(Peter Lindgren)

Opeth har blivit lite av Gruvans husband genom åren. Inte mindre än tre gånger har gitarristen Peter Lindgren varit nere i Gruvans studio på besök. Senast blev det i samband med gruppens femte skivsläpp - "Blackwater Park". Som vanligt rör sig Opeth genom det extremt lugna och harmoniska till det extremt tunga och kaotiska. Naturligtvis utan att någonsin förlora känslan för vad som är en bra låt, trots att den kan vara över tio minuter lång. Hur många andra band klarar av det?

Gruvan – Hur länge har ni jobbat med "Blackwater Park"?

Peter – Den har faktiskt varit klar rätt länge. Vi spelade in den i Göteborg, i Fredmans, från slutet av augusti 2000 ända fram till oktober. Vi skrev väl låtarna en två månader innan kanske.

Gruvan – Är det det längsta som ni har jobbat med en skiva hittills?

Peter – Ja, i alla fall i studion.

Gruvan – Hur kommer det sig att ni tog så lång tid på er?

Peter – Vi får alltid så bråttom, så vi förlänger alltid studiotiden gången därpå. (Skratt). Men sedan också så jobbade vi med Steven Wilson från Porcupine Tree på den här skivan. Vi visste att vi ville experimentera lite, och låta honom få ganska mycket att säga till om ljudet. Därför tyckte vi att det var bra att ha mycket tid. Men sju veckor, eller sju och en halv kändes lite för länge.

Gruvan – Tyckte ni att Steven lyckades?

Peter – Absolut. Vi tänkte ha honom på sång och sologitarr, och jag är jättenöjd med ljudet. Vi hade inte tänkt använde en producent, men Porcupine Trees är ett av mina favoritband. Och han hade fått "Still Life" (Opeths förra skiva, red anm) av en fransk hårdrockstidning tillsammans med Mickes (Åkerfeldt, sång, red anm) e-mail adress. Han verkade gilla skivan, han mailade, och så träffades vi i London och snackade lite. Det var mest en kul grej, men det funkade.

Gruvan – Bortsett från det, vad är nytt med "Blackwater Park" tycker du?

Peter – Den är lite mörkare tror jag än de tidigare skivorna. Påminner ljudmässigt en del om "Still Life", men den är mer hård. Mer hård och mörk än tidigare helt enkelt. Det blev lite så. Fast jag tycker att det är bra, det är alltid det som är roligast (skratt).

Gruvan – Speglas det i texterna också?

Peter – Ja det gör det. Det är ingen konceptskiva den här gången. Micke har väl tröttnat på att alltid göra konceptskivor. Han satte sig ner och bara skrev. Sedan blev han väl lite förvånad över hur mörkt det blev. Mycket hat. (Skratt).

Gruvan – Ni har fortfarande väldigt långa låtar, vad är det som gör att ni gillar det formatet?

Peter – När vi började så ville vi trycka in så mycket som möjligt i varje låt. Och av sjuttiotalets progg lärde vi oss att man inte behövde göra treminuterslåtar. Sedan har det fortsatt på den vägen. Vi har inga intentioner att det ska bli långt, det bara blir långt. Vi skriver låtarna och när vi tycker att den är klar så klockar vi den och så blir det alltid: "Oj då, tolv minuter, vad fan hände?" (Skratt). Men låtarna har nog blivit lite kortare sedan förr. Låtarna ligger kanske på åtta minuter i snitt på den här, vilket är kort för oss.

Gruvan – Du säger progg en del. Skulle du vilja kalla Opeth för ett proggband?

Peter – Progg är två saker tycker jag. Det är politisk progg, vilket vi inte är. Sjuttiotalsprogg kan vara…Om man säger progressiv hårdrock tänker folk på Dream Theater och det är vi inte heller, men att vara progressiv är att utvecklas, och vi försöker att utvecklas för varje skiva. Vi vill göra något nytt och inte bara stå och stampa på samma gamla plats. Om är man är progressiv och vågar tänja lite gränser så…Det är vad vi försöker göra i alla fall. Men då är ganska många progressiva. Radiohead är ett jävligt progressivt band tycker jag. Vad är det tänker ni då, ni som är hårdrockare? (Skratt.)

Gruvan - Då har ni lyckats. "Blackwater Park" låter definitivt som Opeth, men den låter inte som "Still Life" eller som "My Arms, Your Hearse".

Peter – Det tar jag som en komplimang. Det är lite vårt mål. Eller jag vill att det på varje skiva ska vara två tecken. Det första är att det ska låta Opeth. Det andra är att det ska vara lite spänning och överraskning med så att det inte blir förutsägbart. Jag tror att gamla fans kommer att gilla det här, men också några nya.

Gruvan – Det är svårt att sätta fingret på vad som egentligen är nytt.

Peter – Jag vet inte om jag kan säga det heller. Det är väl på något sätt ett naturligt steg. Det är lite annorlunda för att det är lite snabbare och hårdare, men vi har gjort en hård snabb platta förut med "My Arms, Your Hearse". "Blackwater Park" är ändå inte samma sak. Jag vet inte.

Gruvan – Vad är det som gör en Opethlåt? Vilka element måste finnas med?

Peter – Lite akustiska gitarrer ska det vara med. Och så ska det vara skrik. Nej, jag tror att det är pendlingen mellan både hårt och lugnt. Det finns i de flesta låtar. Nu har vi ju börjat med ballader, och de är lugna rakt igenom. Då får det bli så här, det måste vara lugna element med i låten.

Läs mer.