Friedrich List har ofta uppfattats som en motståndare till frihandel och en envis propagandist för protektionism. Som vi kommer att se, och tidigare har sett , stämmer denna bild ej överens med verkligheten. När det gäller regional och universell integration så finns olika uppfattningar om hur Lists idéer skall tolkas och om de kan appliceras på den europeiska integrationsprocessen under nittonhundratalets andra hälft. Edgar Salin och René L. Frey hävdar exempelvis att det utan svårigheter går att anpassa många av Lists idéer till situationen efter andra världskriget och att List dessutom "foresaw, strove for, and advocated a European common market." Emmanuel Roussakis redovisar en liknande syn , medan Roman Szporluk avvisar Roussakis tolkning som missförstånd och menar att det inte finns något underlag för en sådan extrapolering av Lists idéer. Detta problem kommer emellertid ej att prövas nedan. Här följer, som tidigare angetts, enbart en innehållslig idéanalys.
Friedrich Lists mest kända verk The National System of Political Economy innehåller det fullständiga resultatet av över 20 års långtgående studier och internationella erfarenheter. I detta framläggs, enligt List själv, ett system som bygger på "the nature of things, on the lessons of history, and on the requirements of the nations." I förordet till den första upplagan beskriver han detta system enligt följande:
I would indicate, as the distinguishing characteristic of my system, NATIONALITY. On the nature of nationality, as the intermediate interest between those of individualism and of entire humanity, my whole structure is based.
The National System of Political Economy utgavs i maj 1841 och blev omedelbart en succé. Den första upplagan såldes snabbt slut och efter endast fyra månader publicerades en andra upplaga.
För List var frihandel mellan världens alla nationer det yttersta målet för den ekonomiska politiken:
In the union of the three kingdoms of Great Britain and Ireland the world witnesses a great and irrefragable example of the immeasurable efficacy of free trade between united nations. Let us only suppose all other nations of the earth to be united in a similar manner, and the most vivid imagination will not be able to picture to itself the sum of prosperity and good fortune which the whole human race would thereby aquire.
Problemet var emellertid att världen inte såg ut som Storbritannien. Den klassiska liberala skolans ("the popular school") frihandelsteori var därför inte tillämpbar i världens dåvarande tillstånd. Teorin byggde enligt List på en riktig princip, men denna princip
must be recognised and applied by science if its design to enlighten practise is to be fullfilled, an idea which practise cannot ignore without getting astray; only the school has omitted to take into consideration the nature of nationalities and their special interests and conditions, and to bring these in accord with the idea of universal union and an everlasting peace.
Lists grundläggande kritik mot den klassiska liberala skolan, och dess upphovsman Adam Smith, var att de teorier som denna representerade förutsatte en världsordning som ännu inte existerade:
The popular school has assumed as being actually in existence a state of things which has yet to come into existence. It assumes the existence of a universal union and a state of perpetual peace, and deduces therefrom the great benefits of free trade.
List menade dessutom att
under the existing conditions of the world, the result of general free trade would not be a universal republic, but, on the contrary, a universal subjection of the less advanced nations to the supremacy of the predominant manufacturing, commercial, and naval power,...
För att frihandel skulle vara möjlig krävdes enligt List politisk enhet och ekonomisk jämlikhet världens nationer emellan. Då dessa förutsättningar alltså saknades måste de skapas. Lists lösning på problemet var nationell protektionism för att skydda industrin i dess tidiga stadium mot förödande konkurrens från högre utvecklade nationer:
The system of protection, inasmuch as it forms the only means of placing those nations which are far behind in civilisation on equal terms with the one predominating nation [e.g. Storbritannien] /.../ appears to be the most efficient means of furthering the final union of nations, and hence also of promoting true freedom of trade.
När en nations industri var tillräckligt livskraftig för att kunna deltaga i den internationella konkurrensen skulle de införda tullarna avskaffas och nationen kunde intaga sin plats bland världens övriga nationer. På lika villkor skulle då alla nationer få del av "the sum of prosperity and good fortune" som den universella frihandeln skulle innebära.
