1500 talet
Krig och förödelse
Grevefejden och Marcus Meyer
Efter Gustav Wasas befrielse krig hade Kristian II (tyrann) bedrivits från den svenska tronen.
Han kom snart också att tvingas fly från Danmark där man tröttnat på hans politik.
Under en tid fanns det ingen kung i Danmark och Gustav Wasa hade för avsikt att lägga Skånelandskapen under sig och bedrev där sin propaganda politik.
Men på Varbergs slott lockades man inte av hans anbud och snart valde man en ny kung i Danmark; Fredrik I. Från Holland organiserade Kristian II en flotta vilken han seglade till Norge med.
Där hade han många sympatisörer och landet föll snart i hans hand (med undantag av Bergen och Akershus). Kristian satte också iland en mindre trupp i Onslala (norr om Varberg), men med hjälp från Älvsborg kunde den besegras.
De båda kungarna i Sverige och Danmark förenades nu mot Kristian II som hotade att göra anspråk på båda rikenas tronar.
1534 bryter grevefejden ut i Danmark. Det var staden Lübeck som anföll landet. Efter att den danske kungen Fredrik avlidit stod man också utan kung och det sades att Lübeckarna skulle återinsätta Kristian på tronen.
Det danska riksrådet valde mitt i kriget Fredriks äldste son Christian (III) till kung. Skåne, Halland och själland ställde sig på Lübeckarnas och deras befälhavare greve Christopher (därav det missledande namnet grevefejden) sida och snart hade bara den nyvalde danske kungen kontroll över
Jylland. Men eftersom att Lübeckarna hade för avsikt att återinsätta Kristian tyrann kom även Sveriges kung, Gustav Wasa, att blanda sig i kriget. Han började med Halland men innan hans trupper han fram till Varberg ändrade slottsherren Truid Ulfstand sina åsikter och sympatiserade precis som Gustav Wasa med Christian III.
Även Skåne ändrade uppfattning och ställde sig på Christian III sida. Efter en drabbning i Helsingborg förlorade också de Lübska trupperna och dess befälhavare togs till fånga.
Befälhavaren som hette Marcus Meyer sattes som fånge på Varbergs slott, där han kom att behandlas mycket väl av Truid. Han fick bla. röra sig fritt på slottet och i staden bara han lovade att hålla sig kvar i fångenskapen.
Men nere i staden konspirerade Marcus mot Truid tillsammans med flera borgare och stadens präst. En natt i mars 1535 smög så 10 borgare och 21 knektar upp till slottet, uppifrån toaletten som satt på utsidan av norra längan hissade Marcus ner rep som borgarna satte fast repstegar i därigenom kunde de ta sig upp och in i slottet.
På morgonen efter det att Truid lämnat slottet hoppar inkräktarna fram ur sina gömslen och övermannar de vakter som fanns kvar på slottet. Därmed tog Marcus Meyer över det viktiga slottet Varberg och kom att under dryga året föra en barbarisk politik därifrån.
Den 27 maj 1536 återkom Truid Ulfstand med en tillräckligt stor här för att kunna återta slottet. Här följer ett citat från Truid till Eske Bilde:
"När fyra slog lossade vi våra stycken, när tolv slog gick hål på muren, innan sol gick ned letade järnkloten i alla vrår efter Marcus Meyer".
Meyer blev straffad och avrättad efter sina gärningar i Helsingborg och naturligtvis också hans medhjälpare, bland straffen nämns bla. att man blev levande uppskuren.
Nordiska sjuårskriget
Gustav Wasa och hans svåger Christian III i Danmark höll fred mellan sina riken ända fram till deras död (1559-60).
Men den danske efterträdaren Fredrik II tänkte inte hålla någon fred med landet i öst. Danmark var och hade alltid varit det starkaste landet i Norden och även denna gång var planerna att erövra hela Sverige. Som hjälp hade man hyrt en dyr men duktig legohär från Tyskland.
Den 31 juli förklarades så krig och man tågade upp med legohären genom Halland fram till Älvsborg som intogs. Delar av den stora tyska legotruppen förlades till Varberg och man hade stora problem att skaffa fram proviant till trupperna. Danskarna hade stora problem att skaffa fram pengar till de tyska trupperna och man fick skicka hem fler och fler. Därför gick
det inte lika lätt som Fredrik II först trodde att erövra Sverige. Kriget kom snart att utvecklas till ett härjningståg på ömse sidor om gränsen. Svenskarna brände och mördade i Blekinge, Skåne och Halland medan danskarna inte var bättre på de svenska sidorna.
Men mot slutet av året 1564 började svenskarna att samlas vid gränsen mot Varberg slottsherren Hans Holck skrev brev till Fredrik om att han behövde förstärkning till slottet eftersom att han väntade ett svenskt anfall. Den danske kungen var ändå inte säker på var de svenska trupperna skulle slå tillbaka mot danskarna på västkusten. Därför förstärkte han tänkbara svenska mål;
Akershus, Bohus, Varberg och Halmstad. Den 27 mars angrep så en svensk styrka staden Varberg men soldaterna och borgarna där kunde försvara sig så att de drev svenskarna på flykt över till andra sidan gränsen. Efter detta beslöt krigsledningen att förstärka Varbergs slott och man beordrade knektarna där tillsammans med bönderna att hjälpa till med arbetena. Men det viktigaste provianten saknades i stor utsträckning på slottet och i staden,
trots att kungen hela tiden beordrade städerna och landsbygden på Jylland och Fyn om proviant till Varberg var det mycket lite som kom fram.
