Häftiga strider i Bosnien-Hercegovina. Under nästan fyra år, 1992-1995, pågick i vår närhet ett krig utan synbart slut. Familjer splittrades och förlorade kontakten med varandra. Hur återspeglade sig detta i Svenska Röda Korsets nationella flyktingverksamhet? Återigen: Vad kunde Röda Korset göra? Vad kunde Röda Korset inte göra? Hade "den sista strimman av hopp" någon tröst att erbjuda? Och hur förändrades möjligheterna att "hjälpa" under krigets långa år?
1992 - Kriget kommer till Bosnien-Hercegovina
1993 - Viseringstvång och familjeåterförening
1994 - Kroatiska pass och transitviseringar
1995 - Tillfälliga uppehållstillstånd och temporärt återvändande