Norrbottningar!

Norrbottningarna är ett segt släkte. Fattiga men stolta. Fastän utsugna av sörlänngarna behåller dom sitt lugn. En del norrbottningar är dystra, i varje fall när dom säger:
- Ja, så vaknar man på morgonen, åsså var den dan förstörd!

En Landshövding som var allt för glad och talför, tyckte man inte passade i Norrbotten, så alla hoppades att han skulle få sparken och att Georg Andersson skulle komma i stället. Drömlandshövdingen! Då skulle det bli lätt att hålla sig för skratt.

Norrbottningen livnär sig i huvudsak på jakt och fiske. Av bytet tillreder han sig palt - I Pitetrakten den berömda Pitepalten. Är Palten långsmal och jäst på burk kallas den för surströmming, eller som engelsmännen säger: "rotten fish"!

Äter man för mycket palt, så man nästan mår illa, kan man råka i palt-koma. Då ligger man i flera dagar och tänker på allting annat utom palt. Möjligen surströmming. Om surströmmingen är så lös i köttet att den flyter omkring är den verkligen "rotten" och bör kasseras. Jag mötte vid ett tillfälle två smågrabbar som höll på att slå in en surströmming i ett papper.
- Häcken jer nå't lurt (här är något skumt), tänkte jag och frågade:
- Är fisken rutten?
- Inte alls. Vi ville bara skicka något typiskt norrbottningskt till vår brevvän i Tanzania!

En annan typisk norrbottensrätt är smolaneddi. Ordet betyder "smula ned i" och syftar på proceduren när man bryter sönder och smular ned bröd i mjölk. Om man fördrar fil heter det "smolaneddifile". Vid sidan kan man ha en bit rökt renkött. Rätten kallas då "lapsk smolaneddi". Har man däremot en tournedo vid sidan , kallas den "falsk smolaneddi". En gedigen och äkta smolaneddi är kryddad med lingonsylt och en halv ring falukorv vid sidan.

Att norrbottningen är fåordig visste vi ju alla, men visste ni att det finns en nubbevisa som består av bara ett ord?
- NU! Varefter man tömmer hela glaset. Efter ett tag när spriten lossat tungans band sjunger man andra versen:
- Icke nu - men nu!

Förutom fåordigheten, de besynnerliga matvanorna och längtan efter att leva nära naturen, så är det dialekten som främst kännetecknar norrbottningen. Betoningen läggs på andra delar av ordet än man är van vid. Ordet pakethållare uttalas alltså på norrbottniska "packethållare" med betoningen lagt på första a:et. Att böja adjektiv anser norrbottningen är slöseri med tid varför en mening som "det röda huset" blir på norrbottniska "rö-huse"

Ordet "inte" kan lätt bytas ut mot bokstaven "o". Meningen "nyckeln sitter inte i" blir alltså helt enkelt "nyckeln jär oi". Missförstånd kan också uppstå pga detta. En historia om en mekaniker på F21 under 50-talet som länge hade studerat instrumentpanelen på en mustang, det var en sak han inte fick någon rätsida på och till slut tog han mod till sig och frågade piloten om lanställsreglaget:
- Hör dö (norrbottningen kan inte Ni form eller gradbetäckningar)
"in" och "out" (uttalades o-ut) jär int de samma sak?
Varpå piloten tålamodigt förklarade:
- Det var engelska och betydde "in" och ut"!

Men det mest karakterisktiska i det norbottniska tungomålet är sättet att uttala "jo". Rätt uttal är alltså att kraftigt dra in luften genon munnen och genom att "sila den" mellan under och överkäken samtidigt som man putar med läpparna. Luftintaget blir i jämförelse med en industridamsugare när ordet "tjooo" uttalas. En veteskaplig teori om hur detta uttal tillkommit är, att eftersom det är så kallt i norrbotten måste man värma luften i munnen när man drar in den. Därav lätet.

Om man alltså vill ha rengjort under sin soffa och inte har ett "dual action" damsugarmustycke, kalla bara till dig en norrbottning, be honom titta under soffan och fråga:
- Är det dammigt?
Varpå han svarar: -JO!