Tor

C:a 200 f. kr. började en indoeuropeisk stam, tillhörande de, som senare kallades germanerna,
tränga norrut över Tyskland mot de danska öarna och ön Skandza.
Det var en aggressiv och hetlevrad stam, de kallades stridsyxornas folk och deras ledare hette Tor.
De trängde undan megalitfolket norrut till bergs- och skogstrakter,
medan torfolket tog herraväldet.
Han, vid sidan om Oden är den mest framträdande av de skandinaviska gudarna.
Han framställs ofta som en Trubbig, högrest, rödblond, osofistikerad och jordnära person,
fysiskt mäktig men relativt enkelspårig i tanken.
Det är ingen slump att hans vapen är den enorma hammaren - det finns ingenting subtilt hos Tor.
Hans hammare heter mjölner och betyder "den som krossar till mjöl."

Han är åskguden:
Mullret kommer från hans stora vagn, när han färdas på himlen.
Åska anses som ett sammandrag av ordet As -åka, vilket vi även kommer in på senare.
Blixt och dunder kom sig av att han svingade sin hammare mot en fiende som han retat upp sig på.
Tor spelar rollen av kringströvande jättedödande hjälte.
Alltid i farten. Skulle han någon gång vila skulle varken Asgård eller Midgård vara säkra för jättarnas angrepp. 

Det komiska är att han gifter sig med en jättekvinna och att hans moder sägs vara en ur-jättekvinna. 

Han hade också en lång fejd med Världsormen som han drabbar samman med två gånger men som bägge gångerna undflyr honom.
Tredje gången han kämpar med ormen är under Ragnarök och då dödar han den slutligen men förgiftas själv av ormens frukatnsvärda gift och dör efter en stund hjältedöden.
Ett passande slut för en hjälte, den mest omtyckta av våra skandinaviska gudar.