"Sandströms honky-tonk piano flourishes and Gustafssons saxes grow hoarse as the night grows long. The rhythm section knows exactly what they are doing. Nobody overdoes it. All important marks are precise. It's grooving."

"...I have to admit there are few bands around that can captivate an audience as they do"

Jump 4 Joy, un quartet suédois emmené par un Ulf Sandstrom en pleine forme,
communicant très facilement avec le (trop rare) public dans cet endroit feutré, parfait pour le swing.

Les amateurs du genre ont vraiment loupé une belle soirée mardi 1er juillet 2003 au Méridien ! Et du swing, il y en eut ! Après un premier set assez jazz, à minuit et demi les 4 compères revenaient pour nous asséner encore près de deux heures de Jump et de Swing !

Ulf Sandstrom au piano - à queue, s'il vous plaît ! - est parfait: une main gauche infaillible, des solos très inspirés à la main droite, un chant un peu aigu tout à fait dans l'esprit fifties voulu et cultivé. De nombreux plans furent égrenés au fil du répertoire, et il fit montre de beaucoup d'inventivité. Le roi français du boogie Jean-Pierre Bertrand, présent dans la salle, sut apprécier...

Ulf ne se contente pas d'aligner les titres les uns à la suite des autres: chaque morceau a son histoire, qui tourne bien souvent autour du sexe, quand il n'est pas carrément dans le sujet... Prétextes à rires avec les quelques anglophones complices de la salle, Ulf est encouragé et nous apostrophe gentiment ou nous prend à témoin...

Le saxophoniste (alto ou ténor selon humeur) Bo Gustafsson était en plein feeling en permanence, reluquant souvent son boss pour répondre à la moindre sollicitation. Rigolard ou les yeux fermés par la concentration que nécessite son jeu jazz et fourmillant, il sut distiller de nombreux solos de très grande classe. Le nouveau contrebassiste, la cinquante souriante, nous donna à entendre deux ou trois solos mais sut surtout soutenir le jive de l'ensemble avec beaucoup de maestria.

Le batteur Anders Almberg, avec son look très classe - son faciès pourrait faire penser à des origines Russes? - donna toute sa cohésion à l'ensemble, sans en rajouter inutilement, tout en finesse. Alternant entre balais, baguettes ou tampons, la batterie maison fut mise à contribution à 100%. Relances en roulements, cercle, rim-shot, jeu de cymbales sophistiqué, swing et sérieux se conjuguent avec merveille dans son jeu.

C'était le tout premier concert de Jump 4 Joy en France! Même si certains de leurs membres sont déjà venus chez nous "en touristes", ils ont été heureux de nous proposer pour la première fois leur répertoire original. Assez peu de reprises en effet, et la totalité de leurs 5 CDs fut mise à contribution, dont le dernier Love Patrol (2001 - Last Buzz) avec Castle rock, Love Patrol... mais aussi les précédents pour des swings torrides ou des ballades irrésistibles... Hello Josephine de Fats Domino - Dave Bartholomew, Shimmy de Champion Jack Dupree, mais aussi Cottonfield Joy, Barbeque, Too much whiskey, Keep it up d'Ulf Sandstrom furent proposés aux jambes du public maigre mais motivé pour danser jusqu'à la fin du concert.

C'est à près de 2h30 que je pris congé de ces 4 joyeux du Swing, tous convaincus par l'excellente impression que laissa leur musique, à en juger par les sourires marquant le visage des spectateurs avisés qui avaient su faire le détour au Méridien ce soir-là. Quand je vous disais qu'il fallait venir ! La mini-tournée proposait aussi une seconde date le lendemain au Méridien, puis Marseille et Monségur. La prochaine fois qu'ils viennent de leur Suède natale, ne les manquez pas !...

