I974, den 27 mars 03.14. Jag föds. En bra dag. Min syster, min pappa och även min mamma var där. Jag fick en massa vatten i lungorna och blev blå och tyst och dog nästan. Men det gör inget. Inte nu.Dom närmaste åren fick jag mörkare och mörkare hår och pratade mer än alla mina kompisar.
När jag var fem flyttade jag från Staffanstorp utanför Malmö till Älandsbro utanför Härnösand - Sveriges Las Vegas och ständiga metropol. Vi bodde på Kantarellvägen nio och mina vänner hette Ola, Patrik och Jota. Jota var farlig och några år senare spräckte hon min panna med en sten och fyllde mina sexiga bruna modell-81 glasögon med mitt eget blod. Helt utan mening förstås. Hursom helst. Världens bästa uppväxt med landhockey på Kantarellvägen, cykling och senare tennis på samma väg. Tidiga mornar i ekan för att vittja våra glada men fulla amatör- nät, prickskytte med min fina pilbåge på dom äckligaste fiskarna (simporna) prydligt uppradade på gräsmatan. Desutom saftkalas i lekstugan, fottboll på den av den tolv man starka villaföreningen egenhändigt byggda fotbollsplanen och lekplatsen. Och skolan då blev jag mobbad och utslängd....
Nädå, men vid sju års ålder hade jag utvecklat ett av mina tydligare drag, fåfänga. Jag slutade slalom-skolan för att jag tyckte det var så fult med hjälm.....
Hur som helst, vi är bara i början på historien och jag tänker plåga alla med fortsättningen. Men inte nu. För nu måste jag med ett tåg. Om några dagar däremot så är nog allt klart.
Lasse