Terra betyder jord och/eller mark. Formering betyder att man ger form åt eller liknande. Ordet terraformering använder man mest när man snackar om planeter. Det innebär att man ändrar planetens form och "natur" så att det en dag blir möjligt för oss människor att bo där. Detta skulle vara ett utmärkt sätt att lösa överbefolkningen.
  Här hade jag tänkt att förklara hur det går till, några hinder och ställa några frågor om konsekvenser och liknande.

Vi utgår ifrån att det är Mars vi vill kolonisera i hela dokumentet ifall inget annat sägs.

Förarbete
  Innan man överhuvudtaget tänker bege sig ut på en sådan expedition som terraformeringen innebär så ligger år av planering bakom. Man måste planera vad som skall med, vilka som skall med, resan dit och tänkta problem som kan uppstå. Inget får egentligen klicka eftersom det kan innebära slutet för kolonisatörerna.
En sak som definitivt måste ses över är ju hur länge de skall vara på planeten. Eftersom Mars ligger 64milj km ifrån oss som närmst och 160milj km som längst från oss så måste man passa luckan som passar "bensinpengarna" bäst :^). Då kommer det svåra valet om hur länge man ska stanna. Det är möjligt att landa och åka redan efter ett par veckor utan att man kommit allt för långt ifrån Jorden. Ifall man inte väljer den luckan måste man stanna i ungefär två år.
  Skeppet då? Nedanstående problem kommer antagligen få skeppet att växa till något ohyggligt stort. Problemet är då var man skall bygga det någonstans. Ifall man bygger skeppet på marken får man bästa möjliga arbetsplats men det kommer att kräva enorma mängder bränsle för att accelerera det ur Jordens dragningskraft. Väljer man i omlopp så måste man först bygga en rymdstation som lunchpauserna måste hållas i :^). Arbetsplatsen kan ju diskuteras förstås, men bränslet sparar man in.

Överlevnad
Vi utgår ifrån att man är iväg 2 år för att man väljer att terraformera direkt.

Några viktiga problem som måste lösas under färden till Mars:
Syre
Mat
Bränsle
Socialt
Strålning
Gravitation

Syre
Det råder nog inget tvivel om att skeppet måste vara stort för att rymma allt det som måste med. Däribland räknas syret in. Man blir nog tvungen att lösa problemet med syret genom att använda växterna ombord skeppet till hjälp. Men hur mycket växter man än pressar in i skeppet räcker det inte till en hel besättning utan man blir tvungen att ha syretankar också. Med dagens teknologi inom raketbränsle så tar det ungefär 7-9 månader att komma fram, vilket innebär att de måste ha syre för 14-18 månader ombord, inte sant?

Mat
Att ha en liten koloni ombord med både växter och djur är nog ingen hemlighet. Men hur lagrar man allt detta på så litet skepp som möjligt? Man kanske också får ta med i beräkningarna att djuren måste bli fler under färden. Skeppet blir som ett interstellärt Noak Ark.
  Vattnet kommer man att rena genom ett minirenhållningsverk så att man kan dricka sin egen avföring inom 48 timmar ;^).

Bränsle
Idag använder vi en raketmotor där man antänder en blandning på syre och väte. Nackdelarna är många med den typen av bränsle, bla går det åt enorma mängder för att skicka upp skeppet i rymden. Den enda fördelen jag kan se är att bränslet är kraftigt nog att kunna skjuta upp ett skepp ifrån Jordens dragningskraft.
  Jag tänker inte ta upp vilka olika sorters raketmotorer det finns utan då får ni läsa Olika raketbränslesystem.

Socialt
Ett av de större problemen kan bli den mänskliga faktorn gentemot varandra. Att färdas 7-9 månader i ett litet utrymme med några andra som hela tiden lever inpå en själv, kan vara påfrestande. Att lämna sina behöriga bakom sig och veta att man inte kommer se dem igen på ungefär fyra år, kan lätt få vem som helst att längta hem.
  Det sägs att de kommer att ha någon slags kommunikation ombord skeppet, men som jag har nämnt i andra dokument så tar signalen mellan Jorden och Mars ungefär 20-30 minuter. Så det kommer att bli svårare och svårare att föra en normal dialog med de nere på Jorden och vice versa. NASA snackar om att de skall få med sig inspelade videosekvenser av sina respektive. Sen under färden skall de få spela upp dessa meddelanden på vissa tidpunkter tex en gång i veckan eller liknande.

Strålning
Det absolut största hindret är att besättningen under 7-9 månader utsätts för enorma strålningsdoser. Hur kan man lösa det? Det diskuteras om att besättningen ska ha varsin tub de kan ställa sig inuti och den är klädd med bly och liknande för att hindra strålningen. Fördelen: Tja, de skyddar sig någorlunda när solen får sina utbrott. Nackdelarna: Mer utrymme = mer vikt = mer bränsle = kostsamt. Att iklä skeppet med något skydd kommer logiskt sett bara bli mer kostsamt.
  Strålningen påverkar ju inte endast besättningen utan även materielen. Många säger säkert emot mig eftersom det finns idag komponenter som sägs tåla strålning. Jag bara säger att vilka garantier har man för att elektroniken inte klickar? De kan nog inte vara utan ett litet lager med utbytbara komponenter.