Site à consulter, achat de CDs en ligne: www.jump4joy.nu

Ulf est un personnage éminemment sympathique, à l'anglais impeccable et au sens du contact incroyablement développé. En contact depuis 2000 avec lui par mails interposés (j'avais eu l'occasion de diffuser à l'antenne leurs 3 derniers albums, tous excellents), c'est avec une joie non dissimulée que je pus lui parler et lui souhaiter la bienvenue. Louis Mitchell, son agent suédois, suit le groupe et s'occupe de tout, épaulé par Bertrand qui l'a fait venir ici et que je remercie

"Rolling boogie licks. Southern Swing with an aura of Fats Domino strongly present. Jump 4 Joy at Bollnäs Jazzclub last night was a musical injection of vitamins"

"Rullande boogierytmer. Svängig sydstatsmusik med Fats Dominos ande starkt närvarande. Jump 4 Joy på Bollnä's Jazz Club igår kväll var en musikalisk vitamininjektion. Och som bonus fick publiken en proffsig uppvisning av Camilla Lucchesi och hennes dansare."

"Gruppens frontman, sångaren och pianisten Ulf Sandström, visade sig ha genuina kunskaper i den jumpiga pianogenren, Men han var också en sanslös imporvisationsnonsenssnackare. Den som försökte lyssna på snacket mellan låtarna för att uppsnappa information av värde insåg snart att det var "jive" för hela slanten. "

SVÄNGIG MUSIKSHOW
"Repertoaren var mestadels okänd för mig, "The Fat Man" undantagen. Uppbackad av saxofonisten Bo Gustafsson, basisten Anders Olsson och trummisen Anders Almberg bjöd Ulf Sandström på en underhållande föreställning som doftade New Orleans. Jump 4 Joy är också ett av få svenska band som spelat på den klassiska Jazz & Heritagefestivalen i jazzens födelsestad....och glädjande nog var det fullsatt på jazzklubben för andra gången i år."

"Last friday Jump 4 Joy played their first gig in Uddevalla - and the success was a fact from the get go. The dance floor was packed from the first song as they delivered full throttle from stage...I've heard the band several times during the last years, but I don't think I've heard them as good as last friday."

"I fredags spelade jump 4 Joy för första gången i Uddevalla, och succén var given. Det var full fart på dansgolvet redan ifrån början och ett rekält klös ifrån scenen.

Jag har hört bandet ett par gånger under de senaste åren, jag tror inte jag har hört bandet så bra som i fredags kväll. Det gnistrade om bandet och det syntes att bandet gillade att spela på Kafé Hvitfelt.

Bandet Jump 4 Joy har funnits i över tio år, trots att de har samma namn som en av Duke Ellingtons melodier, så har gruppen intenting med jazz att göra direkt. Gruppen består av fyra killar från stockholmstrakten, där alla gillar att spela den musik som de brinner för - nämligen swing, boogie-woogie och jive musik från tiden då det begav sig 40- och 50-talet.

Bandet blandar både andras och eget material, mestadels är det eget material som framförs på scenen. Att det svänger om bandet är det heller ingen tvekan om. Under kvällen fick vi höra smakprov från den nya skivan "Love Patrol" som t ex den tuffa Alice's Moose och den instrumentalt läckert framförda Castle Rock på saxofon av Bo Gustafsson.

Ulf Sandström är en flyhänt pianist som har försetts med ett munläder som inte är av den här världen. Frågan är om tungan verkligen hinner med när han pratar, och som leder publiken till många skratt med sitt bizarra skämtande. Med säker vänsterhand och med en röst som låter så amerikansk att man tror att han kommer därifrån.

Musiken är ibland lika svart som den låter med rötterna långt ner bland Louis Jordan och Big Joe Turners reperstoar, som som musiken lät i New Orleans. Bandet håller en säker position med den här sortens musik. När de blandar både boogie-woogie, rock'n' roll, swing och blues till skönt svängande musik blir det svårt att sitta still när man hör dessa killar lira från scenkanten.

- Vi ser vita ut fast vi är svarta säger Ulf Sandström under kvällen. Med det menar han att de bara spelar svart musik från New Orleans och sydstatsinspirerad musik.

Om man tar en bild på gruppen idag och för den tillbaka till 40-talet och placerar den i en rökig lokal i New Orleans - då har ni bilden av den musik som Jump 4 Joy framför idag. Bo Gustafssons brölande sax har ett djup som inte många saxofonister har idag. Han låter som en blandning av Ben Webster och Charlie Parker när de var som bäst. Lika vemodigt och glatt emellanåt.

