(Pontus och Johan)

Ni har en ny skiva ute nu, Entrance. Har det skett några förändringar i bandet sedan sist?

Pontus – Vi är två medlemmar mindre och en har tillkommit. Sångaren Andy och keyboardisten Kai Backlund har lagt ner. In har istället trätt Tony Niwa på sång. Ett förnämligt tillskott får man säga. Vi hoppas att det ska låta ganska likt det vi alltid har pysslat med, även om vi gått vidare och inte låter likadana hela tiden.

Det har blivit ett par medlemsbyten genom åren.

P – Jag kom med efter första plattan. Sedan körde vi så i två plattor, och nu har det här hänt. Det är rätt jobbigt med ett band. Det krävs att man lägger ner en hel del tid och energi för att få ett band att rulla och fungera. Det är prioriteringar man måste göra. Som det var nu kände väl Kai och Anders inte att de orkade åka ut och turnera. Vi andra kände att vi inte ville släppa den biten.

Johan - Man måste ju stå på scen. Det är ett gift man har i kroppen. Därför började man spela. Så är det bara.

P – Vi har ju haft förmånen att få åka förband till många bra band som drar fulla hus, bland annat Saxon och den första upplagan av Monsters Of Milleniumturnén med Dio och Motörhead.

Varje ny skiva med Lion’s Share har egentligen inneburit något nytt.

J – Det är det som är lite meningen med Lion’s Share. Det ska inte låta likadant på varje platta. Den här gången är det rakt pang på, bara köra.

Förutom att det är rakare, tycker ni Entrance har svängt åt något annat håll än tidigare skivor?

P – Det är kanske lite hårdare sound.

J – Lite mer uptempo låtar. Det har varit lite softare tempo förr.

Har titeln någon speciell betydelse?

P – Det betyder ju att hänföra, hänrycka och försätta i trans. Det är väl det vi försöker göra med vår musik. Folk ska lyssna på musiken och känna någonting. Jag tycker alla våra skivor är bra, men vi har alltid lyckats ta ett kliv uppåt vilket känns jättekul för oss. Givetvis känns det alltid fräschare och roligare ju nyare material man har.

Ni har spelat in Entrance i Key South Studios. Varför valde ni den?

P – Den ligger på söder i Stockholm. Det är en ganska nybyggd studio. Det medförde tyvärr en del tekniskt strul. Men det gick att spela in metal där. Det var rätt bökigt i höstas att få tag på en studio överhuvudtaget i Stockholm. Det mesta var fullbokat. Efter många telefonsamtal så hittade vi till slut Key South.

Ni är ganska involverade i själva produktionen. Vad ser ni för fördelar i det?

J - Vi får det som vi vill ha det. (Skratt.)

P – Det är väl så. Lasse (Chriss, gitarr, red anm) producerar ju skivorna. Jag jobbar mycket som inspelningstekniker framförallt när vi spelar in sång.

Var ni på det klara med vilket typ av sound ni ville ha när ni klev in i studion?

J – Vi hade väl en bild, men när det är en så färsk studio vet man aldrig vad man får. Jag tror vi har lyckats nå målet ändå.

Hur skulle du beskriva soundet?

J – Hårt och rått.

P – Det är ett hårt och ärligt ljud på plattan. Det är inte så mycket effekter och sånt. Det är ganska rakt på. Vi spelade in på samma sätt som vi alltid har gjort.

J – Vi brukar börja med gitarrerna faktiskt. Sen lägger vi rytmen efter det. Då vet man att det sitter efter gitarren.

P – På den här skivan har jag och Lasse suttit och skrivit och spelat in demoversioner av alla låtar. Vi programmerar trummor och allt sånt, och så lägger Lasse gitarrer till det. Sen bygger vi på alltefter med riktiga instrument. Vi höll på i kanske tre veckor i studio. Sångbiten var lite mer utdragen. Vår sångare bor i Skövde nämligen. Han var här på helger och spelade in. Det blir lite knepigt att repa med honom, men problem är till för att lösas.

Bilder från: http://come.to/lionsshare