THE HELLACOPTERS
               Foto: Jonas Linell


PROGRAM 169 - 29 Oktober  2000

(Robert "Strängen" Dahlqvist - gitarr)

The Hellacopters turnerade jorden runt 1999 för att sedan slänga sig in i Polar Studios i början av året med Chips K (Sator) som producent. Nu är fjärde fullängdaren High Visibility här. Gruvan träffade nye gitarristen Robert "Strängen" Dahlqvist.

Varför kallas du Strängen?

Strings -Det är Bobba Fett (piano) som döpt mig till det. Jag spelade av så många strängar i början. När vi var på turné i staterna undrade folk vad grabbarna kallade mig. Då blev det Strings.

När började du spela med The Hellacopters?

-Det var i februari förra året. Jag jobbade på en krog där de brukade hänga och lärde känna dem. Efter ett halvår frågade de mig om jag ville börja i bandet. De behövde en ny gitarrist, vi testade och det funkade. Det var inte så komplicerat.

Hur var första giget?

-Det var i Oslo på Last Train, så det var ett litet klubbgig. Vi spelade där i samband med att vi spelade in vår video till The Devil Stole The Beat From The Lord, som aldrig visas. Jag var ju jävligt nervös, men det gick ju bra. Folk sa det i alla fall.

Hur var det att jobba med Chips?

-Han fick fram det en producent ska få fram antar jag. Han satt med när vi repade, och försökte hela tiden få fram det bästa av oss. Han var en person utifrån som lyssnade på ett annat sätt än vad vi gjorde. Han var jävligt bra. Schysst också.

Hur har ni jobbat med låtarna?

-Nicke (Andersson, sång, gitarr) har stått för all låtskrivning. Kenny (Håkansson, bas) har väl gjort någon text, och Chips har varit med och skrivit en text, men Nicke har gjort all musik. Det är väl sånt han har pysslat med mellan turnéer. Sedan kom han ner till replokalen och så har vi jammat ihop det. Han har det mesta klart, sedan tillför alla i bandet sin grej.

Ni har bytt skivbolag från White Jazz till Universal, varför?

-Vi stod utan ett skivkontrakt, vi hade inget nytt med White Jazz. Så kände vi att det kanske var dags att ta det här steget till ett större bolag. De som har hand om oss är två bra vänner så det känns schysst. Det har bara varit positivt hittills på Universal, vi får väl se hur det går. Vi hade anbud från rätt många bolag, men det verkade bäst på Universal.

Vad skulle du ge Supershitty To The Max för betyg?

-Jag tycker den är jävligt bra. Jag köpte ju den direkt när den kom, det är mycket energi och bra låtar. Det blir en femma.

-Payin’ the Deuce blir en femma den med. Jag tycker den är skitbra. Faktum är att när jag köpte den, precis när den kom, gillade jag den inte alls. Men jag tycker den är jävligt bra.

-Grande Rock är jävligt bra den med. Det blir en femma där också.

-Senaste är en tia. (Skratt). Närå, det blir en femma.

Släpps High Visibility på vinyl?

-Den kommer samtidigt med cd:n. Det är ett extraspår på den. Det är en jävligt stark låt, men kanske mindre stark än de andra. Den heter No Dogs. Förut har det alltid varit en cover som legat som extraspår, men nu har vi covern på cd:n.

Varför har ni vingar på omslaget?

-Det ser ju fett ut (skratt). Det var mest det, det ser grymt ut. Det var Nickes idé.

Läs även:

Hellacoptersintervju med Nicke från 1997
Hemsida: www.hellacopters.com

Foto, Hellacopters: Jonas Linell. Strings-fotot från www.hellacopters.com
Intervjuer                    Veckans Album