Applåderna belv allt varmare ju längre kvällen gick och det dansades framför scenen. Som sagt var det fullt ös från scenen och det dansades så svetten rann i pannan. Kvällen avslutades med den sköna balladen Bauer Mood av Ulf själv. Den som införskaffade sig bangets femte och senaste album Love Patrol (last Buzz) som kom strax före jul, kommer absolut inte att ångra sig, för det är utan tvekan bandets bästa platta. Den är jämn rakt igenom och med samma sound som bandet har på sceenen. Plattan kommer att få 4 krax av fem möjliga."

"I'm so close that I can count them when his hands dance like two white spiders over the keys, and I am surprised that he actually doesn't have more fingers than I do"

"Gustavsson is an extremely versatile saxplayer. There can't be many who are better or have more air in their lungs. Is his lung capacity measurable, is it within the range of normal hospital instruments?"

"His (Ulf's) talking is somewhere in the vicinity of stand-up comedy, except it's faster. If he was to comment a hockey game in the radio he would be done long before the game was over"

"The Stockholm based group Jump 4 Joy provided the Jazz club with a generous start for the new season. A successfull evening with great musicality and technique. - The band set fire to the audience with their enthusiasm and winning style, marked by generous love of playing, and intellect in the music all the way"

"Med stockholmska gruppen Jump 4 Joy inleddes det nya L'Jazzåret i Ljungskile på torsdagen. En lyckad kväll i optimismens tecken som präglades av stor musikalitet och spelskicklighet. Jump 4 Joy, kända över hela världen inte minst genom sina fyra CD-skivor, var gäster i Ljungskile i vårfinalen maj 1998. Dags för nytt gästspel tyckte man i L'Jazz."

"Bandet satte eld i publiken med sin entusiasm och vinnande stil, präglad av generositet i spelglädje, musikalitet, svängighet och intellektet i musiken genom hela registret. Just en sådan här injektion av musik med puls, slösande toner i gränslandet, med livslusten i Jump 4 Joys fruktbara korsningar av musikskatter i jazz, boogie-woogie, rhtythm'n blues & rock'n roll behöver vi ibland. För oj, vad det svängde och värmde, inte minst när tonerna som här mixades med lättsam bizarr ståuppsvada av oförtröttlige entertainern Ulf Sandström vid pianot, en stilist uti fingerspetsarna och pianist av format som behärskar allt i klaverstilar. Vid sin sida i 20 år har han haft tillgång i sin saxofonist Bo Gustafsson, formidabel på tenorsax med mustigt spel i bästa Coleman Hawkins- och Lester Youngstilar, men som även hördes i fint spel på altsax. Batteristen Anders Almberg med härlig rytmkänsla har inte varit med så länge och unge kontrabasistfyndet Anders Olsson som bland annat visade upp sitt slapp- och slängbasspel, har varit med i två år."

"Ulf Sandström nämnde att gruppen gänra spelar musik av Fats Domino, Amos Milburn (Square Dance Boogie), 30-talets Louis Jordan och Joe Turner - med Jump For Joy, som något av förebilder. Förutom de egna kompositionerna, förstås, som alltid ligger i frontlinjen. Bland andra Happy, Just Cause I Left You och True Love av Ulf Sandström. Det genuina och geniala i tonerna och rytmiken, och i subkulturen är ändå till sist det som blir vägledande för musiken vi spelar och sjunger, menar Sandström."

"The citation mark of the evening was the energetic Swedish quartet Jump 4 Joy that moved unperplexed between various styles of music, and made the dancefloor of the nightclub vibrate"

"Den skandinaviska bluesfestens andra afton var stilmässigt en brokig och omväxlande tillställning. Kvällens utropstecken var den energiska svenska kvartetten jump 4 joy som rörde sig obehindrat mellan olika stilar och fick nattklubbens dansgolv att vibrera."

"Kvartetten med pianistn Ulf Sandström i spetsen visade prov på en enorm spelglädje som smittade av sig rejält. Vi fick avnjuta ett digert musikaliskt smögåsbord med jazz, boogie-woogie och rockabilly på natten."

"Ett minnesvärt inslag var den karismatiske frontfiguren Sandströms spontana infall i slutet av konsteren. Han hoppade helt sonika ut i pubiliken , erövrade ett bord och fortsatte showen."

