Put this CD in your boom-box or your regular CD player & you get 13 tracks of hot jump-jive & boogie-woogie swing. Put the CD in your PC & you get what amounts to a whole website complete with pictures, blurb about the band, cool graphics and a hip video of Jump For Joy in full shout. This Swedish band is fronted by the piano acrobatics & vocal talent of Ulf Sandstrom with the honkingest sax imaginable played by Bo Gustafssen. Two guys named Anders make up the rhythm section, Anders Almberg (drums) & Anders Olssen (double bass), and what a stonking rhythm section they are. This album was recorded studio live with an audience present, a concept which adds much to the overall impact & effect. It's a real turn-on to hear this kind of music played with such a high degree of musicianship & gusto. The only way you'll get this CD away from me is to prise it from my dead grasp.

Colin Everett

Editor's note : "Dead grasp" can be arranged Colin . . .

---

Back

Review in RootsTown Music Free-zine 44 - 2003

Jump 4 Joy / Love Patrol / Last Buzz BUZZ 9029 (www.jump4joy.nu) (ons exemplaar bevat alvast ook een zeer informatief cd-rom gedeelte)
We kunnen het vrij kort houden, niet omdat dit geen interessante cd zou zijn, wel omdat de liefhebber al snel zal weten wat voor vlees hij in de kuip heeft. Het Zweeds viertal Jump 4 Joy heeft met Love Patrol zijn vijfde cd afgeleverd, een schijf vol jumpin’ jive, opgenomen live in de studio met publiek. Daarmee zitten ze natuurlijk in hun natuurlijke omgeving, zij het dat daar nog het juiste tijdstip bij moet komen, op en rond middernacht: geborstelde drums, thumping double bass, sax en piano/zang. Ulf Sandström heeft een goeie stem voor dit soort werk, ‘pianeert’ naar hartelust en schrijft al de songs die geen covers zijn. Die mogen er zijn. Running Back is zo’n eigen werkje en daarover zeggen ze zelf dat het gaat om “het inzicht dat liefde onvoorwaardelijk alles of niets moet zijn, want dat is de natuur der dingen”. Zo schrijven ze over de meeste songs wel iets pertinents, wat deze review aardig overbodig maakt. Onder de covers (under the covers?) bekend werk als Flamingo, met toepasselijk scheurende sax van Bo Gustafsson, en Waltzing Matilda, in een instrumentale versie bestemd voor de laat vroege morgenuurtjes. De jongens spelen het allemaal bijzonder vaardig in, hoor, en houden onmiskenbaar zielsveel van wat ze doen. Luister maar eens naar het eigen Caretaker: het studiovolk toont zich daar terecht opgetogen mee. Wij ook met Love Patrol. (Antoine Légat)

---

Back

Disque de la semaine: Jump For Joy "Love patrol" (2002 Last Buzz)

Encore une belle livraison que celle de ce groupe suédois, chouchou de Sweet Home Chicago! Après "Jump 4 Joy" (1995), "The sensational" (1998), "Keep it up" (2000) et "Cutest lil' boogie" (2001), ce CD semble passer encore la vitesse supérieure...

Combo-quartet emmené par le captivant pianiste-chanteur Ulf Sandstrom, il a la particularité voulue et cultivée de n'accueillir... aucun guitariste! Bo Gastafsson assure les solos et les riffs de sax, tandis qu'Anders Olsson taquine les quatre cordes de sa contrebasse et qu'Anders Almberg titille sa caisse claire et ses cymbales à coups de balais feutrés.

Avec 13 titres, dans une veine Jump-Blues qui n'a pas oublié ses racines Jazz, le groupe Jump For Joy s'attaque à un répertoire classique ("Flamingo") mais privilégie les rythmes rapides et dansants à travers de multiples compositions d'Ulf Sandstrom. Un piano bondissant, au toucher fin et subtil, s'allie à un jeu de contrebasse très jazz. La charleston ne chôme pas, et le saxophone n'est pas loin de venir vous rappeler l'ambiance chaude des soirées du Cotton Club. J'aime particulièrement le titre d'introduction "Alice's Moose", compo écrite dans l'esprit d'un Count Basie grande cuvée, tout comme le très classique "Rockin' Robin" qui laisse la part belle à un piano épuré au son cristallin. Les racines Rock'n'Roll pur ne sont pas absentes: "Castle Rock" permet des tirades déchirantes au sax, et les passages aux gros toms évoquent un show de Cab Calloway! "Do the Louie", avec son changement de tonalité en fin de parcours, propose des parties vocales amusantes, le piano évoquant ici volontiers Jerry Lee Lewis. "Caretaker" est joué dans le style très fifties des groupes évoluant dans les clubs de danse. "Flamingo" et "Waltzing Matilda" sont traités très lazy, avec beaucoup de délicatesse au sax. Le titre éponyme "Love patrol" amène des choeurs gospelisants très "doo-wop", au timbre presque noir. "Eliza Jane" est joué dans le style de Fats Domino, le piano se faisant ici très "New-Orleans". "Shocking" ressuscite les années "Yé-yé" avec une rythmique Twist follement kitsch! Le sage "Bauer Mood", digne d'une fin de soirée trop arrosée, clôture tranquillement les (trop courtes!) 42 minutes de cet album superbement réalisé...

