| PROGRAM 164 - 24 SEPTEMBER
2000 (Johan Edlund - sång)
Burns Brighter Than The
Sun
I slutet på juli månad år 2000 intog
Tiamat Pub Anchor i Stockholm för en mindre spelning som uppvärmning innan de stack
iväg till Sydamerika. Gruvan var naturligtvis där och passade på att ta sig ett snack
med Johan Edlund om tio år med Tiamat. Från demostadiet till senaste verket Skeleton
Skeletron.
Demo
-Jag var med i ett band första gången
runt 1987. Jag spelade trummor. Jävligt dåligt, men ändå. Jag ville också ha ett band
eftersom att alla mina polare hade band. Alla lirade i Entombed, Unleashed,
Dismember, så jag tänkte att jag också måste vara med i ett band. Man ville
inte vara utanför.
Sumerian Cry
-Det var lite blandade meningar när vi
fick första kontraktet. Vi var tvungna att betala för inspelningen själva, men det var
kul att få göra en skiva. Det var väl inte så seriöst då. Det var väl först efter
de tre första plattorna som jag tycker att det började bli seriöst.
-Det var på med solbrillor när plattan
släpptes. Jag var jävligt jobbig faktiskt. Jag gick omkring med ett ex av vår första
på vinyl i skivpåse på alla fester. I solglasögon. Jag visade skivomslaget för alla
tjejer. Man blev ofta för full och satt i ett hörn och tittade på skivomslaget för sig
själv.
-Sumerian Cry tycker jag blev exakt som
vi var då. Den är kanske inte bra, men den uttryckte det vi stod för då, helt klart.
När vi spelade in skivan var vi jävligt bra på att lita på våra egna omdömen. Vi
hade ingen producent, men vi visste hur vi ville ha det. Sen hade kanske en producent
slängt ut oss ur studion, men vi visste exakt var vi stod.
The Astral Sleep
-Det var ett nytt skivbolag. Det är
enda gången vi bytt skivbolag. Det var mycket mer seriöst, vi blev nerflugna till
Tyskland, vi kom till Arlanda och där låg förbetalda flygbiljetter, vi var små och
fick gratis sprit på planet, vi tyckte det var jävligt ballt. Vi kom ner till en bra
studio med en producent. Det var en kick faktiskt. Den skivan blev väl nästan seriös.
-Producenten förstod nog inte vad vi
höll på med, så han gjorde inte så mycket. Det gjorde nog inte vi andra heller. Det
var på den tiden när vi fortfarande repade mycket och visste vad vi ville, vilket var
svårt att få en tysk producent att förstå. I efterhand tycker jag att det var vi i
bandet som stod för det mesta av den produktionen.
Clouds
-Clouds är väl på många sätt lik
The Astral Sleep. Det hände inte så mycket på medlemsfronten, kvar på samma skivbolag,
samma studio och samma producent som då började få lite mer pejl på oss tror jag, och
fick mer att säga till om. Där började vi väl känna att det gick på rutin och vi
började ta saker för givet. Det var nog den svåraste inspelningen för vi hade ganska
skilda åsikter om i princip allting. Därför är det vår sämsta skiva tycker jag. Vi
hade egentligen inga gemensamma nämnare under den tiden. Vi var fortfarande väldigt bra
kompisar, men som band funkade det inte.
-Jag är jävligt nöjd med texterna jag
skrev. Sen tycker jag att det finns ett par bra låtar, och det är väl främst de
låtarna jag inte hade så mycket att göra med. The Sleeping Beauty tycker jag
fortfarande är en bra låt. A Caress of Stars också. De tycker jag är bra
fortfarande.
Wildhoney
-Vi splittrades ju nästan innan den
skivan. Det var jag och Johnny som valde att fortsätta. Vi tänkte väl att vi inte
skulle ge upp helt. Vi skulle göra ett litet projekt precis som vi gillade det. Vi hade
ganska mycket gemensamt jag och Johnny just då. Jag är jävligt nöjd med den skivan.
Den är spontan. Vi var tillbaka lite på att inte ta saker för givet. Vi gjorde en
platta för oss, och det funkade. På nåt sätt funkade det väldigt bra som samarbete.
Vi var fem låtskrivare på skivan, och vi använde samma producent för tredje gången.
Det var nog första gången som jag tyckte att han fattade vad vi ville.
A Deeper Kind Of Slumber
-Jag var nog lite väl optimistisk. Jag
trodde att eftersom vi hade gjort ett experiment med Wildhoney som gick jävligt bra, så
trodde jag att vi kunde göra vad vi ville. Vi kunde spela in tåg och folk skulle köpa
plattan ändå. Jävligt dumt. Men kul var det. Jag tycker fortfarande att plattan är
bra.
-Jag hade köpt lite prylar så att jag
kunde spela in hemma. Jag började leka med lite olika ljud på synthen och såna saker.
Det tog en jävla tid faktiskt. Jag skrev lite låtar hemma, sen var det ner i studion
där vi höll på att fila väldigt länge.
-Vi hade en bra budget och obegränsat
med tid faktiskt. Vi satt ju i en studio som kostade 5000 kronor om dagen och bara lekte
med radioapparater för att hitta konstiga frekvenser som vi kunde spela in. Det höll vi
på med i flera dagar. En gång ska man göra nåt sånt också.
Skeleton Skeletron
-Den är mindre producerad igen,
därför är den rockigare. Min del där som producent var helt klart att försöka bevara
så som vi lät tillsammans i replokalen som en trio. Medan producenten jobbade ganska
mycket mot det. Han tyckte väl vi sög. Men jag ville inte gömma det på nåt sätt. Jag
ville att vi skulle låta som när vi stod i replokalen och drack öl. Jag motarbetade
alla klipp och klistra lekar. Allt behöver inte vara snortajt, triggat och samplat. Spela
in skiten och var nöjd bara.
|