(Henrik Juhano och Niklas Dahlin)

En gång i tiden var Sverige världsledande inom dödsmetallen (och är väl det fortfarande). Sverige har visat framfötterna återigen när både power metal och heavy metal är på stark tillbakagång. Hammerfall tog sig som första svenska hårdrocksakt upp till första platsen på topplistan sedan Europe. Wolf nafsar folk i fötterna med sin härliga Iron Maiden metal, och Insania släppte för ett par år sedan sin debut "World Of Ice" där Helloween var stora influenser. Nu är Insania tillbaka med en mognare och klart bättre uppföljare, "Sunrise In Riverland". Gitarristerna Henke och Niklas dök ner i Gruvan för en pratstund.

Gruvan – Plattan släpptes för någon vecka sedan i Japan och Europa förutom här i Sverige. Den verkar ha släppts i många länder.

Henrik – Ja överallt nästan. Det var likadant med förra plattan, men då gick det inte lika fort.

Niklas – Mottagandet har varit mycket positivt. Vi har gjort en massa intervjuer här i förra veckan med journalister från alla möjliga länder. Tyskarna är galna. Alla europeiska länder verkar vara på faktiskt.

Henrik – Italien verkar vara ett bra land också. Vi hade fyra intervjuer med italienare här i veckan. Sedan Kroatien. Holland och Österrike. Vi satt på MNW (skivbolaget, red anm) och ringde runt. Det är kul, men man blir lite trött efter ett tag. Engelskan är inte så bra. Finska går bra.

Gruvan – Vår finska är lite knackig, så vi kör på svenska den här gången. "Sunrise In Riverland" vad menar ni med den titeln?

Niklas – Låten på skivan handlar om en sjukdom. Det är en erfarenhet som vi har fått vara med om. Sedan började Henke skriva om den. Men det kanske du kan berätta om själv.

Henrik – Det handlar om hur en sjukdom tar över ens kropp. Riverland är blodådrorna. Sunrise är när man har kommit över den här fasen där man är rädd. Man vet att man inte har mycket tid kvar i livet. Då på nåt sätt tycker man att andra inte ska gråta. Man vill leva den tid man har kvar. Njuta av den tiden. Det är den sjukes syn på livet och sjukdomen som jag har försökt få en låt av. Det är mycket känslor, och Mikko (Korsbäck, trummor, red anm) hjälpte till när jag fastnade med låten. Verserna var klara, men det behövdes nånting mer och då kom Mikko.

Niklas – Därav omslagsbilden också. Draken symboliserar faran. Klockan är tiden som rinner ut. Och handen är fighting spirit handen.

Gruvan – Är det samma teman på resten av plattan? Det är ju ett väldigt seriöst och tungt ämne.

Henrik – Balladen "Angels In The Sky" är en hyllningslåt till vår kompis som dog. Precis här utanför Frescati faktiskt. Johanna, hon var arton år. Blev påkörd av tåget. Den låten skrev Niklas och Mikko till henne som ett minne. Sedan har vi "Heaven Or Hell" som handlar om en obehaglig grej, misshandel i hemmet. Den här rädslan. Det är mycket verklighetsgrejer på den här skivan.

Niklas – Vi har väl en sådan där fantasylåt och det är "Beware Of The Dragons". Fast den har också ett dolt budskap. De här stora människorna som försöker styra andra människor, krig och djävulskap. Det är mycket sådant som vi försöker få fram, att det bara är skit med det. Mycket känslor i låtarna, mycket idéer bakom.

Henrik – Kolla bara på "Tears Of The Nature". Den låten handlar om oss människor som förstör denna planet genom miljöförstöring och allt. Det är fel.

Gruvan – Det låter verkligen som att ni har ett engagemang som ni försöker få fram i texterna. Hur pass vanligt tycker ni att det är i er genre? Det brukar vara lite mer klyschigt. Niklas – Ja det är det väl. Men vi försöker hitta vår grej, framförallt med texterna. Det ska inte vara alltför mycket fantasy i vår musik. Vi kör på feeling. Gruvan – Hur tycker ni att nya plattan skiljer sig från förra?

Henrik - För det första så är det produktionen. Nu har vi fått till ett power metalljud genom Finnvox Studios där bland andra Stratovarius och Edguy spelat in. Det var underbart att spela in där. Producenten Mikko Karmila var perfekt. Låtskrivandet har blivit mognare tycker vi. Alla har utvecklats som musiker, och det är jätteviktigt. Dessutom är skillnaden mellan den här plattan och förra är att Mikko skrev alla låtar på förra skivan utom en. På den här skivan har alla skrivit.

Foton: Christoffer Sorner