| PROGRAM 183
- 25 Februari 2001 (Erik Barthold och Mariana Holmberg)
När svenska Left Hand Solution släpper sin andra
fullängdare Light Shines Black har det gått över fyra år sedan deras förra
skiva Fevered släpptes 1996. Bandet bildades redan 1991 och uppmärksammades
för en sexspårsplatta kallad Shadowdance som släpptes 1994. Då var det mörk
och dyster goth/doommetal som gällde. Nu har de dragit mot lite rockigare tongångar,
kanske tack vare nye gitarristen Janne Wiklund som tidigare spelat med bland andra The
Kristet Utseende.
-När Janne började i bandet hade vi plötsligt inga
originalmedlemmar längre, säger Mariana Holmberg som skött sången sedan 1996. Vi
funderade faktiskt på att byta namn, men vi trodde att vi bara skulle förlora på det.
Vi har fortfarande kontakt med alla gamla medlemmar, och de tycker bara att det är kul
att det går bra.
Det har gått bra utomlands, men lite
knackigt i Sverige. Vad tror ni att det beror på?
-Det är svårt att svara på, säger Erik Barthold som
spelar trummor. Det är väl att den doomigare stilen vi hade tidigare kanske inte riktigt
fungerar här i Sverige. Tyskland och Mellaneuropa har det gått bra i. En grej som har
mycket med det att göra är att vår förra skiva släpptes via Nuclear Blast i Europa
och USA. Eftersom att de har ett stort nätverk i just Europa spreds plattan mest där.
2001 markerar ett tioårsjubileum för
bandet, hänger ni kvar tio år till?
-Det är svårt att säga, tycker Mariana. Jag hoppas
det, men vi har nått den åldern i livet då det börjar bli dags att skaffa barn. Det
skulle verkligen kunna paja bandet, för jag orkar inte ett medlemsbyte till. Nu får det
räcka. Det beror naturligtvis också på hur bra den nya skivan går. Vi är uppdelade
på tre städer. Jag bor i Nyköping, Erik bor i Stockholm och Janne och Peter (Selin,
bas) bor i Sundsvall. Om vi ska bli motiverade att repa mycket krävs det att Light Shines
Black säljer bra, annars har vi inget att sträva efter.
-Det är lite kul att det är tioårsjubileum för bandet,
säger Erik. Med tanke på att det inte är några originalmedlemmar kvar. Jag började å
andra sidan redan 1992 i bandet så jag är nästan en originalmedlem. Vi har snackat om
att fira det här på något sätt, men vi hade ett releaseparty nyligen i Sundsvall, och
det fick väl bli som ett sorts jubileumsfirande. Men vi får se om vi ska hitta på en
trevlig tillställning till. Sedan är det svårt att säga om vi finns kvar tio år till.
Men jag tror att det finns en chans att vi hänger kvar.
Er förra platta Fevered kom 1996.
Varför har det dröjt så länge med nästa skiva?
-Vi började spela in Light Shines Black redan 1998, säger
Mariana. Producenten vi jobbar med hade en hel del andra projekt under tiden vilket gjorde
att inspelningen drog ut på tiden. En annan faktor var pengatorka på skivbolaget. Han
som äger skivbolaget jobbar där alldeles själv, och han ger bara ut sådant som han
personligen tycker om. Det kan vara country, garagepop eller metal som i vårt fall. Han
tjänar inga enorma summor på det hela.
-Det första tycker jag var att vi bytte gitarrist, säger
Erik. Det drog ut på tiden. Det var i slutet av 1997. Då var vi tvungna att repa in
Janne på låtar till det som senare skulle komma att bli Light Shines Black. Sedan höll
vi på och bytte studios under hela 1998 och det dök upp lite spelningar som gjorde att
det krockade med inspelningarna. Janne var ute med The Kristet Utseende och sådär.
Hur gamla är låtarna på skivan?
-Den äldsta låten är Persistence Of Memory,
säger Mariana. Den tror jag skrevs redan 1997. The Crooked Smile och Vision
tillhör också det äldre materialet. Nyast är Light Shines Black och Oriental
Nights. De skrevs för bara ett år sedan. På sätt och vis är det skönt att
skivan dröjt. Allt har blivit otroligt genomarbetat, och vi har kunnat välja och vraka
mellan låtarna för att hitta bara det bästa materialet.
-Vi gjorde så under 1999 att vi spelade in några fler
låtar, säger Erik. På det sättet får man det lite uppblandat med de allra äldsta
låtarna på skivan. Men det känns ju för en själv att det är rätt gamla låtar. Fast
jag har för mig att Lucid Dream Desire är den allra äldsta på skivan.
Ni har gått åt ett rockigare håll än
det ni gjorde på Fevered. Är det Janne som gjorde att det svängde in åt det
rockigare hållet eller var ni redan på väg dit?
-Vi var nog redan på väg dit, säger Erik. Han hjälpte
nog till att få det åt det hållet. I och för sig spelade vi rätt rockiga låtar när
vi började bandet. Sedan gled det in åt doomhållet när jag började skriva låtar. Det
kanske märktes att det var samma person som skrev alla låtar. Nu har de andra varit med
och skrivit. Det är fler viljor som kommer fram i musiken och det är jättebra tycker
jag.
Ni släpper en cover på Eurythmics gamla
dänga Missionary Man. Vem kom på att spela in den?
-Det var jag faktiskt, säger Mariana. Jag lyssnade mycket
på Eurythmics gamla plattor, och tyckte att det skulle kunna vara kul att göra en cover
på en av deras låtar. Missionary Man passar min sångstil, det är rätt röstläge för
mig. Singeln släpptes redan i höstas, men vi släpper den på nytt i samband med skivan.
-Vi fick en förfrågan från skivbolaget om vi skulle kunna
tänka oss att spela in en cover, säger Erik. Då hade vi redan lekt med tanken att spela
in just Missionary Man. Det är ett sätt att höras lite mer när man släpper en cover
som singel. Det är lite av en sell-out pryl. Men vad fan.
Slutligen, vad står namnet Left Hand
Solution för?
-Det är ett ganska gammalt namn som har hängt med länge,
säger Erik. Det var taget innan jag började, men den förklaringen jag kan ge är att
det handlar om hur man ser på saker och ting. Vi tycker att det finns alltid flera
lösningar på samma problem. Där försöker vi påvisa just med vänsterhanden att det
finns en annan lösning på saker och ting än det som verkar vettigast just vid första
anblicken. Man ska hitta flera vägar. |