Gravitation
De astronauter som "bara" varit på månen är ju iväg ungefär en vecka. Redan under den tiden hinner deras muskler förtvina så pass att de blir yra och har lite svikt i benen. En av de ryssar som varit ombord rymdstationen Mir blev ju tvungen att ha hjälp ut ur rymdkapseln eftersom han inte kunde gå upprätt. Visserligen måste de ha träningsredskap med sig men ifall de tränar så går det åt mer syre, och det måste med i beräkningarna. Gravitationen är 2,5 ggr lägre än på Jorden så de kommer ändå att ha lättare när de landar. Men faktum kvarstår, har de råd med att ta en vecka för att träna när de landat?

Innan vi landar, vad Har landat?
Innan vi nu går in för landning måste besättningen veta deras uppgifter nere marken. Vissa saker måste prioriteras såsom luft, el och vatten.
  NASA har ju officiellt sagt att de planerar att de första människorna skall nå Mars ca: år 2020. Men innan skall de ha skickat iväg mängder med materiel som besättningen inte kan ha med sig på sitt eget skepp.

Saker som antagligen måste ned först:
Kärnkraftverk
Vertyg
Fordon
Reservdelar
"Terraformeringsgeneratorer"

Kärnkraftverket kommer att ha två funktioner. Den ena är ju såklart att förse dem med ström. Den andra funktionen är att kraftverket skall fungera som luftfilter där den sepererar kolet ifrån koldioxiden (CO₂ - C = O₂).
Fordonen kommer antagligen vara terränggående bilar och hjullastare.
En annan sak som är intressant att veta är ifall de måste skicka byggmateriel eller ifall de skall ha med en byggingenjör som använder "råvarorna" på Mars till att skapa ny betong och liknande.
Terraformeringsgeneratorer är visserligen ett ord jag hittat på, men det är en intressant tanke. Innan jag berättar vad den maskinen gör skall jag berätta hur NASA tänker terraformera Mars:

På Mars sägs det finnas enorma mängder is vilket kan synas under Mars vinter på sydpolen. Idén går ut på att försöka få vattnet att smälta så att det bildas sjöar och hav, för där det finns vatten finns liv. Men hur smälter man då isen när hela planeten är utan atmosfär (så som vi känner till den i alla fall)? Jo, vissa kemiska experiement har gjorts och man ar kommit fram till att koldioxid binder sig i marken när den kyls ned kraftigt. Mars är ju som känt röd, vilket man tolkar som att jorden på Mars innehåller mängder med koldioxid och järn (rost). Men ifall man hettar upp marken igen till ungefär 45 grader celsius kommer koldioxiden frigöras och sväva upp i atmosfären och lägga sig där. Detta innebär att man får en effekt som man inte vill ha här på Jorden, dvs växthuseffekten. Vi har alltså skapat en tillfällig atmosfär som både skyddar och värmer. Med skydda menar jag att den hindrar en del av värmen att studsa ut i rymden igen vilket innebär att värmen stiger under lagret med koldioxid.
 För att återkomma till terraformeringsgeneratorn så kan inte människan leva med en atmosfär som släpper igenom så mycket UV-strålar som Mars kommer att göra då. Alltså krävs det att vi tillför atmosfären ozon, men hur gör man det? Jo, låt säga att man tillverkar en maskin som kan odla blåalger (= ozon i slutändan) och sedan "spruta" upp dem i atmosfären.
  Ett stort problem är ju att koldioxid "äter upp" ozon. Då borde det vara en bra idé ifall i biolog kunde "uppfinna" en växt som kan växa och frodas på Mars med dess kyla och strålning. Den kommer då att både producera syre och ozon, samt sluka koldioxiden.

Slutord
Jag kan inte tala för alla när jag säger att jag är för en sådan drastisk förändring på en planet som åtminstone varit död i minst 4 miljarder år. Jag vet inte vad religösa anser om det heller, typ att vi leker Gud och skapar våra egna kolonier i rymden på områden vi egentligen inte hör hemma. Jag säger bara att ifall Gud menat att vi aldrig skulle utveckla oss eller vårt samhälle så hade han aldrig gett oss en så konstruktiv( /destruktiv ) hjärna som vi har. Han skulle definitivt banna oss ifall vi skulle gjort något mot Hans lagar och förordningar, logiskt sett.

Allt som allt beräknas en terraformering, från stadiet att man börjar till stadiet då människor kan leva ute i friska luften utan att använda en mindre rymddräkt, att ta ungefär 500 år. Detta är i stort sett omöjligt att förutspå då det kanske inte är möjligt för Mars att hettas upp eftersom det ligger för långt ifrån solen. En tanke är väl att ifall Mars har möjligheten att bli grön, varför har den då inte blivit det?

Referenser
Olika raketbränslesystem