1600 talet
Den nya fästningen blir svensk
Fästningen tar form
1594 hade alltså fästningsarbetena kommit igång. Det var mestadels bönder i trakterna kring Varberg som deltog i arbetena men naturligtvis även skickliga murare, timmermän, smeder etc.
Bönderna fick hämta all den utfyllnadsjord som behövdes mellan borgklippan och murarna. men all denna jord togs naturligtvis inte från åkrar utan man tog troligen en obördig sandjord i närheten av slottet.
Mycket ersättning för arbetena fick inte bönderna däremot var det vissa bönder som bodde långt från slottet som köpte sig fria från arbetet. Slottsherren på Varberg Anders Bing såg dock till böndernas bästa och han skrev brev till kungen om att han skulle få ge ut öl till de arbetande vilket också beviljades.
Hans van Stenwinkel byggde fästningen rektangulär kring slottet och i varje hörn byggdes bastioner med kanonkasematter. I sydöst placerades den största och mest avancerade bastionen; grå munken. Detta var en följd av att slottets mest utsatta del låg i detta väderstreck. Pga. det där närbelägna berget (Rantzau klippan) från vilket både svenskarna och danskarna besköt slottet ifrån.
Grå munken hade sina sidor (faser och flanker) helt beklädda med sten, jämfört med Vita munken i nordöst som var uppbyggd av jord och endast hade en sockel av sten (eftersom att anfall var mindre troligt här). Muren mellan dem (kurtinen) var vinklad så att man från flankerna av bastionerna kunde skjuta (från sk. kasematter) ut längst kurtinen. Man beströk alltså kurtinmuren med kanonelden (skrot och grus) och anfallarna som försökte klättra upp på muren blev alltså träffade av splittret från kasematterna. De bastioner på fästningen som hade kasematter var Grå och Vita munken men även Röda munken (i sydväst) hade kasematter men bara i sin östliga flank och dess kanoneld beströk följaktligen grå munkens södra fas. För att ta sig ner till kassematterna i grå munken byggdes det en spiralgång, kockenborg, via kockenborg kunde man dra upp och ner kanoner mellan kassematterna och bastionens krön 15 meter högre upp. För att få ner ljus i spiralgången murade man i mitten av spiralen ett torn eller kanal som genom att ha hål i taket transporterade ner dagsljus.
De två övriga bastionerna som alltså saknade kasematter var Smedjebastionen i nordväst och Dammbastionen mitt på västmuren. I Dammbastionen fanns en djup grävd damm som fungerade som uppsamlingsreservoar av regnvatten som kunde användas under en belägring. Men fästningsmurarna var långt ifrån lika höga som borgklippan så därför klädde man i öster in berget i jord vilket om att bilda den sk. höga kavalieren. Mitt på denna jordvall byggdes en avsats där kanoner kunde placeras. slottet kom också att byggas om, efter nordiska sjuårskriget var som delvis tidigare nämnts det sydöstliga huset helt förstört. Men även kommendanthuset och de norra husen i den västliga längan var svårt skadade. Det var nog inte något hus som kom att stå helt orört efter alla beskjutningar som drabbat dem och alla var nog i behov av reparationer.
Det sydligaste huset (och ett av de två äldsta) kick sin norra mur ombyggd men det sydöstliga huset som helt sprängts sönder brydde man sig inte om att bygga om. Kommendanthuset som hade fått sin sydliga del skadad reparerades precis som de norr dårom liggande husen. De norra husen i den västliga längar breddades ut till samma bredd som de övriga husen i den västliga längan men de fick bara en våning. Alla rasmassor från det sydöstliga huset plattade man ut på borggården och höjde därmed den såpas att bottenvåningarna blev källare. I det sydliga husets källare (tidigare bottenvåning) byggdes en gång som förband borggården och vallarna mot söder. På ena sidan av gången byggde man en krutkällare (Eskilds sal). Där gången mynnade ut i söder byggdes ett torn av trä, det sk Munketornet (revs i mitten av 1700-talet). 1618 var fästningsarbetena på Varbergs slott färdiga och på den gamla borgklippan vilade nu en av Europas modernaste försvarsanläggningar.
Kalmarkriget
1611 var det så dags igen. Mitt under pågående befästningsarbeten fick slottshövitsmannen på
Varbergs slott uppgifter om att skaffa proviant till slottet, för Danmark ämnade ännu en gång
starta krig mot Sverige. Det kan vara på sin plats att skänka en tanke på de bönder som bodde
i närheten av Varberg. De hade under Nordiska sjuårskriget blivit ifråntagna nästan allt,
svenskarna och kanske även de danska legotrupperna hade länsat de Halländska ladorna så till
och med utsädet hade gått åt. Men efter kriget började fästningsarbetena och naturligtvis var
det bönderna som tvingades till arbete där. Mitt under arbetena kom så Danmarks
krigsförklarning. I januari 1612 kom Christian till Varbergs slott med sin här och han tågade
sedan vidare mot Älvsborg och Gullberg men när det misslyckades fortsatte han djupare in i
Sverige och brände bla. Skara vilket firades i Varbergs kyrka med en tacksägelsegudstjänst.