"As through a time-machine we were quickly moved to the hectic rhythm'n blues era of the 40's, with artists like Louis Jordan & His Tympani Five, Slim & Slam and others, together with the Stockholm quartet Jump 4 Joy. "

"Behind Sandström and (Bo) Gustafsson was a well coordinated rhythm section with Anders Olssons steady bassplaying and Anders Almbergs uplifting drumming. It was a long time since I heard such a well balanced playing with brushes as that of Anders Almberg."

"Jazzpubliken i Sundsvall blev i går förflyttad till 40-talets hektiska rhythm- & bluesepok med företrädare som Louis Jordan & His Tympani Five, Slim & Slam med flera, tilsammans med Stockholmskvartetten Jump 4 Joy.

Pianisten Ulf Sandström sjäng känslostarkt och skötte mellansnacket som vilken stå-upp-komiker som helst. Saxofonisten Bosse Gustafsson höll sig smakfullt i bakgrunden för det mesta, men kom även loss i expressiva solopartier. Hans kraftfulla och intesiva utspel satte verkligen fart på livsandarna."

Läs hela artikeln genom att KLICKA HÄR.

"Imagine a varm night in New Orleans. In the smokey joint you find Fats Waller and Earl Bostic with a rythm section. Fats is mouth-jabbing with the audience from the stage - with lots of attitude and jokes directed at the ladies. They play all the tunes, lot's of blues and riff, and Earl is wailing on his tenor..."

"The Earl Bostic-blower, Bo Gustafsson, is a master of the tenor saxophone."

"Tänk er en het natt i New Orleans. I den rökiga lokalen spelar Fats Waller och Earl Bostic med komp. Fats håller låda från pianostolen - lite halvfräckt och med en massa skämt riktade till damerna. Han spelar dom gamla vanliga låtarna - mycket blues och riff ochEarl Bostic wailar på tenoren. Han sjunger också med whiskeyhes röst och de flesta låtarna passar sig inte i tryck.

"Då har ni hittat rätt. Jump 4 Joy befinner sig i vårt århundrade och pianisten Ulf Sandström drar politiska och andra skämt som inte lämpar sig i tryck. En riktig stå-upp-komiker av bästa märke. Han sjunger också, fast utan whiskeysprickor."

Läs hela artikeln genom att KLICKA HÄR.

"Boogie-woogie, jazz, blues, rock'n roll - yes even stand up comedy. Jump 4 Joy seem to master it all"

"Besides being talented musicians and having a wide repertoire, they are very generous entertainers."

"That the audience were treasuring it, is hardly needed to explain."

"Jump 4 Joy, lägg det namnet på minnet. igår kväll, på Ferdinand i Söderhamn, bjöd de på jazz i världsklass."

"Förutom att de är skickliga musiker och har en bred repertoar så bjuder de på sig själva."

"Ulf Sandström är enorm på pianot och en gudabenådad snackare".

Läs hela artikeln genom att KLICKA HÄR.

"In Jump 4 Joys New Orleans based rhythm'n blues we find the crosspoint for the styles of jazz, blues and rock that today have become unnecessarily divided into separate categories"

"The musicality is numbing; there seems to be no limits to what this humble setting is capable of when it comes to a rich saturation of traditions in various styles."

"This evening I remember clearly, in the middle of a heavenly version of "Careless Love", why I love music."

Hudikpubliken satt som fågelholkar när Stockholmskvartetten körde igång.

HUDIKSVALL.
Roligare än så här blir det sällan på jazzklubb. Jump 4 Joy gjorde Hudik åtskilligt gladare under sin spelning på Café August på tisdagkvällen.

Ändå är det nog inte för mycket sagt att den talrika publiken till en början inte riktigt fattade vad som drabbade den. Lite till mans satt vi väl som fågelholkar under de första låtarna. För att inte tala om de där litaniorna som, i det stället för det vanliga välbekanta mellansnacket, utan förvarning forsade fram ur kapellmästare Ulf Sandströms skäggprydda nuna.

ALLT VARMARE APPLÅDER
Stockholmskvartetten Jump 4 Joy - Ulf Sandström piano och sång, Bo Gustafsson saxar, Anders Olsson bas och Anders Almberg trummor - ger sig dock inte så lätt. Strax är vi med på noterna, och efter hand blir våra leenden allt bredare, applåderna allt varmare.

