| PROGRAM 154 - 23 April
2000 (The Turpentines)
Ni har precis släppt en ny
skiva, hur länge var ni i studion och jobbade med den?
I tre veckor, nästan fyra. Vi bodde
dessutom i studion så det var riktig j-la tysk disciplin; upp på morgonen och in i
gruvan direkt.
Det här är ert andra album.
Vad skulle ni vilja säga är nytt sen förra albumet?
Det är mycket starkare låtmaterial,
mycket mer färdiga låtar från start. Mycket mer varierat, inte fullt j-la ställ hela
tiden. Tightare, kort sagt mycket bättre på alla sätt. Framförallt så är den mer
varierad, det har dom flesta sagt som hört den. Det vart lite väl mycket F1 över den
första, den var lite svår att svälja i ett stycke, men den är kul att spela.
Vad har ni gjort mellan
plattorna, har ni jobbat med nytt material eller har ni bara varit lediga och softat?
Dels har vi varit ute och turnerat, dels
har vi släppt en massa 7":or. Vi har naturligtvis gjort nya låtar som vi repat in,
jobbat med bandet kort sagt. Hållit kontakt med skivbolaget för att se att allting blir
rätt och riktigt vilket det aldrig blir, men vi försöker i alla fall. Det är ett
heltidsjobb att ha skivkontrakt kan jag säga.
Chips Kiesby producerade nya
albumet, har ni jobbat med honom tidigare också?
Nej, han ville göra vår första singel
som vi släppte på "Freak Scene", men så blev det inte och ända sen
dess så har vi snackat om att vi borde göra något tillsammans. Så inför den här
plattan så undrade vi om han kanske ville producera oss, och det ville han ju.
Hurdan är Chips att jobba med?
Han är j-ligt bra. Lugn och bra, skapar
bra stämning. Fast han är väldigt väldigt bestämd, han vill att det ska vara ordning
och reda, ingen fylla eller sånt. Eftersom vi har så liten budget så är ju det också
helt rätt tänkt naturligtvis.
Han är väldigt bestämd och smidig på
samma gång, han är ingen buffel på något vis. Han vet vad han vill men han vet också
hur han ska komma fram till det men samtidigt så kan han ge sig när han inser att han
har fel.
Gör hans bestämdhet att ni
känner att ni inte har det inflytande över ert eget material som ni känner att ni
skulle vilja ha?
Absolut inte, i så fall så skulle vi
inte jobba med honom. Det han är bestämd med är mer att det ska vara ordning och reda
så att inte vi flaxar iväg osv. Vi hade t.ex. spritförbud i två veckor när vi var i
studion, men det var väl troligtvis för att han fick se oss första gången efter ett
gig i Hultsfred som han blev lite nervös. Han är dessutom bestämd med hur han vill
genomföra produktionen inspelningstekniskt etc. Sen är han också j-ligt hård när det
gäller sången, han vill ta extremt mycket omtagningar. Med tanke på att jag (sångaren
Markus karlsson, reds. anm.) hade ca 40 graders feber under hela inspelningen så är
det ett under att det blev någon bra tagning överhuvudtaget.
Vi har tidigare haft en tendens att
resonera att "den tagningen får duga, vi är ju ändå inte bättre än så
här". Det sättet att jobba på kan ju i och för sig bli väldigt charmigt på
t.ex. en "7 singel men det är kanske inte riktigt rätt metod om man ska spela inte
ett fullängsalbum.
Bortsett från Chips som
slavdrivare, hur jobbar ni själva? Har ni det mesta klart när ni går in i studion eller
är det stundens inspiration som gäller?
Faktiskt så har vi det mesta klart. Det
är väldigt få saker som kommer till när vi väl är i studion vilket vi tycker är
väldigt skönt. Det skulle inte funka för oss då, vi är inget j-la jam-band, det
skulle gå åt helvete då eftersom vi är så usla musiker från början. Det skulle bara
bli Kalle Anka av allting då, så vi försöker göra allting klart i replokalen.
Låtarna försöker vi göra extremt klara innan vi presenterar dom för varandra i
replokalen annars skulle det inte funka, det skulle bara bli som en cirkus. Vi har t.o.m.
tänkt ut idéer för percussion, sen om det håller eller inte det ser man senare men man
vet hela tiden vad man ska göra.
Det är mer detaljer som kommer till
typ: "Visst fan, här skulle det passa bra med ett piano och det har vi inte tänkt
på förut. Vi lägger en liten pianomacka där." Sådana saker är det som kommer
till.
Tolv spår på nya plattan, var
det precis vad ni hade eller blev det låtar över?
Nej, det är mera längden som gjorde
att det inte blev mer. När en punkrockn roll platta börjar komma upp emot 40 min.
så närmar man sig en magisk gräns. Förra plattan var ungefär 36 min, det är perfekt.
Så det egentliga skälet var att den inte fick bli för lång snarare än materialbrist.
Vi har lite spår över med kul saker som man kan lägga som singel baksidor etc.
Detta var ju som sagt er andra
platta. Den "svåra andra" är ju ett begrepp inom branschen, kände ni av
detta?
