Inledning.

Grundtanken bakom denna idé bottnar i vikten av att lära sig rätt från början och att ta närmaste vägen mot målet. Ofta lär man ut (oavsett vad man skall lära sig) halvsanningar, "genvägar", som alltid har motsatt effekt d.v.s. är präktiga omvägar. Dessa omvägar får man sedan ägna mycket tid med att få rätsida på. Risken finns att man tröttnar och slutar träna p.g.a. det känns fel, eller att man bara tränar på utan minsta tanke bakom, utom att man får motion. Judo är mycket mer än att bara röra på sig och få svettas. Bakom judoutövandet finns en mycket noga genomtänkt filosofi med klara mål. Visst tränar man för att få styrka, kondition, smidighet mm, men det är sådant man får på köpet, genom att just ägna sig åt judo. Judon har så pass mycket att ge i sig självt, att tillgången på tränings moment i stort sett är outtömligt.
 
 

Här börjar resan.

Det första man som nybörjare skall lära sig är som brukligt, hur man beter sig på en judomatta. Man bör också lära sig Jigoro Kano`s grundsyn på judo, vad som är målet med judoträningen. Inställningen att alltid göra sitt bästa, sträva efter att alltid förbättra sig och ömsesidigheten, d.v.s. att den hjälp man ger åt sin träningskompis får man tillbaka, vilket leder till glädje för båda. Viktigt att poängtera att judo är kul och att man kan ägna sig åt detta hela livet.
 
 

Fallteknik (ukemi waza).

Stor vikt bör läggas på fallteknik träningen eftersom denna ligger till grund för hela judon. Den dag man har lärt sig att falla, fått koordination i hela rörelsemomentet, är man helt öppen att ta emot allt som finns att bjuda. Man är inte rädd att bli kastad och man får ett mjukt rörelsemönster. Om man däremot inte får kläm på falltekniken kommer detta att följa en som en pinne i hjulet ända tills den dag man lär sig rätt. Rädsla, stelhet blir som följd. Man känner själv obehag och de som tränar med en kommer också känna obehag. Problem med judon bottnar ofta i problem med falltekniken. Fallteknik skall övas vid varje träningstillfälle, alltid.
 
 

Rörelsemönster och grundställningar.

En av de absolut viktigaste grundställningar, som även bör ingå i falltekniksträningen är jigotai positionen. Grundpositionen för hela tachi wazan är just jigotai. Utifrån denna position finner man balans, rörelse och smidighet. Att kunna röra sig utan att fötterna släpper kontakten med mattan i alla rörelseriktningar är också grundläggande. Detta kan man dels träna enskilt men framförallt tillsammans med sin partner. Koordination och rytm.
 
 

Kasttekniker (tachi waza).

Viktigt är att då eleven skall kasta för första gången, får kasta en erfaren judoka som kan sin fallteknik och kan följa med mjukt och fint. Den erfarne judokan kan under teknikens utförande också rätta till och ge råd. En högst viktig bit är att tori lär sig hålla upp uke. Likaså första gången eleven skall bli kastad bör det ske av en erfaren judoka, som har total kontroll och kan hålla upp o.s.v. Då eleverna börjar kasta varandra bör det ske utifrån då uke rör sig snett framåt (se nedan) och man betonar fallövningen.

1. Tsuri komi goshi.

• Stillastående uchi komi med poängtering av kumi kata (greppteknik), kuzushi waza (urbalansering), bröstkontakt, tai sabaki (kroppsvridning) och minimal höftkontakt. Träna alltid både höger och vänster sida.

• Uchi komi då uke tar ett steg snett framåt (Hoffmans steg). Viktigt att tori utnyttjar och förstärker ukes rörelse. Kuzushi waza sker snett framåt/utåt och poängtera riktningen, bröstkontakten samt minimal höftkontakt.

• Uchi komi då uke tar ett steg åt höger sett från toris håll (höger teknik). Tekniken skall ske snett framåt enligt föregående och poängtera riktningen, bröstkontakten samt minimal höftkontakt. Viktigt att tori stannar ukes rörelse och på så sätt bryter balansen.

• Uchi komi då uke tar ett steg åt vänster sett från toris håll (höger teknik). Här gör tori ett översteg och kastet sker i samma riktning som ovan. Observera skillnaden jämfört med föregående teknik att här utnyttjar man igen ukes rörelseriktning och förstärker denna.

• Nästa moment är då uke rör sig bakåt, tori får bromsa upp ukes rörelse och på så sätt urbalansera. Kastriktningen är även här snett framåt/utåt. Snett framåt/utåt- riktningen bygger på att tori skall få jämn fördelning av tyngdpunkten på sina fötter.