Musikaliteten är bedövande: det tycks saknas gränser för vad denna anspråkslösa sättning är förmögen när det gäller traditionsmättat sväng i rikt varierande stilarter. Som lektion i den amerikanska populärmusikens historia är det svåröverträffat. I Jump 4 Joys New Orleansbaserade rythm & blues hittar vi skärningspunkten för de senare ofta onödigt fackindelade genrerna jazz, blues och rock.

ANSTRÄNGNINGSLÖST SVÄNG
Kompet är återhållet men exakt, svänget alldeles ansträngningslöst. Bo Gustafsson spelar gammaldags honk- och stånksax med definitiv datering i förra seklets första hlöft. Blåser ner hela huset, håller i en ton i evigheter, ylar mot månen eller spelar på klaffarna, utan luftsröm. Byter i något nummer ut tenoren mot altsax och levererar plötsligt ett betydligt modernare - och alldeles lysande - spel i en blues med, som kapellmästare Sandström förklarar, existensiellt innehåll.

SANSLÖS SVADA
Han förklarar en hel del, Ulf Sandström. I själva verket är han minst lika snabb i käften som över tangenterna. Med en sanslös svada mellansnackar han i ett rasande tempo, med en häpnadsväckande språkllig vighet och obetalbar humor. Ulf Sandström är helt enkelt en underhållare av en kaliber det gått många månvarv sen vi såg till på dessa breddgrader. Att han därtill är en musikant som med lika delar lätthet och auktoritet får allt han rör vid att gunga våldsamt gör knappast saken sämre.

Även om musiken är så levande och kvartettens improvisationer så lekfulla, att känslan endast med svårighet låter sig fångas på skiva, blir nya CD:n "Cutest Lil Boogie" (Last Buzz Records) ändå en njutbar påminnelse om bandets storartade känsla för materialet.

Den här kvällen minns jag, mitt i en himmelsk version av "Careless Love", med en alldeles klart varför jag älskar musik.

"Gruppens mix av boogie, gospel, jazz, rockabilly och blues liknar (nämligen) inget annat. Fråga alla som hört dem på Stampen eller på otaliga skolavslutningar, knutteträffar eller dansaftnar i storstaden. En förklaring heter - Ulf Sandström."

Läs hela artikeln

"Sandström is a professional entertainer who can set fire to anything when he plays Fats Domino songs and barrelhouse-piano"

"Sandström är proffsig underhållare som kan sätta fart på vad som helst när han spelar Fats Domino-låtar och barrelhouse-piano"

"The house was packed when Jump 4 Joy gave it all they had"

"Sold out at wednesday night's concert at Crescendo"

"Ulf Sandström sings with a nerve that completes his pianoplaying well....Aggressive attacks, rolling boogie baeslines and heavy blues hammering"

"Fullsatt när Jump 4 Joy gav järnet"

"Det blev fullsatt på Crescendo vid onsdagens koncert"

"Ulf Sandström sjunger med fräck stämma som han kompletterar fint till pianospelet....Aggressiva attacker, rullande boogiebas och bluestunga nedslag."

"An acoustic package of Joy for frozen autumn souls..."

"In the middle of the second set the front artist and fasttalking pianoplayer Ulf Sandström jumps down from the stage to sing a bluesballad on a tabletop in the audience. Without a mike. Without a safety net....It works. It works fabulously"

"Ett helakustiskt gladpaket för deppiga höstsjälar."

"Mitt i andra set hoppar frontande, snabbsnackande pianisten Ulf Sandström ner från scenen för att sjunga bluesballad uppflugen på ett matbord mitt ibland publiken, Utan mikrofon. Utan skyddsnät....Det funkar. Det funkar förträffligt"

"Ulf Sandström and Bosse Gustafsson and Jump 4 Joy were a success. Besides good music they served their audience with fresh grilled deer meat...a year from now Jump 4 Joy, Wollves and some of the other festival favourites are sure to be back in Mönsterås"

"Uffe Sandström och Bosse Gustafsson i gruppen Jump 4 Joy gjorde stor succé. Förutom att de bjöd på bra musik, serverade de också publiken nygrillat rådjurskött...Om ett år lär säkert Jump 4 Joy, Wollves och några av de övriga publikfavoriterna vara tillbaka i Mönsterås."

