Vissa människor som varit döda, men blivit väckta igen, brukar säga att de ser ljus vilket de tolkar som om de gått i den berömda tunneln med paradiset i slutet. Andra säger att de sett sina egna stå som transparenta skepnader och väntar på han/hon. Huruvida det är sant eller ej kan jag inte uttala mig om eftersom jag aldrig befunnit mig i den situationen. Men eftersom jag tänker som en vetenskapsman dvs att jag tänker så logiskt jag kan på saker och ting, så blir det svårt för mig att bara acceptera sådana enkla lösningar som himmel och helvete.
  Ljuset som vi tycker oss se, har förklarats att när hjärnan får för lite syre börjar blixtrar och annat spraka framför ögonen.

Vår himmel, andra äga ej tillträde
Om vi håller oss till den kristna tron en stund så finns det några frågetecken som jag vill reda ut. I bibeln står det att Gud är förlåtande och accepterar alla i sitt himmelrike. Då kan man förkasta helvetet direkt eftersom, alla kommer ju ändå till himlen. Och en annan detalj ifall man Skall ha helvetet, vad blir man dömd för? Och isåfall, vilka människor har inte någonsin gjort ett brott i sitt liv? Och vem dömer, Gud? Då är inte han speciellt god heller.
  En tanke eftersom det enda jag tror på är intelligent liv på andra planeter är att ifall de nu kontaktar oss eller vi kontaktar dem, vad händer med det religösa tänkandet? Då är det inte vi som är centrum längre eftersom det finns precis lika intelligent liv där ute, kanske mer intelligent. De kanske har sin tro om livet efter detta och att de också syftar på en Gud som vi människor gör. Vilket blir en krock eftersom bibeln säger att Gud skapade Jorden först. Det blir nog ännu värre ifall vi kommer fram till att deras solsystem är äldre än vårt!? Allt detta kan jag bara referera till filmen Kontakt med Jodie Foster.

Vad tror jag på då?
Ifall man är hundra procent ateist tror man på slumpen och att inget överhuvudtaget är förutbestämt. De flesta går ju inte med på detta men tror ändå inte på något. Jag har en vän som sade att han var hundra procent ateist då han en dag försade sig och svarade på en av mina frågor med ".. det är ödet!". Oftast är de som säger att de är ateister Inte ateister. Men tro är något som är väldigt flyktigt och det är väldigt svårt att bara säga att han eller hon tillhör en viss religon. Vi är 5 miljarder människor med lika många sinnen vilket innebär att vi borde ha 5 miljarder olika religoner.
  Min tro på döden är för väldigt många fullständigt oacceptabel, eftersom jag tror inget händer när vi dör. Då menar jag att när vi dör, så är det slut.
Varför? Jag ser objekt som en grupp atomer som fått ett visst energivärde därför är de där de är. Men som vi alla vet så finns ingen evighetsmaskin ens i naturen. All energi blir förbrukad och försvinner ut i kosmos tills det sker en reaktion och naturen tar den energin och omvandlar den till atomer igen. Det är samma sak med oss, vi är en samling energi som råkat hamna i en speciell ordning så att vi fått den nivå medvetande vi har.
 Hinduer tror ju på själavandring och det finns de människor som säger sig ha upplevt flera liv eller i alla fall ett annat liv för många år sedan. Men detta styrker bara min teori eftersom jag tror att energin släpps fri efter vår död så säger sannolikheten att bitar av den kan upptas igen av foster på väg att utvecklas. Detta är för mig ingen tro, utan vetenskap. Eftersom jag ser mig själv som vetenskapsman så innebär det att jag vill förklara det fenomenet med hjälp av matematik.