Svenskarna intar Varbergs slott
1565 beslutade så den svenske kungen Erik XIV att man skulle tåga mot Varberg med en stor här. Efter att ha samlats i Skara delade Erik upp trupperna och skickade dem mot Varberg och västkusten. Nu när danskarna hade tagit Älvsborg hade inte längre Sverige någon hamn mot västerhavet och därför såg man sig om efter en ny. Varför det blev just Varberg är svårt att veta säkert är dock att det fanns en bra hamn i staden och att slottet för tillfället varken hade stora mängder soldater eller proviant.
Den 22 augusti belägrade svenskarna staden Ny Varberg. staden hade en vallgrav och dubbla vallar runt om träpalissader fanns på vissa ställen och inne i staden fanns förutom de beväpnade borgarna; 200 jydska knektar och 250 skottska soldater. Hur själva belägringen och stormningen/stormningarna gick till finns det många berättelser om. En säger att svenskarna stormade fem gånger utan framgång tills en av skottarna skall ha föråt staden och under natten ha öppnat dess portar för angriparna. de skall sedan ha dödat alla mannliga borgare, halshuggit prästen vid altaret etc.
Troligare är dock de svenska källorna som säger att efter att i tre dagar ha försökt förhandla sig till en fredlig lösning började staden skjuta på svenskarna vilka omedelbart svarade med samma mynt. Efter att ha lyckats sätta eld på staden stormade man och efter fem timmar hade man intagit staden. Enligt de danska källorna förlorade svenskarna 2500 man enligt de svenska förlorade man 100 man därför kan man inte vara säker på några av källornas detaljer.
Danskarna som tog Varbergs stads fall mycket hårt skyndade sig att sända en trupp till slottets undsättning. Svenskarna förhindrade dock detta och den 13 september började svenskarna beskjuta slottet efter det att Hans Holck vägrat att kapitulera. Man fortsatte den tunga beskjutningen även andra dagen och när man på tredje dagen stormade hade man skjutit sammanlagt 2280 kanonkulor. Svenskarna stormade och intog alltså slottet den 15 september som var en Lördag, på kvinnornas förböner blev några män skonade till livet.
Svenskarna besköt slottet från det berg som (på den tiden) låg ca:200 meter från slottet, trots att svenskarna sköt så många kanonkulor på slottet var det bara ett hus som blev helt förstört (det hus som på kartan nedan har markerats rött). För övrigt skadades södra längans nordmur (som var av trä) allvarligt. kommendanthuset fick även det allvarliga skador samt de närmsta två husen norr därom.
Slottshövitsmannen Holck togs till fånga men dog senare. Danskarna försökte med en gång att ta tillbaka det viktiga slottet men ändrade planerna när man insåg att man inte hade tillräckligt stora trupper. Till lika stort bekymmer erövringen av Varbergs slott var för danskarna, var den till glädje för svenskarna. Efter det att danskarna tagit Älvsborg hade, som tidigare nämnts, inte svenskarna någon hamn mot väster. Nu koncentrerades all handel med länderna i väst tex. England och Holland till Varberg, varor som hade kommit ända från Ryssland och landvägen från Stockholm skeppades vidare från varberg. Den svenske kungen Erik XIV skickade ut brev till bla. England och gjorde reklam för " Sveriges nya hamn Varberg". I Varbergs hamn utrustade svenskarna även stora krigsskepp vilket oroade danskarna. Som ny slottsherre utsågs Charles de Mornay och det var även han som hade lett stormningen mot slottet.
Danskarna återtar slottet
Fredrik II av Danmark höll sig noga underättad om läget på Varbergs slott och såg gärna efter möjligheter att snart kunna vinna tillbaka det. Under året 1568 fick han några glädjande uppgifter, bla. hade det kruttornet som var beläget nordöst om slottet råkats sprängas och flera man hade blivit skadade och några intill liggande hus hade också förstörts. senare under året fick han uppgifter om att en stor del av den svenska truppen som var stationerad vid slottet hade deserterat. Flera hade fångats in men senare avrättats så att nu bara en liten del soldater fanns kvar.
Så på hösten 1569 samlade man stora trupper vid Halmstad för att sedan röra sig mot Varberg. den svenske kungen Johan III (den avsatte Eriks bror) fick uppgifterna om dessa och hans hjälptrupper kom därför för sent.
De 12 oktober belägrade man slottet men eftersom artilleriet kom något senare började inte beskjutningen förrän den 11 november. En av de två stora militärerna som fanns med i danskarnas belägringsarme var Frantz Brockenhus men under en rekognoscering blev han såpas skadad att han senare avled. Fältherren Daniel Rantzau som var kort till växten ställde sig upp på en kanon för att kunna instruera sina soldater om var de skulle skjuta. Men då kom en kanonkula från slottet som slet av hans huvud, han dog omedelbart och kung Fredrik fick själv ta befälet över drabbningen.
