| PROGRAM 118 - 23 maj
1999 En historielektion med
Metallicas Kirk Hammet del 2 (Läs del 1 här!)
MASTER OF PUPPETS
De flesta är rörande eniga. Master of
Puppets är Metallica när Metallica är som bäst. Långa, tunga partier varvas med
melodiska, lugna bitar som framhäver tyngden i resten av låten. De instrumentala
partierna blev bättre och bättre och framförallt Cliff Burton lyckades visa världen
vad man kunde åstadkomma med fyra strängar. Plattan säljer fortfarande runt 5000
exemplar i USA.
- Jag tycker också att Masters är
bästa plattan, berättar Kirk. Dels av sentimentala skäl, jag och Cliff spelade mycket
poker medan vi väntade på att en viss trummis skulle bli klar med sina pålägg, dels
för att det var första gången vi kunde vara i studion hur länge vi själva ville. Vi
hade alla möjligheter att utveckla låtarna utan att stressa.
Som vanligt sa folk att Metallica sålt
sig, men tiden har verkligen lyft fram skivan till dess rätta status. Låtarna var mer
komplexa än tidigare och det hördes att grabbarna växt som låtskrivare. Master of
Puppets är för alltid förknippad med Metallicas bästa stunder som låtskrivare, men
även Cliff Burtons tragiska död.
- Det var mycket sorg och depression de
närmaste veckorna efter olyckan, minns Kirk. Vi visste inte vad vi skulle göra. Vi var
förvirrade och trodde att allt var slut. När chocken lagt sig snackade vi igenom det
hela, och kom överens om att fortsätta mest på grund av att Cliff skulle velat det om
han hade levat. Vi fortsatte som en hyllning till Cliffs minne.
Sökandet efter en ny basist sattes
igång redan efter tre veckor. Vem skulle kunna fylla Cliffs stora skor? Svaret kom i form
av Jason Newsted.
- Jason var rätt personlighet,
berättar Kirk. Han var en duktig basist, men viktigare var att han platsade in i gänget.
Inför första spelningen med Jason kände jag stor tillförsikt. Jag litade på Jason,
och vi kände oss verkligen som ett band igen.
AND JUSTICE FOR ALL
Efter idogt turnerande och en mästerlig
platta bakom sig hade Metallica lämnat farmarlagen och äntrat Elitserien. De var tvungna
att bevisa för sig själva och sina fans att de klarade av pressen. Skivan
And
Justice For All blev resultatet. Några av Metallicas bästa låtar finns på skivan, men
det dassiga ljudet gör att man hoppar över den.
- Det lät lite sunkigt, skrattar Kirk.
Jag vete fan vad vi tänkte på. Låtmaterialet fanns där, men ljudbilden sög rätt
hårt. Det var första gången med Jason i studion, och vi hade en hel del att tänka på.
Vi experimenterade en del, och direkt när plattan var färdiginspelad stack vi ut på en
kort turné. Mixningen blev lidande, och när allt var klart var vi bara trötta på allt.
Vi kände att ljudet var annorlunda, men det var inte så mycket vi kunde göra åt det i
efterhand.
And Justice For All är också en
av Metallicas mer svårlyssnade skivor med en snittid på runt sju minuter per låt.
Många komplexa riff avlöser varandra, och ibland tror man att Kirk försöker slå
världsrekord i snabba solon. Metallica ville definitivt visa världen att de var ett av
de mest tekniska hårdrocksbanden.
- Dyers Eve är en av de
snabbaste låtarna vi har spelat in, berättar Kirk. Och har ett av de bästa solona jag
har gjort enligt mig själv. Låten var så svår och komplicerad för oss att spela in
att vi aldrig har spelat den live. Någonsin.
METALLICA eller THE BLACK ALBUM
Med One från
And
Justice For All placerade sig Metallica på MTV för första gången, och det var givet
att det skulle komma mer videor. Enter Sandman blev först ut, och svarta skivan
formligen exploderade världen runt. Metallica upphöjdes från Elitserien till den
exklusiva skara band som kan turnera världen runt två år på raken utan att släppa
skiva, för attsedan släppa en halvtaskig platta (Load) och turnera världen runt igen.
- Jag visste att skivan skulle sälja
bra, berättar Kirk. Men aldrig i mina vildaste drömmar trodde jag att den skulle sälja
så mycket som den gjorde och gör.
Den svarta skivan slog alla möjliga och
omöjliga försäljningsrekord och säljer fortfarande som smör i solsken. Plattan
lockade till sig en helt ny publik, och naturligtvis skrek alla fans att Metallica hade
sålt sig. Igen.
- Men när vi turnerar ser vi ofta samma
ansikten, skämtar Kirk. Jag tror att riktiga fans, de som hängt med från platta till
platta, är fans som växt musikaliskt med oss och som gillar den utvecklingen vi valt.
Att skivan var helsvart trodde många
var "lånat" från Spinal Tap och deras Black Album.
- Faktum är att vi snodde idén från AC/DCs
Back In Black, skrattar Kirk. Men vi spelade med Spinal Tap på Queengalan för Freddie
Mercury, och snackade lite med dem. De skämtade friskt om att vi snott allt
från dem.
|