POUR CONCLURE: Un disque fait avec tout l'amour de la musique noire-américaine des années 1950, de la part de Scandinaves fans et virtuoses, sachant parfaitement recréer toute la chaleur des balbutiements du Rock. A réserver aux amoureux du rock'n'jazz'n'blues qui prefèrent un bon cocktail un peu surrané à un bourbon sec et franc du collier...

Marc Loison.

Sweet Home Chicago, le rendez-vous des bluesmen du web chaque samedi de 13h à 15h !

---

Back

Ecco fresca di stampa la ormai quinta fatica della premiata e benemerita ditta Ulf Sandström e Soci - aka Jump 4 Joy. Love patrol parte subito con il piede giusto, il gustoso jazzy "Alice's Moose" che tanto ci ricorda certe atmosfere di Mose Allison per poi proseguire nei turbini del jump-bop rauco di "Castle Rock" e via di questo passo; un disco insomma che si annuncia divertente e frizzante privo di qualsiasi tentazione "cerebrale". L'atmosfera che si respira è quella del night "dei tempi che furono": il torbido "Flamingo" guidato dal tenore languido e stascicato di Bo Gustafsson, i saltellanti jump-blues di "Love Patrol", "Rockin' Robin" e "Nice Try". E poi poteva mancare il proto-R&R di "Do the Louie" ? I Jump 4 Joy proseguono con professionalità, passione e grande perizia tecnica la strada maestra tracciata dai shouters, honkers, e boogie-woogie regalandoci un CD che, una volta tanto, riconciglia con la voglia di vivere la musica. (Gianandrea Pasquinelli)

Ed. Note: Non scordatevi di visitare l'archivio dei nostri CD preferiti.

Gianandrea Pasquinelli
www.bluestime.it
pasqui@med.unibo.it (the best one)
Bologna ITALY

---

Back

"Feel Good Music, if there ever was such a thing - it's easy to understand that Jump 4 Joy got standing ovations at the New Orleans Jazz & Heritage Festival"

Barnsligt Kul Boogie. Feel Good Music, om det någonsin funnits någon. Pianisten Ulf Sandström är diplomatsonen som dykt med hela kroppen ner i den amerikanska boogie- jump blues och tidiga rock'n rolltraditionen. Tillsammans med sin grupp Jump 4 Joy blåser han liv i Fats Dominos och Professor Longhairs pianoandar. Blues handlar inte om lidande, utan om att dansa bland champagneglasen på bordet. Det här är Jump 3 Joys femte album och deras bästa. Barnsligt kul. De gör egna stompnummer som "Love Patrol" och Bo Gustafssons sax gråter i "Waltzin Matilda". Enda smolket är de småfåniga mellansnacken på amerikanska (för att skapa feeling då). Annars är det lätt att förstå att gruppen fått stående ovationer på New Orleans Jazz & Heritage Festival. Numera är Jump 4 Joy husband på Stampen. Gå dit och lyssna.

---

Back

Just a note to let you know that both Alan and I received copies of your CD yesterday. I listened to it only once but that was enough to be amazed by your talent and production. I can't wait to get a free moment to listen to it a few more times before we have to give it away to one of the voters. :-)

Thanks again and best of luck,
Diana Gosliga
http://www.swingawards.com

---

Back

Vedlegger min anmeldelse av den nyeste CD'en. Likte den, som du ser, svært godt, og håper dere kommer et sted i nærheten på Norgesturnéen.

---

Back

I think 'Love Patrol' is really good stuff, I like it better than the last one. Whatever prompted you to record 'Waltzing Matilda'? A rather unusual choice! Still, I think it's just about the best version I've heard, very good indeed. Thanks for sending the album.....I'll be playing more tracks, and will keep you posted.

Cheers
Phil Knipe

This is the third album we have reviewed by this popular Swedish jump blues quartet featuring piano, sax, upright bass and drums. Not a guitar in sight, singer Ulf Sandstrom leads a band that cooks, plays tight, jazz inflected swing blues and writes many of the songs, too. They have studied the genre, know it well and play with verve and vigour.

Saxophonist Bo Gustaffson gets a big fat meaty tone. "Castle Rock " has a gutsy solo. "Flamingo" has been recorded by a wide variety of artists across jazz and pop, here it could have been a Doo Wop song. His sax style comes to the fore on another surprising inclusion. Australia's unofficial anthem, "Waltzing Matilda" reveals a surprisingly attractive tune that is more than capable in these hands of receiving a tasteful slow bluesy approach. "Eliza Jane" chugs along like a train and is very New Orleans, though another Sandstrom original.

If you like the jump music that was one of the wellsprings of rock and roll give this album a try. It's infectious party music all right.

---

 

---

Back

Is it correct to say, that >Love patrol< has more Jazz elements, than the CDs before? But I may be wrong; anyway: I like this kind of music and so you´ll get the airplay in Bremerhaven/Germany too. I´m sure, that my listeners like the songs too. As usual, you´ll get a playlist any time, I use your music.