"At the piano and mike, bandleader Ulf Sandström, who with burning passion performed a mix of more or less known tunes with a touch of 50's rock'n roll....His pianoplaying was of the meanest sort. A bombastic left hand was joined by a reptile-quick red hot right hand...The quartet was spiced with a pretty raw but exiting tenor sax played by Bo Gustafsson..."

NÄR PUBLIKEN kom till jazzklubben i torsdags kväll var det inte en munspelande och sjungande Pelle Lindström de mötte som programmet talade om. Han visade sig vara dubbelbokad, och istället intogs scenen av Jump 4 Joy som är ett av Stampens husband. Men publiken hade ingen anledning att känna sig lurad.

Här bjöds på fartig och sydstatsinspirerad amerikansk New Orleansjazz där varken Fats Domino eller Louis Jordan saknades i liret. Vid pianot, och sångmiken, bandledaren Ulf Sandström som med brinnande inlevelse sjöng en bukett mer eller mindre kända låtar med tydlig accent av 50-tals rock då och då. Hans pianospel var dessutom av den värsta sorten.

En bombastisk vänsternäve kompletterades med en reptilsnabb och glödhet högerhand. Han backades upp på ett föredömligt sätt av framför allt basisten Ulric Johansson som tillhör de svettigaste vi hört i branschen den här vintern, och Anders Almberg bakom trummorna. Kvartetten kompletterades med en ganska rå men samtidigt spännande tenorstämma spelad av Bo Gustafsson.

BLANDNINGEN i repertoaren av boogie-woogie (slutnumret i första set höll på att ta andan ur publiken), lite inslag av gospel, en klar och tydlig grundton av jazz och som krydda i anrättningen en knivsudd rockabilly och alltsammans blandat med mycket blues för tankarna till ett annat populärt gästband i Örebro, nämligen Knock Out Greg. Det var ingen stor publik som kommit till Svensson & Co den här kvällen, men de som kom fick full valuta och hade säkert glömt att det var Pelle Lindström de egentligen gått ut för att höra. För övrigt är det jazzklubbens ambition att få Pelle Lindström inbokad i höst istället.

"Another great moment on Thursday night in hotel Kajanus was served by the cheerful Jump 4 Joy from Sweden.

Ulf Sandströms piano is the "red thread" of the band. It goes all the way from boogie-tradition to New Orleans-style stride, always with excellent style and nuances. Bo Gustafssons saxophone fits the picture perfectly. He plays the alto sax complimenting Earl Bostic and his tenor sax reminds me of the players from Texas. Everything with class and true to the style. Ulric Johansson in the upright bass was suffering of slight discordance, but all and all together with the drummer Anders Almberg he managed to create a sufficient beat. It surely is re-cycling of music, but definately at its very best."

– Stämningen är rå men hjärtlig så det får jag stå ut med, säger han och skrattar.

På ångfartygets övre däck serveras á la carten. Blidösund är ett mycket populärt utflyktsmål för företag på kick off och affärsmiddagar. Det är kombinationen av mat och musik som lockar.
– Det har blivit en tradition för företaget att åka med Blidösund varje höst. Personalen behöver lite god mat och bra musik för att orka jobba vidare, menar Max Hammeryd.

Nere i försalongen är det trångt och mysig, endast några få bord. Intimt på något sätt. En enda servitris ansvarar för de befintliga borden. Havet gör sig påmint när vågorna slår mot de runda små fönstren. Här serveras pyttipanna, öl och nubbe.
– Självklart ska man äta pytten när man är här, det känns mer båtigt på nåt sätt, och så är det billigast. Det är ju Jump 4 joy vi är här för, säger Henrik Sohlman och hans bordsgrannar håller med.

Samma sällskap river av en glad nubbevisa och försalongens övriga gäster dras med i deras glädje.

På akterdäck har första låten spelats. Fyra män iklädda kostym och med vattenkammat hår och svarta solglasögon har intagit scenen. Tomhetsintrycket från tidigare är försvunnet och det är proppfullt med folk.

