| Platta |
Christoffer |
Stefan |
Johan |
SHELTER
When 20 Summers Pass
(Century Media |
Ösig hardcore från veteranerna Shelter. Inte
en låt är över tre minuter, och gillade man låten Here We Go från Mantra är
detta plattan att köpa. In the Van Again, Don’t Walk Away och Look Away är
framtida liveklassiker.
(3) |
Ett par år efter att den värsta sv. hardcore
vågen ebbat ut släpper Shelter en platta som känns fräshare än något av det som
nånsin släppts av ett svenskt band. Klart lyssningsbar även för oss som inte är
några hardcore fans till vardags. Har dessutom potential att växa med tiden om jag inte
misstolkat mina öron!
(-4)
|
|
WOLF
Wolf
(No Fashion) |
I väntan på Iron Maidens nästa platta är det
bara att hugga in på Wolfs debutskiva. I samma anda som Maidens två första klassiker
blir det inte tråkigt en sekund när Wolf rockar hårt. Självdistans och humor hjälper
till. Se dem live! (4) (De lirar på LAVA den 27/4.) |
Lovande debut av Örebros eget Maiden. Denna
jämförelse är inte negativ, tvärtom.
Där många andra band m. Maidenpretentioner smattrar iväg som en kulspruta på
dubbelkaggarna m. ylande sång håller Wolf ett något lägre tempo vilket bara är
bra. Som bandet själv påpekar så har de mer att göra m. New Wave of British Heavy
Metal än powerkusinerna i t.ex. Hammerfall. Dessutom har de en befriande självdistans
till sig själva och det de gör. Är även sevärda live, så får du chansen passa på!
(3+)
|
Maideninfluerat. Melodiöst och trallvänligt.
Inget nytt. (3) |
PANTERA
Reinventing the Steel
(Warner) |
Tyngden, råheten och aggressionen är kvar.
Öppningsspåret Hellbound och efterföljande Goddamn Electric är
Pantera när Pantera är som bäst. Men det finns tydliga svackor som Yesterday
Don’t Mean Shit. Allt som allt en köpvärd comeback. (3) |
Efter en ganska lång tystnad släpper Pantera
ett efterlängtat comback-album och visar att man inte legat på latsidan. Sången är
kanske det första man lägger märke till, just pga att det är sång mer än det var på
de senaste (kanske nånsin?). Inget Pantera-fan borde bli besviket. Solid platta. (4) |
Pantera har lyckats blanda till en jämntjock
röjsmet. Tyvärr lyfter det aldrig, inget sticker ut. (3) |
VENOM
Resurrection
(SPV) |
I avdelning gammal är äldst ligger Venom bra
till. Nya Resurrection låter mer trött än hård, mer ansträngd än full av energi.
Enstaka spår som titelspåret är okej, men som helhet tröttnar man relativt snabbt. (2 |
Ett par saker ska Venom ha cred för; de var mig
veterligen "riktiga" djävulsdyrkare långt innan band som Dark Funeral ens
gått ut Kommunala Musikskolan. Dessutom sjunger de 'på riktigt' vilket inte är direkt
vanligt i denna genre. Musikaliskt påminner de nog mer om Pantera än Dimmu Borgir.
Plattan är en positiv överraskning, helt klart. Friskt röjt grabbar, fortsätt så!
(2+) |
Man vet vad man får, tråkigt och trött år
2000. (2) |
DECAPITATED
Winds Of Creation
(Earache) |
Brutal döds enligt den gamla skolan. Inget att
slänga på när man är ensam hemma en sen natt (eller så är det precis det det är).
Trots låg ålder (16-18) är det tajt och välspelat och naturligtvis snabbt. Kul med
Slayercover, men ändå lite för enformigt. (3) |
|
|
