(Ralf Scheepers)

Primal Fear bildades 1997 när Ralf Scheepers slutade i Gamma Ray. Han träffade Mat Sinner från Sinner och de bestämde sig för att göra något tillsammans. Med ett par gamla kompisar från Essingen bildade de Primal Fear och fick skivkontrakt bara ett par månader senare. Men mycket jobb har förstås lagts ner på bandet.

-För mig är det jobbigast att vara på turné, avslöjar Ralf. Det sliter mycket på rösten. Jag kan dessutom inte sova i turnébussarna, så jag måste försöka sova om dagarna. En turné handlar egentligen bara om de två timmarna när man står på scen.

Som många andra heavy metalband har Primal Fear några av sina trognaste fans i Japan. Ralf var där redan 1990 med Gamma Ray, och ett par riktiga fans följer fortfarande hans karriär. När Primal Fear spelade i Japan sist, följde fyra fans med hela turnén. De tog sig fram med tåg, buss, taxi, vad som än krävdes. De slängde ut mycket pengar på hotellrum och konsertbiljetter.

-Japanska fans är underbara, säger Ralf. De är mycket känsligare än europeiska fans. De kan alla texterna, men de förstår även mycket av det som står mellan raderna. De koncentrerar sig mer på enskilda musiker än på bandet i stort. Man får mycket brev och mail, och de lyckas alltid känna om man mår bra eller dåligt vilket är otroligt.

Primal Fear har inte tagit sitt namn från filmen med Richard Gere och Edward Norton om nu någon trodde det. Ralf hade inte ens sett filmen eller hört talas om den förrän långt senare när bandnamnet redan var bestämt.

-Vi hade en lista med namn och Primal Fear lät bäst, säger Ralf. Alla har en rädsla som gnager. Min är tredje världskriget. Men någon särskild betydelse finns inte i namnet. Det är ett coolt namn på ett heavy metalband bara.

Ralf har alltid sjungit. Redan som litet barn (och det är på något sätt svårt att tänka sig denna kille som litet barn, han ser mest ut som hundra kilo muskler på närmare en och nittiofem) nynnade han till låtarna på radion. Abba tillhörde favoriterna, och snart nog sökte sig Ralf själv till ett band.

-Jag började lyssna på Judas Priest och Scorpions, berättar Ralf. Vid den tiden spelade jag gitarr också, men valde att koncentrera mig på sången istället. Det är svårt att både spela bra och sjunga bra. Som sångare kommer man närmast publiken och man är ansiktet utåt. Det gillar jag.

Det är inte längre en nyhet att heavy metalmusiken är på stark tillbakagång. Det har den faktiskt varit i ett par år nu, med en riktig formtopp förra året när Iron Maiden återförenades med Bruce Dickinson. Vi har sett det i Sverige också när Hammerfall intog första platsen på försäljningslistorna.

Ralf slutade aldrig lyssna på heavy metal under nittiotalet, grunge eller ej.

-Heavy metal kan aldrig dö, säger Ralf. Det är jättebra att stilen börjar bli populär igen. Men den kommer alltid att leva i underground kretsar om inte annat. Det jag inte gillar är att media fortfarande inte uppmärksammar heavy metalband. Genren kunde bli så mycket bättre och större om bara det skrevs mer om banden och om låtarna spelades på radio.

Inte ens Ralf själv förnekar att Primal Fear låter en hel del som Judas Priest, kanske främst för att hans sångstil liknar Rob Halfords.

-Att jag sjunger i samma stil som Halford går inte att göra något åt, säger Ralf. Men det är inte viktigt. Vi är fem medlemmar som alla är med och skriver låtar. Alla har olika influenser vilket bäddar för att vi ska låta originella. Men visst gillar vi Judas Priest, det sticker vi inte under stol med.