Vi trodde det var den tredje som var den
svåra. Vi tyckte det var den lätta andra. Vi känner oss lite nojiga inför den tredje
plattan måste vi erkänna. Den andra var så smidig med bra material etc., inget man låg
sömnlös om nätterna för. Detta var kort sagt den roliga andra plattan. Lätt som
korvspad som vi brukar säga!
Vilka andra band får ni
inspiration ifrån?
Bandet som helhet inspireras av andra
band som har något så när bra energi och framförallt bra melodier och låtar. Vi är
otroligt trötta på att höra band som kör ett riff 20 gånger i olika tempo, vi har
sett så j-la många såna band nu. Folk som vågar använda körer och melodier etc. är
inspirerande. Medlemmarna i bandet lyssnar på det mesta från The Clash
och reggae till The Ramones och AC/DC plus
naturligtvis 1000 band till. Listan skulle kunna göras hur lång som helst.
Ni kommer från Flen från
början. Har det här bandet haft samma sättning hela tiden?
Nej, vi har aldrig haft den här
sättningen tidigare. (skratt)
Bandet har funnits extremt sporadiskt
ända sedan 1990 fast vi emellanåt har legat på sparlåga i flera år. Men den nuvarande
sättningen har väl funnits i ca 2-3 år och det är väl den ultimata sättnigen. Under
de åren när det var så sporadiskt så var vi alla med i olika upplagor av The
Turpentines, det är bara sångaren som varit med hela tiden eftersom det var han som
startade bandet.
I er officiella biografi så
står det att "Flen gav er eran första dos av skräpmat, TV, Rock n Roll, kort
sagt sådant som kan kallas amerikansk kultur. Förra plattan ni släppte hette dessutom "American
music for american people", varför allt detta amerikanska?
För att det är skitskönt med sånt
som är amerikanskt, det är så enkelt. Det landet är så bisarrt och skönt och
märkligt och otäckt och trevligt på en och samma gång. Dessutom har vårt skivomslag
retat fler människor än om vi hade haft ett hakkors med ett brinnande barn på
framsidan. Ta ett skämt för f-n! Men på samma gång så är den inget skämt för vi
gillar amerikansk kultur samtidigt som det suger. Men det är så; Budweiser smakar
bättre än Pripps, det är godare med pizza slices än med Sibylla korv, vräkiga bilar
och lite för mycket av allting, det gillar vi.
Kommer den textmässiga
inspirationen från det här amerikanska också?
Mycket av det kommer därifrån,
exempelvis märkliga amerikanska företeelser och böcker om konspirationsteorier osv.
Bara omslagen till amerikanska matförpackningar kan bidra med inspiration eftersom dom
är så snygga.
Dessutom så är det ju roligare med
amerikanskt än med exempelvis engelskt. Amerikanskt är mer spännande, det är så stort
och spännande, mycket folk och konstigt och så. När det gäller England så tänker man
ju mer på något grått j-la skithål någonstans. I övrigt så tycker vi om England som
f-n men USA är ju det här stora konstiga jätte nöjesfältet som på samma gång är
så miserabelt och sorgligt naturligtvis.
Ny platta brukar ju innebära
spelningar etc. Gäller det er med?
Det är faktiskt inte så mycket
spelningar på gång eftersom plattan blivit försenad i flera omgångar. Alla har suttit
och väntat på att plattan ska släppas så någon Europaturné blir det inte förrän i
höst eftersom det börjar bli sent att boka spelningar för sommaren. Sverige håller det
på att inte bli heller eftersom det är så mycket festivaler under sommaren etc. Så
för närvarande så ligger allt lite på is.
Men kan inte festivaler vara ett
bra sätt att få spela i Sverige?
Jo, visst. Vi hoppas att dom håller på
att ordna spelningar åt oss just nu men vi har inte haft så mycket kontakt med
bokningsbolag eller haft så mycket kontakt med dom eftersom vi har haft så mycket
problem med skivan. Sen är det ju så också att festivalerna väntar med att boka ett
band av vår storlek tills dom vet hur plattan säljer och vad folk tycker om den vilket
man ju också kan ha en viss förståelse för.
Vilket tycker ni är roligast,
att spela live eller att jobba med nytt material i studio?
Live! Det är absolut inte kul att jobba
med nytt material, det är otroligt tråkigt. Live är gnistan i bandet, det är därför
vi håller på överhuvudtaget.
Men finns det inte någonstans
en tillfredsställelse i att veta att det man gör i studion är en förutsättning för
att komma ut och få spela live?
Jo naturligtvis. Det betyder ju inte att
vi slarvar när vi är i studion. Men det går inte att jämföra med att spela live, inte
på något sätt. Men något som är kul, det är att få en låt klar, det kan också
vara en riktigt stor kick. Trots allt så var det kul att jobba i studion inför den här
platta för att allt flöt på så bra. Dessutom så gillade vi studion som var rymlig och
luftig och inte låg på plan 3 utan luftkonditionering som det brukar vara när vi
ska spela in. Sådana saker gör att det blir mer lättjobbat och då blir det kul även
att vara i studion. Men trots alla ljuspunkter med studioarbete så finns det ingenting
som slår att spela live! |