-Själva konceptet med Midian härrör ur det Gamla Testamentet, säger Dani. Idén utvecklades sedermera av författaren Clive Barker som skrev om ett underjordiskt rike för fallna änglar, demoner, och varelser som drivits bort från samhället. Boken hette Cabal, och den filmatiserades sedan som Nightbreed. Nightbreed är namnet på dessa varelser som bor i Midian. Konceptet med en skum, mystisk underjordisk värld har alltid varit lite av en influens och inspiration för mig. Vi inspireras av böcker, film och musik och deras förhållande till det verkliga livet. I slutändan handlar det om eskapism (verklighetsflykt, red. anm.). Du kan gräva djupare och leta efter socio-politiska tendenser i Midian. Du skulle kunna se det inte bara som en sorts mytologisk stad för den mörka sidan, utan även en tillflyktsort för de som inte passar in i samhällets normer och förordningar. Folk som vi, folk som behöver eskapism.