I dagarna är det ett år sedan helsingborgskonstnären Jonas Aldgård hade sin första separatutställning i Galleri Flesser. Det var en stimulerande utställning där han med sitt måleri skapat konst med bevarad tradition, men också med en personlig inspirerande fantasi. Sedan dess har Aldgård haft ytterligare några utställningar, både här i Sverige och i Danmark och fått stor uppmärksamhet för det han skapar. Nu är han tillbaka i Galleri Flesser med nästan trettio nya verk. Han har inte ändrat stil, ännu är det målningar där de fria linjernas spontana rörelse kombineras med de mera bestämda geometriska formerna. Den jordnära tonen existerar ännu i hans verk, kombinerat med ytor i klarare, starkare, men aldrig utmanande färger. Känslan av en lyrisk stillhet har dröjt sig kvar, symbolspråket som både framkallar något synligt och förvandlar något verkligt till abstraktion når mig här, liksom i tidigare målningar, på ett utmanande sätt. Men jag tycker ändå det hänt något, att han utvecklat sitt konstnärliga språk, låtit fantasin bli djärvare. Ännu kan jag förknippa Aldgårds måleri med andra intressanta målare, som Hundertwasser och Klimt. Men Aldgård lyckas gå vidare, inte binda sig vid det redan skapade, utan fortsätta att utveckla den speciella stilen. Målningarna som helhet, både de små och större, ger en speciell känsla. Det finns en tidlöshet, en orientalisk ton i de flesta verken. Stillheten skapar en längtan efter en värld där de stora utmaningarna aldrig får utrymme. Här är det de försiktiga mötena mellan olika strukturer som är intressanta. Här byggs städer och landskap upp på ett speciellt sätt. Inte alltid så lätt att tolka det man ser, men vad gör det. Som tidigare dyker det upp små djur här och var. Eller små symboler. Parasoller? Hjul med ekrar? Ja, de små detaljerna i det stora hela förstärker effekten av Jonas Aldgårds skapelser.

LarsOlof Carlsson, Helsingborgs Dagblad