Som det nämnts tidigare betraktade vikingen sitt vapen som ett vapen i första hand
och därför var de byggda som de var.
Vapensmeden i samhället var därför en mycket viktig person.
Hans vapens kvalitet var ju faktiskt avgörande för vikingens framgång.
Vapensmeden köpte han från frankerna,
de kunde nämligen framställa järn av högre kvalitet än hans landsmän.
De vanligaste vapnen en viking använde var;
svärd
stridsyxa
spjut
långbåge och pilar
kniv
Svärdet var vikingens viktigaste vapen.
Svärden hade namn som skulle syfta på de egenskaper som svärdet hade.
Kung Håkon av Norge kallade t.ex. sitt svärd för "Kvernbitr",
det stod för att svärdet kunde klyva en kvarnsten.
Även magiska svärd lär ha funnits på vikingatiden.
Dessa skulle ha smitts av alver och inte människor.

Arkeologerna har dock inte hittat några sådana svärd (det vore konstigt annars).
Många svärd har däremot hittats,
bara i Norge har man grävt fram c:a 2000 svärd.
Vapensmeder hade för vana att rista in sitt namn på svärden,
Ulfberth är ett namn på en smed som ofta återkommit på svärd.
Man har hittat ungefär 20 olika sorters vikingasvärd.
Man har hittat allt från de första enkla svärden till de senare praktfulla,
tveeggade svärden som användes under vikingarnas storhetstid.
I allmänhet var svärden ungefär en meter långa,
skaftet utgjorde c:a en tiondel av svärdet.
Klingan avslutades med en tvärslå vid fästet.
Klingan smalnade mot den trubbiga spetsen.
Spetsen var trubbig eftersom svärdet var ett huggvapen.
Längs sidorna löpte ofta rundade fåror sk blodrännor.
De bidrog till att svärdet blev lättare utan att balansen förstördes.
Vikingarna hade svärdskidor men man vet inte mycket om dem.
De nämns inte i sagorna och de är sällsynta på illustrationer från vikingatiden.
Man vet däremot att de fanns för man har hittat doppskor och spännbyglar av metall i gravhögar.
Vikingarna tränades redan från ungdomen med träsvärd,
och sedan som vuxna män fick de sina svärd som skulle räcka livet ut.

Stridsyxan var vikingarnas mest fruktade vapen även om det inte var lika använt som svärdet.
Det fanns två olika sorts yxor;
skäggyxoroch bredyxor.
Skäggyxan är det äldsta och liknar mest en vanlig arbetsyxa.
Namnet kommer från dess form av ett "skägg" som eggen hänger ner i.
Bredyxan användes först på 1 000-talet.
Den var effektivare än skäggyxan med ett långt handtag och en halvmånformad egg,
ofta förstärkt med extra härdat järn.
Yxan var många gånger överdådigt utsirad och yxhuvudet smalnade mot handtagets fäste.
Det var faktiskt ganska märkligt att yxan användes så länge,
svärdet betraktades ju som det "rätta".

Spjutet hade också stor betydelse för vikingarna.
Det vet man eftersom man har hittat fler spjutspetsar i gravarna än något annat vapen (träet har nu ruttnat bort).
Två olika sorters spjut användes;
kastspjut och stötspjut.
Troligtvis så användes spjuten flera gånger om det var möjligt.
Spjutspetsen var tunn och formad som ett löv.
På hylsan som var till för spjutskaftet satt oftast ornamenteringen.
Vapensmeden visade på detta sätt sin färdighet tillsammans med de nitar som höll spetsen på skaftet.
Kastspjuten användes oftast först i strid,
vikingarna mötte fienden med en skur av dessa.
Ibland tillsammans med pilar.

Långbågen användes av roddarna på båtarna,
som enligt de gamla landskapslagarna var tvungna att inneha en pilbåge med pilar.
Pilarna användes som spjuten först i striden för att försvaga fiendens trupper.
På Island har man nästan inte hittat några fynd efter varken bågar eller pilspetsar.
Pilspetsarna hade antingen en hylsa som pinnen sattes in i
eller en liten pigg på spjutspetsen som sattes i pinnen.

Kniven var ett annat vapen som användes av vikingarna.
Kniven användes som både verktyg och vapen.
Kniven hade egg på en sida och ett handtag av trä eller ben.
Förutom vapnen som nämnts använde vikingen ibland klubbor
eller stenar som slungades mot fienderna.