Med sitt bluesinspirerade boogiesound, den stora basfiolen, saxofonen, och de tidsenliga gangsterskorna, ger Jump 4 joy en känsla av att vara i New Orleans. Jag hamnar mitt i vimlet bara några meter framför scenen. Överallt omkring mig finns glada människor. De flesta med en öl i handen. Många klappar händerna till musiken, några i takt andra inte, somliga kan inte stå still utan bara måste gunga med eller dansa till musiken. Ett par sitter helt stilla och rör inte en min. Jag undrar hur det är möjligt. Mina funderingar avbryts plötsligt då Ulf, mellan två låtar, högt deklarerar att det i kväll finns en journalist mitt ibland oss.
– Hon antecknar allt som sägs här på båten och med sin kamera kan hon se er överallt. Därför måste jag leva upp till mitt rykte, bandet likaså. Och ni mina kära vänner bör se till att ni har ryggen fri i kväll och har förklaringar till allt, för just ni kan komma att florera på morgondagens löpsedlar.

Skratt bryter ut och allas blickar riktas mot mig. Generat sänker jag mitt antecknings block. Jag förstår att det är just så Ulf jobbar. Hans mun går i ett med samma tempo som hos en aktionsutropare. Om varje låt kan han berätta en historia med roliga poänger som får publiken att skratta. Och de människor han talar med före och under en spelning blir ofta måltavlor på ett eller annat sett för hans snabba munväder. Han har publiken i sin hand.

Längst bak i rummet leder trappan upp till förstaklasserveringen. I den trängs flera personer från övervåningen.
– Välkomna ner till underklassen! Det är klart att överklassen blir sugen på att hälsa på när vi verkar ha det så roligt här nere, säger Ulf retsamt i micken.

Solen har gått ner nu och mörkret har slukat världen utanför. Det gör intrycket av Waxholmskastellet så mycket mer fantastiskt och overkligt. Till låten "Hello Josephine" uppenbarar sig kastellet framför oss från ingenting. Stort och upplyst, som en spökborg från en svunnen tid. Lika snabbt försvinner det och allt blir becksvart omkring Blidösund igen.
Halvtid har gått och Ulf annonserar en kort och välförtjänad paus.
– Det är bara att torka svetten, ta några snabba bloss, slänga i sig en bit mat, lite koffein och sen är det dags igen, säger Bosse samtidigt som han knäpper upp skjortan och tänder en cigarett i logen.

– Fan också! Jag har glömt att ta med en extra skjorta, utbrister Ulf uppgivet. Jag kan ju inte köra i den här, den är ju så blöt att den är genomskinlig.

Efter en rad gliringar och skratt slänger Anders Olsson åt honom en torr skjorta.
– Här, jag har en extra.

– Vi vill förmedla välbehag med vår musik. Och att folk ska bli lyckligt förbannade, berättar Ulf samtidigt som han knäpper den lånade skjortan.

– När folk kommer ner utarbetade till Stampen efter jobbet, där vi brukar spela, och ser alla glada människor som lyssnar på oss så hoppas jag att de blir lyckligt förbannade och tänker att det, trots allt, finns de som har bra jobb.

Spelningens andra set håller samma höga klass som det första. Lysande solon och improvisationer löser av varandra. Rummets atmosfär är svettigare nu och publiken mer förfriskad och spontan. Trots bristen på utrymme försöker några par bugga loss till musiken. Baren har varit välbesökt under pausen.
– Musiken är så himla bra, och det är så skönt att för några timmar glömma världen utanför och bara vara här, säger Lena Möllersten entusiastiskt.

Kvällens gästartist, Hector Bingert, introduceras och med två riktigt vassa saxofonister på scenen samtidigt är succén ett faktum och publiken jublar. Men en av kvällens riktigt stora höjdpunkter är när Ulf lämnar micken och sitt piano, kliver ut bland publiken och sjunger a capella. Hans röst ljuder starkt genom salen medan bandet kompar honom lågt i bakgrunden.
- Du är underbar! skriker en ung kvinna rakt ut med armarna i luften.

Efteråt är publiken i extas och applåderna vill inte ta slut. Till tonerna av "God golly miss Molly" glider Stockholms sista koleldad ångbåt sakta in mot slottskajen igen och kvällen närmar sig sitt slut. Det är vindstilla ute och Blidösunds glada passagerare drar vidare i höstnatten. Kvar ombord finns bara några i besättningen och killarna i bandet som nöjda, trötta och svettiga packar ihop sina instrument. I morgon väntar en ny spelning.