Den 14 november efter det att svenskarnas befälhavare Bo Grip stupat kapitulerade svenskarna mot fritt avtåg. Varbergs slott var åter i danskarnas händer.
Skotlands kungapar besöker Varbergs slott
Som den förste riktigt permanenta slottsherren efter nordiska sjuårs kriget blev Anders Bing. Han åtog sig jobbet att styra i det län som under flera år utarmats av krig. Det är också värt att påpeka Anders humanitet gentemot folket i länet och kanske var han, trots det hårda pålagorna för bönderna i och med fästningsbyggnationen, en ganska omtyckt slottsherre till skillnad mot flertalet av hans företrädare. Men under slutet av 1580-talet blev den gamle slottsherren svårt sjuk. Den avlidne kung Fredriks dotter Anna som skulle gifta sig med den Skotske kungen Jacob VI drev med vinden till Norge när hon skulle till sin blivande man. Annas mamma (änkedrottning Sophia i Danmark) blev orolig och reste till Varberg där den dössjuke Anders Bing tog emot. Jacob VI blev också orolig och reste till Norge där man 1589 höll bröllop. Man beslutade sedan att resa vidare till Varberg och möta änkedrottningen. Men det nygifta kungaparet han dock inte fram till slottet förrän Anders Bing avled den 16 december, de kom till slottet den 8 januari och nästa dag höll man begravning i Träslövs kyrka. Det kom att bli en praktfull begravning och troligen den ståtligaste som hållits i Halland. Änkedrottningen av Danmark, kungen och drottningen av Skottland och allt hovfolk mm. som följde med dem deltog och dödspredikan som hölls av slottspredikanten finns fortfarande bevarad på tryck från Köpenhamn 1593. efter begravningen for de fina gästerna snart vidare till Köpenhamn och Skottland. Anders Bings änka Anne Pedersdatter stannade till maj 1590 då en ny slottsherre tillträdde slottet.
Det raserade slottet återuppbyggs
Under 1500-talets början torde Varbergs slott ha varit en ganska mäktig byggnad, belägen på en hög klippa invid havet. Under 1300-talet hade ju kungen residerat här och under följande århundrade hade flera riksråd varit slottshövitsmän. Detta borde ha satt sin prägel på slottet och dess arkitektur. Men efter återtagandet av slottet från Marcus Meyer och det nordiska sjuårskriget torde det ha stått i ganska stora ruiner. Månaden efter återtagandet började kungen ta itu med återuppbyggnaden av slottet. Han beställde dit kalk och duktiga timmermän att börja reparera husen. Arbetena fortsatte under 1570-talet och Hak Ulfstand (slottshövitsman) fick bla. order om att använda sten från Ås klosterkyrka.
Vid denna tiden gick en våg genom Europa med nya idéer om hur man skulle bygga försvarsanläggningar och fästningar. Det var den nya tidens vapen som hade ändrat krigstaktiken. För att undvika sk. stormningar där soldaterna sprang fram mot slottet med svärd och spjut etc. byggde man runt själva borgkomplexen "bastioner" med kasematter på det sättet kunde man enkelt skjuta ned den anstormande fienden. Den danske kungen Fredrik var även han intresserad av arkitektur och han såg snart att även Varberg skulle behöva en fästning runt det medeltida slottet för att följa med i tidens utveckling och fortsätta att vara ett pålitligt fäste i rikets utkant.
1589 fick Hans van Stenwinkel i uppdrag att leda befästningsarbetet på Varbergs slott och 1594 kom troligen arbetena igång efter att Stenwinkel blivit färdig med sina ritningar. Arbetena på fästningen kom att hålla på en bra bit in på 1600-talet och där kan du läsa fortsättningen...
Sammanfattning
Under Grevefejden tillfångatogs Marcus Meyer och sattes som fånge på Varbergs slott. Han hade stort förtroende av slottsherren (Truid Ulfstand) och fick gå fritt i staden.
En natt 1535 tog han upp via toaletten på slottet ett antal knektar och beväpnade borgare som han konspirerat med mot Truid. De lyckades inta slottet och hade de i 15 månader innan Truid kom tillbaka med en tillräckligt stor här för att ta det tillbaka.
Under nordiska sjuårskriget kom svenskarna till Varberg 1565 de förstörde staden och intog slottet efter två dagars beskjutning. Det var av yttersta vikt att man lyckades ta Varberg med dess hamn eftersom att danskarna tidigare hade tagit svenskarnas enda hamn mot väster Älvsborg. Svenskarna innehade Varberg i fyra år tills danskarna med kung Fredrik i spetsen kom 1569 för att ta det tillbaka. Efter flera dagars beskjutning (vilket ledde till den danske fältherren Daniel Rantzaus död) kapitulerade svenskarna (deras befälhavare hade också stupat) mot fritt avtåg.
Återuppbyggnaden av slottet började omedelbart och 1594 började arbetena på den nya fästningen som skulle omge slottet.