So thanks again and best regards,
Erhard

---

Back

"Like Mose Allison backed by Louis Jordan and his band. That is how good Ulf Sandström and his Jump 4 Joy sound when they are at their best. And on their fifth album they are at their best most of the time..."

Som en ung Mose Allison kompad av Louis Jordan och hans band. Så bra låter Ulf Sandström och hans Jump 4 Joy i sina bästa stunder. Och på deras femte fullängdare finns det gott om sådana stunder.

Med all respekt för Knockout Greg, Sir Åsling med flera - detta är nog det enda svenska gänget som spelar jazzig "jump blues" med exakt rätt kombination av skicklighet humor och genuin känsla för genrens tradition och historia. Här gör de åtta original och fem covers, och det håller hela vägen. Till och med uttjatade standardlåtar som "Flamingo" och "Rockin Robin" känns fräscha i Jump 4 Joys tolkningar. Även Jan Johansson-pastischen "Bauer Mood" fungerar utmärkt, trots att den egentligen ligger utanför bandets musikaliska ramar.

---

Back

"Timeless Music. Jump 4 Joy are gathering popularity...This is a catchy and intensive album with timeless music influenced by great artists such as Ray Charles, Earl Bostic, Jan Johansson and Fats Domino. It is broad and original, and it rocks violently in a playful tour through amerikan musical history"

Tidlös Musik. Jump 4 Joy vinner popularitet. Tidigare plattan visade vägen och i dagarna släppte bandet "Love Patrol". En rivig och intensiv platta med tidlös musik influerad av storheter som Ray Charles, Earl Bostic, Jan Johansson och Fats Domino. Det är bredd och originalitet och det svänger våldsamt i en lekfull resa genom amerikasnka musikhistorien.

Plattan är gruppens femte och är inspeldad med publik i anrika Atlantis Studion under två dagar i april månad. Det är en platta som ökar blodtrycket och som nästan får en att stiga upp och slå takten i de vildaste låtarna samtidigt som man faller ihop och njuter av de mer softa låtarna, trill exempel Bauer Mood - en instrumentalvisa i Jan Johanssons anda. Här kan man tala om intensitvitet, lekfullhet och hett tempo med tempostarke Ulf Sadnström vid pianot. Övriga i gruppen är Bo Gustafsson, saxofon, Anders Almberg, trummor, och Anders Olsson bas.

---

Back

"The first track Alice's Moose, feels like a wink to Mose Allison, the funniest damned jazz musician that ever existed. And Jump 4 Joy have focused on the humor and joy....that a four piece band like this can rock so hard is almost a miracle!"

Inledande Alice's Moose känns förstås som en travesti på Mose Allison, den roligaste jävla jazzmusiker som någonsin funnits. Och Jump 4 Joy har tagit fasta på humorn och glädjen. Inspelad inför publik är detta en riktigt svettig spelning. I gränslandet mellan blues och jazz levererar de en sällsynt sprudlande blandning av allt ifrån Fats Domino till Ray Charles och Jan Johansson. Att en ståbasist (Anders Olsson), en trummis (Anders Almberg), en saxofonist (Bo Gustafsson) och en pianist och sångare (Ulf Sandström) kan svänga så fruktansvärt är nästan ett mirakel.

---

Back

"Take some Fats Domino, a nip of Earl Bostic, a handfull of Ray Charles and add a dash of King Curtis, dilute (!) with Jerry Lee Lewis. There is only one result; Jump 4 Joy. And don't stop there, the mix has to be completed with like shares of humor and musicality."

Tag lite Fats Domino, ett uns Earl Bostic, en rejäl nypa Ray Charles och tillsätt en skvätt King Curtis, späd (?) eventuellt med Jerry Lee Lewis. Sedan gäller bara en sak: Jump 4 Joy. Inte nog med det, blandningen bör kompletteras med lika delar humor och musikalitet. (utdrag).

---

Back

"Jump 4 Joy continue playing a kind of jumpblues where Mr Swing marries Mrs Boogie-Woogie, and young Mr Rockabilly is necking with Miss Gospel in a corner...And sure - it rocks."

Jump 4 Joy fortsätter att spela ett slags jumpblues där mister swingjazz gifter sig med fru boogie-woogie, och unge herr rockabilly står i ett hörn och hånglar med fröken gospel. Det femte albumet är inspelat i studio, men live inför publik, vilket ger hög stämning. Pianisten och sångaren Ulf Sandström har skrivit åtta av de 13 treminuterslåtarna och överraskar med en Jan Johanssonklingande sak kallad "Bauer Mood".

Ofta bräker Bosse Gustavfsson på för fullt i tenorsaxen och i både "Waltzin Matilda" och "Flamingo" är spelet direkt svulstigt. Då gillar jag elegansen i "Rockin Robin" (som var en hit med Michael Jackson 1972) bättre. Helheten har en charmig aura av rökig krog och utspillda drinkar. Gansterskorna är välputsade och de smala svarta slipsarna sitter där de ska. Och visst svänger det.

---

Back

---