För tio år sen på den lilla Sofiebergs planen startade ett lag. Ett gäng kompisar som började trixa med bollen och så var Hanviken 3 startat. Hanviken 3 var ett lag i skymundan av Hanviken 1, men det var inget som störde glädjen i laget.
Man ska inte sticka under stolen med att Hanviken 3 var ett lag som fick stryk i början av åren, men glädjen fanns där och det var ju det allt gick ut på, att ha kul. Och det kan man säga att dessa grabbar hade, dom hade nog mer glädje än vad dom flesta andra lagen hade. Att det gick dåligt var det ingen som brydde sig om.
Som sagt, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Åren gick och sjumanna spelet var slut. Nu skulle grabbarna upp på den stor planen. Hanviken 1 splittrades och det något anonyma Hanviken 2 försvann. Det var bara Hanviken 3 kvar, kämparna.
Nu var det bara att börja jobba från grunden, slita och slita. Vecka efter vecka. Första året så hade laget Erik Lundberg som tränare, en skojig men seriös person. Laget hade också Conny "Codan" Lundin som coach, en pappa till en spelare. Det gick trögt i början, men det var fortfarande kul.
Efter första året så var Erik tvungen att sluta p.g.a. studier och eget spel i Hammarby. Då var det bara Conny kvar. Men det gjorde ingenting. Hanviken
började att spela boll riktigt bra. Spelare kom och spelare gick. Björn Stendahl, Magnus Brehmer och Jonas Strömberg var bara några som inte orkade mer. Men laget klarade sig kvar. Med få spelare så klarade dom ännu en säsong, riktigt bra också.
Efter några år så blev Hanviken att riktigt bra lag.
Dom konkurrerade om första platsen med lag som Värmdö, Gustavsberg och Fisksätra.
Nu började äventyren utomlands. Viken åkte till Danmark för att spela Bröndby Cup. Ett fint ställe med gräsplaner likt Råsunda. Hanviken genomförde en enormt bra turnering och slutade sexa av alla ditresta trettio lag.
Nu skulle Viken satsa, så dom anställde Hasse Ström och hans son Micke "Luggman" Ström.
Oj vilket misstag, en katastrofal säsong. Inte ett ända rätt. Det ända positiva från den säsongen var Tobias Pettersson som började i Hanviken. Efter en strulig vårsäsong fick Hasse och Luggman lämna klubben av skäl ingen riktigt har fått klart för sig, men rykten går.
Sommaren närmade sig och en upprepning av fjolårets resa till Bröndby närmade sig. Det var lite tunnsått på målvaktsfronten då Mikael "Pullis" Kuldkepp var upptagen med ett utav Sveriges bästa juniorhandbollslag, och Johan "T2" Karlsson inte visat upp någon strålande form. En hastigt och minst sagt oväntad comeback gjordes då av Björn "Grizzly" Stendahl, chocken var enorm inom laget men man tog det på bästa sätt. Den genomplanerade planen att upprepa fjolårets bravader i Bröndby gick rent sagt åt he…Den nu extra inkallade tränaren från 83:orna,
Uffe Minschell höll i mantlarna medan Codan Lundin var tillbaka för att cocha säsongen ut vid hans sida. Målet var att vinna en match men inte ens det lyckades vi med, men vi hade en mycket rolig tid Björn "B-punkt" Lindvall i spetsen, och vi minns alla höjdpunkter som när vår alldeles egna krabba i målet "T2" dunkade brutalt en boll i skallen på Anders "Kalldusch" Holmberg för att sedan rulla in i mål, Kalldusch hade spelat klart för turneringen. Vi minns också när Andreas "Sjöbbe" Sjöblom var alldeles för tuff för att ta emot en medalj vid prisutdelningen i denna katastrofala turnering.
Det blev aldrig någon riktig skärpa på slutet av säsongen och 2 vinster och 2 oavgjorda var det enda man kunde åstadkomma.
Uppladdningen inför sista säsongen med gänget var seriösare än någonsin, Erik Lundberg var tillbaka för att ge allt sitt kunnande för att lyfta laget från förra säsongen, Conny Lundin stod vid hans sida nästan hela försäsongen, han kastade sedan in handduken för gott för att satsa på 83:orna och vara assisterande coach bakom Uffe Minschell. Erik "Erka" Lundberg tog senare hjälp av sin kompis Patrik "Patta" Wass med coachningen. Försäsongen blev tuffare än någonsin och satsningen var oerhörd, lagandan steg och ytterliggare smeknamn dök upp, vad sägs om Andreas "Bajsmannen" Rosén, efter diverse bravader som måste stanna inom klubben. Träningslägret i Söderköping var en succé och på matcherna såg det enormt bra ut. Seriestarten gick också bra och efter cupavancemang i JDM var glädjen och spelet tillbaka för att stanna. Vikens starkaste vapen så här långt har varit försvarsspelet kryddat av mycket fint målvaktsspel genom Mikael Kuldkepp, hittills har det blivit 4 vinster och 2 oavgjorda efter sex matcher och endast 2 st. insläppta mål.
Nog för att Erka och Patta lyft detta talangfulla gäng till skyarna, men det är en annan man som ligger bakom detta lag, han heter Conny Lundin och han har varit med sedan starten och följer än idag samtliga matcher med stort intresse, vi vill härigenom tacka "Codan" för allt, alla uppoffringar som han har gjort för att detta ska hålla, vi vill också tacka Ann-Sofi Jagebring som har varit med och gjort ett hästjobb i snart tio år.