• Slutligen de viktiga cirkelrörelserna åt både höger och vänster liknande förflyttningarna i sidled enligt ovan. Det viktigaste här i början är att få rytm och harmoni i sina rörelser tillsammans med sin partner. Det är viktigare än själva ingången, för om detta inte fungerar faller hela uchi komin och då även kastet (kake). I övrigt gäller samma som tidigare med bröstkontakt, minimal höft, riktning mm.

1. Tai otoshi.

 

 

Nästa kastteknik bör vara tai otoshi, som i grunden bygger på tsuri komi goshi. Den stora skillnaden är att höft och bröstkontakt är borta. För att ändå få effekt sänks tyngdpunkten hos tori genom att benen breddas och hindrar ukes förflyttning. Viktigt är tori´s tyngdfördelning på fötterna och att tryck/drag riktas snett framåt. Solo uchi komi och uchi komi tränas enligt ovan (tsuri komi goshi).
 
 

2. Sode tsuri komi goshi.

 

 

Poängen med detta kast är att man kastar ett högerkast med vänster grepp och vice versa. Man blir osynlig genom att inte avslöja, pga. sitt grepp, vad man kommer att göra. Tillvägagångssättet är precis som tsuri komi goshi.
 
 

3. Morote seoi nage.

Gymnastik övningar.

För de flesta så är judo rörelserna något helt nytt. Därför kan det vara bra att varva träningen med judo relaterad gymnastik. Dvs. övningarna måste ha ett syfte sett ur judons synvinkel. Andra övningar kan vara bra rent fysiskt, men är att spilla tid då syftet med träningen är just judo. Målet skall vara att förbereda inför judo; styrka, smidighet, balans, koordination, rytm och kondition. Ju bättre man blir rent judo mässigt så avtar gymnastiken, då man får allt detta gratis i själva judo träningen.
 

Ne waza.

Det mest primära i teknikväg här är att hitta tyngdpunkten (alltså hur tori skall placera sig på uke), kontakten, balansen och hur man skall ha sina ben. Till att börja med utgår vi från två grundpositioner nämligen: kesa gatame-läget och yoko shiho-läget. Utan att greppa i ukes judogi skall tori kunna hitta det som tidigare nämnts. Nästa moment blir, utan att förlora kontakten, att växla mellan dessa två. Precis som alltid tränas lika mycket höger som vänster. Fritagningar övas genom att gå upp i brygga över sin ena axel. Detta är det mest grundläggande tillvägagångssättet att ta sig loss och kan övas en hel del i gymnastiken. När detta börjar fungera bra kan tori öva att förflytta sig mellan höger och vänster sida under ukes fritagningsförsök (fortfarande utan att tori greppar). Efter inövning av ett par lätta rullningar in i fasthållning kan eleverna börja röra sig lätt i ne waza, givetvis efter genomgång av diverse regler.
 

Fotsvep (ashi waza).

Andra terminen kan eleverna få börja känna på några fotsvep. De kan med fördel tränas då uke har raggsockor på sig. På detta sätt kan tori öva svepet fullt ut och så småningom jobba in timingen. Utifrån när uke tar ett steg snett framåt gör tori dels de ashi barai men även ko soto gari som är liknande. Viktiga detaljer är urbalansering, vridning av svep fot, jobba fram höften och sträckt svep ben. Precis som alltid håller tori upp uke. Även detta kan förberedas mycket genom solo uchi komi och då redan under första terminen, så att det riktigt har satt sig i ryggmärgen.
 

Kast i rörelse.

Efterhand kan eleverna börja att öva uchi komi fritt i rörelse. Viktigt är att poängtera jigotai positionen och att fötterna vid förflyttning, så mycket som möjligt har kontakt med mattan (förutom vid själva attackerna). Lugnt tempo. Prova att kasta när det känns bra.
 

Ordinarie träningspass.

När man har nått så här långt kan man delta i den ordinarie träningen. Det är här allting börjar falla på plats. Man får träna ihop med judokas som rör sig rätt och som kan hjälpa till på olika sätt kontinuerligt under träningen. Nybörjar (fortsättnings) träningen kan ägnas mer åt graderings träning.
 
 

Avslutningsvis.

Anledningen till att jag inte har tagit med t.ex. o goshi och kubi nage i inledningsskedet, som annars är brukligt, är att dessa tekniker lämnar problem efter sig i andra tekniker vilka tar år att jobba bort. Fotsvepen de ashi barai och ko soto gari valdes bl.a. ur synpunkt att de inte kräver någon kroppskontakt och att de är en bra grund till andra fotsvep.