1400 talet
Unionstiden och Engekbrektsupproret
Varbergs åter danskt
Efter kriget mellan Albrecht-Hansan och Valdemar-Håkon, kom Halland åter igen att tillhöra Danmark detta framgår redan av ett brev 1366.
När Margareta segrat över Albrecht av Mecklenburg förenades Danmark, Norge och Sverige i en union, officiellt kom den till stånd efter Kalmarmötet 1397 och har därför kallats "Kalmarunionen".
För Varberg kom det inte att innebära mycket mer än att det låg på en mindre strategisk plats geografiskt.
Engelbrektsupproret
Margareta och hennes efterträdare Erik av Pommern kom att likt deras förfäder på Danmarks tron att kämpa mot Hansan och de tyska köpmännen. Detta medförde nu konsekvenser även för svenskarna, i och med unionen, de som tidigare hade varit mycket tyskvänliga.
Margareta och Erik försökte alltså minska tyskarnas inflytande i handeln och som svar på detta införde tyskarna sanktioner mot de svenska varorna. Bönderna blev utan saltet som importerades från Hansan och bergsmännen fick inte exportrat sina malmer. Bönderna och bergsmännen förenade sig tillsammans mot kungen och fick ibland även stöd från de svenska stormännen
eftersom att Erik av Pommern hade fråntagit många svenskar deras gods och slott och satt in tyskar och danskar på dem istället.
Upproret bröt ut missommarafton 1334 då man brände ner fästet Borganäs i Dalarna. Efter att ha härjat ner genom Sverige kom Engelbrekt mot hösten till Halland. Inbördeskriget handlade ju främst om Sverige men eftersom att det var i union med Danmark och att det inte var länge sedan som Halland verkligen tillhörde Sverige var det inte konstigt att Engelbrekt även kom
till detta landskapet.
Efter att ha bränt spärrfästningen Öresten söder om Skene kunde Engelbrekt närma sig Varbergs slott. På Varbergs slott var det den kungatrogna Axel Pedersson Thott som var hövitsman och han hade inte för avsikt att kapitulera. staden Varberg, som låg något längre norrut än i dag, var som många andra städer glada åt Engelbrekts trupper och släppte dem villigt in i staden.
Men slottet som var kungatroget ville inte ge sig. Engelbrekt kom över ens med Axel Pedersson Thott om att han skulle få halva delen av alla inkomster från Varbergs län (=norra Halland) och slottet skulle heller inte ha bestämmanderätt över länet och staden. Man valde alltså att inte storma slottet och därför var Varbergs slott ett av de få slott som kom att bli kvar till eftervärlden eftersom att Engelbrekt ofta brände ner och förstörde de slott han intog.
Man vet inte exakt hur slottet såg ut vid tidpunkten men det torde vara säkert att det fanns en form av befästning runt slottskomplexet, antagligen uppbyggd av jordvallar och träpalissader.
Sedan fortsatte Engelbrekt till Falkenbergs borg (ett stentorn omgärdat av ekonomibyggnader och vallar) vilket man intog efter det att slottsherren Åke Axelssen Thott flytt och satt eld på borgen.
Men följande år när Engelbrekt befann sig långt från Varberg red Axel ut från slottet och in i staden. Han lovade att inte göra någon till skada men så fort han släpptes in tillfångatog han borgarna och brände ner husen.
Engelbrekt kom till undsättning nästa år han la en stor trupp vid staden som skydd för slottsherren men slottet kunde han inte heller inta denna gång.
Sammanfattning
Under 1400-talet händer som synes inte mycket stora saker angående Varbergs slott.
I och med att Margareta av Danmark Norge vunnit över Albrechts svenska trupper vid Åsle 1389 har de tre rikena förenats i en union med Margareta som drottning. Efter det att hennes efterträdare Erik av Pommern tagit makten sker i Sverige några uppror ledda av Engelbrekt Engelbrektson. P.g.a. unionen kommer han även till det danska Halland och städerna och landsbygden ger sig under honom av egen fri vilja.
Slottet i Varberg däremot med Axel Pedersson Thott som hövitsman böjer sig inte under Engelbrekt. Engelbrekt kommer istället överens med Axel att man skall dela lika på skatterna från Varbergs län medan det att man skall låta slottet stå orört.
Följande år 1334 bränner Axel ner staden Ny Varberg och plundrar den vilket leder till att Engelbrekt kommer tillbaka följande år och förlägger en styrka att vakta staden. Slottet lyckas man inte ta denna gången heller.