Men de svenska trupperna stod inte orörliga, De hade median Christian var i Västergötland
bränt och skövlat i Skåne och efter det att danskarna bränt Skara tågade svenskarna mot
Varberg. Varbergs stad som var väldigt raserad sedan nordiska sjuårskriget, föll snart i
svenskarnas händer och brändes och förstördes för gott. Varbergs fästning ( som var under
konstruktion ) vågade man sig dock inte på.
Den danske kungen skyndade sig till Varberg efter att han blivit underrättad om det inträffade.
Men på Köleryd hed stötte han ihop med den svenska hären som nyss varit i Varberg och efter
en drabbning blev danskarna slagna och kungen flydde med resterna av sin arme in på
Varbergs slott. Freden slöts snart vilket kom att innebära Älvsborg andra lösen och svensk
tullfrihet i Öresund, men för övrigt hade länderna lidit svåra förluster. Ny Varberg byggdes
aldrig mera upp istället flyttades staden på kungens order närmare slottet och fästningens
kanoner.
Fästningen moderniseras
Den gamla krigstaktiken som gick ut på att storma och inta borgar och slott övergavs snabbt
efter det att kanonerna utvecklades och att fästningar med kasematter byggdes kring slottet.
I stället intog man slott och fästningar genom att skjuta sönder dem. Den första åtgärden mot
detta på Varbergs fästning kom 1637 då man gjorde Vita munken större och muren högre.
1638 togs beslut om att man skulle förstora och bygga om den viktigaste av bastionerna på
fästningen; Grå munken. Arbetet kom igång 1640 och först bröt man ner hela den stora muren
för att sedan återuppbygga den en bit utanför på så sett kom hela bastionen att bli större. Uppe
på bastionen byggdes en cavalier där man kunde placera kanoner ( ovanför bröstvärnet). Uppe
på höga cavalieren byggdes bröstvärn och även nere vid kurtinmuren mellan Vita och Grå
munken kunde man placera kanoner.
Efter ombyggnaderna under åren 1637 - 1644 kom fästningen att se ut så här:
För att ta sig upp till slottet fick man först passera vaktkuren längst ut på tenaljen,
därefter ledde en vindbrygga över vallgraven till första valvets port och fällgaller.
sedan var man inne på fästningen men som en andra försvarslinje låg
retrenchementsmuren och mellersta valvets två fällgaller. sedan befann man
sig på mellanborgen och kunde via porten öster om norra längan (som nu blivit slottskyrka) ta
sig in på borggården.
|
Första valvets mäktiga portal. Där vägmärkena är plaserade fans tidigare en vindbrygga. De ursprungliga portarna finns fortfarande kvar men syns inte här. Lägg också märke till Vita munkens kassematt som beströk den nordliga muren.
|
Varberg och Halland blir svenskt
Svenskarna som för krig nere i Europa finner 1643 det politiska klimatet sådant att ett angrepp
mot Danmark kan vara lägligt. Holländarna är nämligen irriterade över Öresundstullen och
man väntas därför få hjälp därifrån. Lennart Torstensson anfaller Danmark söderifrån och när
kung Christian i Danmark är helt oförberedd på det svenska angreppet tar han snart hela
Jylland. Samtidigt anfaller svenskarna även Skåne. Gabriel de la Gardie får låna några
Holländska krigsskepp och ansluter sig med den svenska flottan och snart har de utplånat den
danska flottan (förutom två skepp) och fredsförhandlingar inleds 1645.
Varbergs fästning har då blivit ombyggd men inte prövad alls i det pågående kriget. Förutom
att man besköt en förbiridande trupp och att slottsherrens trupper jagade bort svenskarna från
Åsbro. Svenskarna fick i och med freden Ösel, Gottland, Härjedalen, Jämtland de fick även
total tullfrihet i Öresund och som pant för att detta skulle infrias erhöll man Halland i 30 år.
Den nyrenoverade fästningen Varberg som tidigare haft en så strategiskt viktig plats i det
danska riket tillföll nu stormakten Sverige där den inte alls kom att ha samma viktiga roll.
Sverige var vid denna tiden en stormakt och större skulle den bli. Därför kom Varbergs
fästning att sakna större betydelse i landets försvar. Sverige gräns låg ju i praktiken långt nere
i de tyska staterna. Man bedömde dock Varbergs fästning som en betydande stödpunkt för
Göteborg, man skulle kunna retirera till Varberg vid ett eventuellt hot mot staden.
