Oden

Denne var enligt många den högste guden i den skandinaviska mytologin.
Han dyrkades av kungar krigare och diktare.
En fadersfigur som härskade över fästningen asgård.
Han var också magiker och ledde den dödes själ till dess vistelseort.

Hans mest karakteristiska drag är han vishet som han vann genom att dricka visdom ur Mimers brunn.
Ofta framställs han som enögd enär han offrade ett öga för att få dricka ur denna brunn.
Han ökade så sin visdom genom att dricka inspirationens mjöd som vaktades av jätten Suttung.
Han är guden som offrade sig själv och hängde död i nio dagar
innan han vid sina fötter såg några magiska runor som gav honom livet åter.
Han anses av många som falsk och otillräknerlig. 

Odens två korpar Hugin och Munin ger honom besked om allt som händer på jorden.
Som de döda krigarnas överherre håller han hov i sin stora sal Valhall där han uppvaktas av valkyrior
kvinnliga stridsödesgudinnor som beslutar vilka som ska få komma till Valhall. 

Oden red ut på sin åttafotade häst Sleipner med sitt spjut Gungner i handen för att möta förstörelsens frisläppta krafter
men slukades av Fenrisulvens käftar.

In i det sista anses han av många ha varit
gudarnas anförare och den förste av dem som gick under
i den katastrof som betydde undergången av den gamla Världen.