Detta är inte bevisat.
Men ett bevis för det skulle kunna vara att om en bärsärk överlevde en strid,
(vilket han inte väntade sig) så kom han inte ihåg nånting av vad som hänt under striden.
Bärsärkar nämns tillsammans med ulfhednarna "vargpälsarna" som ryktbara hjältar.
En annan slags vikingakrigare är de sk Varjagerna eller Väringarna,
om dessa berättas det utförligare senare.

Vikingarna var mycket bra på olika försvarstekniker i strid.
När vikingarna slog läger tänkte de mycket på hur bra försvarsmöjligheter som fanns på platsen.
Flodmynningar och vikar kunde som exempel vara bra vid en lägerplats.
De var lätta att försvara och var bra för snabba reträtter eller plötsliga räder.
De använde bara ett dike eller en jordbank som skydd vid eventuell strid.
Vikingarnas små grundgående skepp var en fördel när man mötte försvararnas djupgående skepp.
Vikingarnas skepp gick helt enkelt in på områden som inte motståndarnas skepp kunde gå in på.

Vikingarnas städer var också bra byggda för en eventuell attack.
Birka och Hedeby var bosättningar med starka befästningar,
Aggersborg och Trelleborg var mer utpräglade militärläger.

Vikingarnas angrepp har ofta överdrivits i de historier som man har studerat.
Man har talat om hundratals skepp och tusentals man,
dessa siffror är överdrivna och skulle kunna förklaras med den skräck som folk hade för vikingar.
Strandhugg kallades en teknik som vikingarna använde mot sydlänningar,
snabbt in, snabbt ut.
Vikingarna använde dessa överraskningstekniker som krävde att man var ganska få deltagare.
Man skulle kunna säga att flertalet vikingar med bärsärkar,
ulfhednar och varjager skulle utgjort en utmärkt krigstrupp i handen på en duktig ledare,
tyvärr så fanns dessa inte bland nordmännen.