Corey Taylor, #8

Here comes the pain

Slipknot har på kort tid slagit igenom med sitt brutala, politiska och ärliga debutalbum. Musikaliskt rör sig Slipknot i samma kretsar som Korn, Deftones och Limp Bizkit, men lämnar alla andra band bakom sig i gruset. Corey Taylor, även känd som 8, sköter sången i bandet och är stor skräckfilmsfanatiker.

- Min videosamling är hur stor som helst, säger Corey. Framförallt gillar jag hajfilmer.

Efter att ha sett en bild på Slipknot i sina groteska masker och numrerade overaller är det ingen större överraskning att killarna älskar skräckfilm. Deras masker är som hämtade ur diverse läskiga filmer.

- Vi har gjort våra egna masker, berättar Corey. Alla maskerna är personliga och speglar en sida av oss som vi släpper fram när vi skapar vår musik. En ond, elak sida som är väldigt renande. Efter ett gig när man släppt fram den sidan av sig själv i drygt en timme är vi alla väldigt avslappnade.

Som privatperson är Corey pratglad och leende. Han tycks vara full av självförtroende och lugn, och det är svårt att tänka sig att han några timmar senare hoppar upp på scen som fan själv. Självklart fick han idén till sin mask från en skräckfilm.

- Jag älskar scenen i Clive Barkers " Nightbreed " när alla ansikten smälter, säger Corey med ett pojkaktigt flin. Min mask är baserad på den scenen. Det är svårt att urskilja några egentliga ansiktsdrag. Allt är smält. Hårtofsarna på masken är mitt riktiga hår. Jag hade långa dreadlocks förut som jag klippte av mig och klistrade fast på masken.

Intresset för skräckfilmer med hajar är det den masochistiske Corey som njuter av att plågas att se. När han var tre år gammal tog hans mamma med honom på bio.
Filmen var " Hajen " av Steven Spielberg.

- Lite skruvat att få se den som treåring, skrattar Corey. Tack vare den filmen är jag livrädd för hajar. Jag simmar aldrig på öppet vatten. Jag kan kliva i till fotknölarna ungefär, men ser jag minsta lilla grej som ser ut som en fena som sticker upp över vattenytan försvinner jag upp på land.

- Jag älskade " Deep Blue Sea ". Den skrämde verkligen skiten ur mig. Jag satt och hoppade och skrek i biofåtöljen. Det som var riktigt kul var att jag kände igen alla sätt de dödade hajarna på. Allt var snott från hajenfilmerna.

Skräck till trots är inte Slipknot ute efter att skrämmas. Maskerna är en förlängning av musiken och musikerna. Känslor grabbarna i Slipknot får när de träffas och skriver musik återspeglas i maskerna. Självklart har maskerna ett underhållningsvärde. Live är de skrämmande och groteska maskerna effektiva sätt att piska upp stämningen i publiken. Än så länge har Slipknot sluppit den amerikanska moralistiska minoritetens pekfinger.

- Vår platta kom ut bara någon vecka efter massakern i Littleton, säger Corey. På grund av detta ville Roadrunner (skivbolaget, red. anm.) inte att vi skulle ha texten till Surfacing i texthäftet. Vi blev skitsura och lovade att vi skulle dra oss ur kontraktet snabbare än blixten om dom drog in plattan. Nu är texten med. Ingen ska någonsin säga åt mig vad jag får och inte får säga. Detta är Slipknots artistiska frihet och vi säger vad vi vill. Vi gör vad vi vill. Surfacing har inget med Littleton att göra. Lika lite har Marilyn Manson med Littleton att göra. Musik tvingar inte folk att mörda, snarare tvärtom. Om inte alla ungar hade musiken att luta sig tillbaka på skulle världen se jävligt mycket tokigare ut.

Detta är enda gången under intervjun som Corey byter läge och växlar till den man vi senare på kvällen ser på scen. Han pratar snabbt och tonen är aggressiv. Ögonen blixtrar och svordomarna flyger ur munnen. Det är tydligt att han inte gillar Moral Majority och andra grupper i det amerikanska samhället som försöker förbjuda hårdrock, film, sex och allt annat som är det minsta kul.

Vem kan säga emot?

Avslutningsvis - Corey listar tio riktigt bra skräckisar:

• Hajen (måste bara vara med på listan)
• Excorcisten (en av de bästa filmerna i genren)
• Excorcisten 3 (skräck på det mentala planet igen)
• Seven (lysande thriller)
• Motorsågsmassakern (riktigt äcklig, vissa scener snabbspolar jag förbi)
• Fredagen den 13:nde del 4 (knöt ihop serien på ett snyggt sätt)
• Terror på Elm Street 3 (den bästa i serien)
• Alla Helgons Blodiga Natt 1 + 2 (ruggigt bra)
• Scream (folk får säga vad de vill, jag älskade den)