Nyttan av protektionism hade emellertid för List sina bestämda gränser. En protektionistisk politik som helt utestängde utländsk kunkurrens, och därmed ledde till nationens isolering, motverkade sitt eget syfte. Införandet och avskaffandet av skyddstullar skulle ske gradvis och det var endast industrivaror som fick skyddas på detta sätt. För råvaror och jordbruksprodukter gällde oinskränkt frihandel. För att en protektionistisk politik överhuvudtaget skulle vara meningsfull krävdes att den enskilda nationen hade förutsättningar för att utvecklas till en industrination. Enligt List hade endast nationer
which possess all the necessary mental and material conditions and means for establishing a manufacturing power of their own /.../ but which are retarded in their progress by the competition of a foreign manufacturing Power which is already farther advanced than their own - only in such nations are commercial restrictions justifiable for the purpose of establishing and protecting their own manufacturing power; and even in them it is justifiable only until that manufacturing power is strong enough no longer to have any reason to fear foreign competition,...
För List är alltså protektionism ett nödvändigt medel för att uppnå det slutgiltiga målet, universell frihandel. Frihandel bör eftersträvas eftersom den ger upphov till maximalt välstånd för världens alla nationer.
Utvecklingen mot universell integration måste enligt List gå mycket långsamt och dessutom ske gradvis i flera steg. Strävan var att genom ekonomisk utveckling utjämna skillnaderna mellan världens olika nationer:
Only with the gradually formation of this union [a union of the nations of the earth] can free trade be developed, only as a result of this union can it confer on all nations the same advantages which are now experienced by those provinces and states which are politically united.
It is the task of the national economy to accomplish the economical development of the nation, and to prepare it for admission into the universal society of the future.
Det första steget utgjordes av frihandel inom nationer. Det var detta steg som List hade kämpat för under sin tid som rådgivare och sekreterare åt den tyska sammanslutningen av handels- och industrimän och som slutligen, för den tyska nationen, togs 1834 genom upprättandet av den tyska tullunionen.
Nästa steg på vägen mot universell integration var regional integration. För Tyskland skulle detta inledningvis innebära en ekonomisk och politisk union med Holland, Belgien och Schweiz. Denna union skulle säkra freden i Europa och utgöra centrum för ett kontinentaleuropeiskt samarbete. List ansåg en frivillig kontinentaleuropeisk union nödvändig för att främja den ekonomiska utvecklingen i Europa. Tillsammans skulle de ingående nationerna kunna hävda sig ekonomiskt mot den dåvarande dominerande världsmakten, Storbritannien. Under 1900-talet skulle emellertid enligt List en ny makt komma att dominera världen, Amerikas Förenta Stater, och då hade också Storbritannien att, som jämlik, intaga sin plats i en europeisk union.
Regional integration av nationer som har nått ungefär samma nivå av industriell utveckling var enligt List
the most effective means of gradually diminishing the respective restrictions of trade, and of leading the nations of the world gradually to freedom of international intercourse.
För List var alltså målet som alla nationer måste sträva efter universell integration, en union av alla världens nationer. På denna grund kunde evig fred upprättas och universell frihandel bli möjlig:
The highest ultimate aim of rational politics is /.../ the uniting of all nations under a common law of right, an object which is only to be attained through the greatest possible equalisation of the most important nations of the earth in civilisation, prosperity, industry, and power, by the conversions of the antipathies and conflicts which now exists between them into sympathy and harmony.
Det högsta slutliga målet var emellertid avlägset, men kunde ändå enligt List ses skymta i en överskådlig framtid:
At the present time the nations are divided and repelled from one another by manifold causes; chief among these are conflicts about territory. /.../ Further causes of antipathy between the nations are, at the present time, the diversity of their interests in respect to manufactures, commerce, navigation, naval power, and colonial possessions, also the difference in their degrees of civilisation, of religion, and of political condition.