Inte heller Varbergs stad drog någon större nytta av nationalitetsbytet. Innan hade Varberg fått
stora förmånen och ekonomisk hjälp från den danska kronan. Det berodde mestadels på att
Varberg var en rival gentemot den svenska staden Lödöse och Älvsborg i fråga om handeln
med de svenska varorna från landskapen Västergötland och Småland. Bönderna i dessa
områdena bedrev en stor försäljning av oxhudar och Varberg konkurrerade alltså med
föregångarna till Göteborg i att få exportera dessa varor. Svenskarna som såg med olust på
handeln med de svenska varorna via Varberg försökte på olika sätt förbjuda handeln med hade
aldrig lyckats. Nu när Varberg tillhörde Sverige var det kanske inte lika farligt om handel
bedrevs med staden. men man ville trots allt koncentrera handeln från det tidigare nämnda
landskapen till den nya hamnen i Göteborg. Därför försökte Kungen i Stockholm flera gånger
slopa Varbergs stads stapelsträttigheter och alltså i praktiken frånta staden dess enda
rättigheter och på så vis döma den till döden. Borgarna i Varberg protesterade turligt nog
högljutt mot dessa planer och man fick i Stockholm ge med sej. Men visst fanns det fördelar med att inte ligga i utkanten av ett rike. Efter det att Varberg och Halland överlemnades till Svenskarna 1645 har de inte blivit berörda av krig lika påtagligt som under den danska perioden.
Varbergs stad kunde äntligen börja återbyggas samtidigt som man vågade tro på en ljusare framtid i form av mindre krig och härjning i staden. Men de viste inte vad som väntade...
Branden 1666 i Varberg på platsarna och anläggningen av en ny stadsplan
Som alla andra städer bestod Varberg av nästan enbart trähus. Det var inte förrän när stenindustrin kom igång ordentligt på 1800-talet
som Varberg kom att bli en stenstad. Den 12 augusti kom så elden lös i staden på några få timmar hade alla hus, kyrkan, rådhuset och hospitalet blivit lågornas rov (endast ett par låga träbyggnader i stadens utkant omkom branden). Borgarna förlorade allt de ägde och de tvingades söka tak över huvudet på fästningen.
I Stockholm agerade man omedelbart staden skulle återuppbyggas och behålla alla sina privilegier. Borgarna fick utöver detta skattefrihet i 6 år och många andra förmåner som skulle komma att bringa ekonomiskt välstånd i staden. Men ännu en stor förändring väntade Varbergarna. Kungen ville inte ha kvar staden så nära fästningen som den nu låg han såg hellre att staden flyttades ner på andra sidan Rantzauklippan.
Den stadsplan som vi nu känner kom under denna tid att utvecklas, staden inom vallgatorna som den kommit att kallas. Jag kommer inte här att gå in på detaljerna kring staden, byggnaderna där eller den nya svenska lagen som nu blev gällande för borgarna, eftersom att denna sida behandlar Varbergs fästnings historia och inte staden.
Sammanfattning
1600-talet var ett för Varbergs del händelserikt århundrade fästningen som börjat byggas 1594 tog sakta form kring det gamla slottet uppe på klippan Wardhberg. En rektangel med utstickande bastioner i varje hörn kan fästningen slarvigt beskrivas som. Men Hans van Steenvinkel (arkitekten) hade noga räknat ut murarnas dragning och lutning och när fästningen stod klar 1618 var det ett av Nordeuropas modernaste försvarsverk.
Men mitt under fästningsarbetena i Varberg blev det krig mellan Danmark och Sverige igen det var den danske kungen Christian som ville hävda sig mot Sverige. Staden ny Varberg intogs och brändes av svenskarna men slottet slapp undan krigsdrabbningar denna gång och efter ännu ett blodigt krig mellan de båda länderna slöts så freden i Knäred 1613. Ny Varberg kom aldrig att byggas upp i stället flyttades staden till platsarna direkt under fästningen där den skulle kunna försvaras.
Efter trettiåriga kriget ansågs Varbergs fästning vara omodern och 1637 började ombyggnaden som främst kom att drabba grå, vita och röda munken.
Efter ombyggnaderna dröjde det inte länge innan det blev krig igen men denna gången var det svenskarna som angrep danskarna. Kriget utspelades till fördel för Varberg endast på Jylland, Skåne och till havs och snart stod svenskarna som segrare. I freden i Brömsebro 1645 fick Sverige Halland på 30 år men genom freden i roskilde 1658 kom landskapet att tillhöra Sverige för gott. Den nybyggda fästningen överlämnades så utan minsta strid till den svenska kronan.
1666 brann staden på Platsarna ner och den stad vi har i dag byggdes i stället upp en bit bort från fästningen.
