Hammerfall

 
PROGRAM 172 - 19 November 2000

(Joacim Cans, Oscar Dronjak)

För första gången sedan Europe har ett svenskt hårdrocksband lyckats knipa förstaplaceringen på svenska skivförsäljningslistan.

-Det är helt underbart, säger Joacim Cans sångare i Hammerfall. Det är en obeskrivlig känsla.

När Hammerfall släppte fullängdare nummer tre, Renegade, var det inte helt otroligt att skivan skulle placera sig bra försäljningsmässigt. Bandet har sålt över 100.000 exemplar bara i Sverige med sina tidigare skivor. Men att skivan skulle hamna överst på försäljningslistan hade ingen räknat med.

-Ibland får jag en rysning som går genom hela kroppen, säger Joacim. Jag tror inte jag har hunnit fatta det här ännu. Det är suveränt. Jag fick ett telefonsamtal tio över åtta på morgonen från vår distributör. Jag trodde att skivan kanske låg på nummer sju, att den skulle ligga etta hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

-Det bästa av allt är att skivan har legat på topp-tiolistan tre veckor i rad nu, säger Oscar Dronjak (gitarr). Om alla köper skivan på en gång när den släpps kan den hamna på första plats, men när den ligger kvar på listan är det ovärderligt.

-Det är ett tecken på att de som köpte plattan första veckan är de riktigt trogna fansen, fortsätter Joacim. De som köper skivan nu vecka två och tre är de som har funnit oss efter Voxtopp eller som har hört oss på radio. För de är vi ett nytt band.

Hammerfall spelar gammal hederlig heavy metal, en genre som var oerhört populär under åttiotalet, men som föll i glömska när Kurt Cobain och kompani introducerade grungen för världen.

-Den här typen av musik har inte blivit uppmärksammad på samma sätt som den var på åttiotalet, säger Joacim. Media har nästan jobbat emot den här genren under nittiotalet. Nu har fansen och tittarna hjälpt oss. De har krävt att det ska vara mer av den här typen av musik.

-Det är helt suveränt att till och med producenten för ett sådant program som Voxtopp som bara sysslar med mainstream också får upp ögonen, säger Oscar. Nu ligger Iron Maiden på listan vilket jag aldrig trodde skulle hända.

-Över tjugo procent av tittarna röstade på vår video, säger Joacim. Det betyder att tjugo procent av tittarna vill ha lite hårdare musik. Inte hela tiden kanske, men en variation till alla Spice Girlsband som ligger på listorna.

Hela genren har fått rejält med liv igen. Iron Maiden återförenades med sin forne sångare Bruce Dickinson, och började helt plötsligt spela för utsålda monsterarenor igen som de gjorde under åttiotalet. Tyskarna Helloween som rockat i det tysta under många år släppte en ny skiva på nytt skivbolag den 30 oktober i år. Och Hammerfall släppte Renegade som snabbt tog sig upp på förstaplatsen. Varför är denna tidigare nästan utdöda musikstil tillbaka?

-Melodierna, säger Joacim utan att tveka. Du har råheten i musiken, och det är ganska snabbt stundtals, men vi tappar aldrig melodierna. Heavy Metal är stommen i all hårdrocksmusik enligt mig, och de som upptäckt heavy metal i dag föddes på åttiotalet. För dem är det här något nytt. En tolvåring sitter hemma och lyssnar på Hammerfall. Morsan eller farsan kanske kommer in i rummet och tycker att det är bra. "Sådan här musik lyssnade jag på när växte upp." Det är bra.

-Tonåringar är den klart största delen av våra fans, säger Oscar. Det är i alla fall dem man ser mest på spelningar. De i vår ålder eller äldre står kanske hellre lite längre bort i skuggorna med armarna i kors och tittar, dem ser man inte lika bra. Men utan tvekan är majoriteten av våra lyssnare tonåringar.

Åttiotalet var guldåldern för heavy metal. Stora arenor fylldes med långhåriga, skinnklädda killar och tjejer som gjorde djävulstecknet med händerna och headbangade till musiken. På scen slogs banden om vem som kunde designa de mest storslagna och spektakulära showerna med enorma ljusriggar och explosioner i varje hörn.

När det glada åttiotalet dog ut, och den ekonomiska krisen slog till i början av nittiotalet föddes grungen, ångesten och depressionen via band som Nirvana, Pearl Jam och Soundgarden.

-Jag tror att heavy metalmusiken behövde ett uppehåll för att återhämta sig litegrann, säger Joacim. Det fanns många dåliga band mot slutet.

-Om man ska prata ideologier står grungen för en negativ livssyn, säger Oscar. Heavy metal står för en positiv. Nu generaliserar jag naturligtvis. Det märktes på folk som lyssnade på grunge, de var otroligt deprimerade.

-Grunge fokuserade bara på det negativa i livet, menar Joacim. Det tror fan att folk blev deprimerade. Vi vill underhålla människor. Vi blir glada av att skriva musiken, vi blir glada av att spela musiken, och folk som lyssnar på vår musik blir glada av att höra den.

-Jag har aldrig tänkt på det förut, säger Oscar. Men musiken speglar lite hur det är i samhället. På åttiotalet var allting bra, pengarna flödade, och musiken var därefter. Nittiotalet var mer av en depression och vi fick grungen. Nu börjar det bli roligare, och heavy metalmusiken får ett uppsving igen.

 

Intervjuer                    Veckans Album