|
- en apokalyptisk fotbollssåpa Av: Johnny Larsson
Del 3: "Prekär publicitet " Gårdagens drama toppar redan webbtidningarnas löpsedlar. På bron står sex TV-team som kräver att få komma över och "göra sitt jobb", och i administrationsbyggnaden har personalen efter avslutat krismöte lutat sig tillbaka i väntan på att Vulture´s blixtinkallade mediaexpertis ska hinna fram. Men Jerken mår bara bra. Med fötterna på skrivbordet sitter han bakåtlutad och funderar över hur alla feta rubriker kommer att påverka verksamheten. Konsekvenserna är svåra att överblicka, men några direkt negativa effekter kan han inte komma på. Birger Jonasson hade haft samma inställning; Det är bara att gasa på och ge media det dom vill ha och behöver. Ju fetare rubriker - desto bättre! "All reklam är bra reklam, och en enorm publicitet är en underbart inkomstbringande publicitet", som Birger behagat uttrycka saken. 
Ute på träningsplanerna är det full aktivitet. När Jerken med belåten min låter blicken svepa över sina hårt arbetande adepter söker sig tankarna bakåt i tiden. En jämförelse med hur det var för tjugo år sedan; när han själv var aktiv, låter sig nästan inte göras. Då bedrevs 99% av all fotbollsverksamhet i Sverige av idéella föreningar, och själva arbetet utfördes av en enorm kader av idéellt arbetande ledare. Och nu finns inte ens nationsgränserna kvar…! Men någon längtan tillbaka kan han inte spåra. Bara tanken på hur fotbollen då styrdes av pensionsfärdiga och visionsbefriade styrelseledarmöter, vars enda ambition var att bevara status quo, får honom att grina illa. Men - visst - det fanns lite mer utrymme för galna upptåg, och som spelare hade man ju ett helt annat privatliv. Spelare som Brian Westerblad och Börje Snörbecker skulle inte bli gamla här på Farmen, fnissar han för sig själv. Deras practical jokes, fruntimmershistorier och vidlyftiga festande finns det inte någon tolerans för idag. I korridoren passerar ekonomianvarige Lena Dahl förbi och Jerkens ljudliga fnissningar renderar honom ett ilsket ögonkast. Han kan dock inte släppa minnestråden. Några av Börjes och Brians upptåg kommer han aldrig att glömma. En ny våldsam fniss-attack övermannar honom när han drar sig till minnes hur de båda kombatanterna, efter en blöt helkväll på stadens nöjesmetropol; Ruinstaden, kommer kraftigt försenade till idrottsplatsens biljettkur, och - trots att de på heder och samvete försäkrar att de hör till laget - vägrar mannen i luckan att släppa in dom. Vi andra var redan omklädda och hade påbörjat uppvärmningen när vi blir åskådare till en sedemera legendarisk scen. När den pedantiske grindvakten vidhåller sin vägran att släppa in dom så ilsknar de till. Lusten att djävlas tillbaka tar överhanden, och i tyst samförstånd knäpper de båda upp kostymbyxorna, drar ner byxor och kalsonger, samtidigt som de kör upp sina nakna rövar i ansiktet på vakten och frågar högljutt: Sitter inte slipsen som den ska - eller? Jerken avverkar en räcka med gamla roliga minnesfragment, men när flödet börjar avta mulnar plötsligt hans anletsdrag. Mitt bland de underhållande sekvenserna dyker en av svensk fotbolls mest tragiska milstolpar upp ur gömmorna. Han har aldrig kunnat förlåta de inhemska fotbollsbyråkrater som för cirka tio år sedan beslutade om att lägga ner alla juniorserier med motiveringen; att man genom denna åtgärd ville "stimulera och utveckla" Svensk fotboll! Jerken blir fortfarande illa berörd när minnet snuddar vid denna episod. För att bryta sin trista tankegång reser han sig och går ut för att låta havsbrisen hjälpa till med att rensa hjärnan.  Väl ute på gårdsplanen lägger sig Jerkens heta humörvågor och på väg bort mot träningsplanerna erkänner han inför sig själv att nedläggningen av de Svenska juniorserierna i alla fall hade fört med sig en god sak; Det hade avsevärt underlättat rekryteringen till Vulture United. Från brofästet hörs nu det kraftfulla surrandet från en accelererande el-motor. Jerken bryter tacksamt sina nostalgiska funderingar och går i stället för att ta emot de nyanlända. Det är Vulture´s media-experter som kommer inkörande på gårdsplanen i en av företagets omtalade el-bilar. De tre "experterna" visar sig redan vara till fullo informerade om vad som hänt, och vet vad som behöver göras, och Jerken lämnar med lätt hjärta över ansvaret för de väntande TV-teamen till de proffesionella jonglörerna. Att dessa slipade media-manipulatörer internt gick under benämningen "Jonglörerna", hade sitt ursprung i deras förmåga att hålla en för bolaget nyttig nyhet i luften långt längre än vad som är brukligt. Med hjälp av spekulationer och mer eller mindre falska rykten och "kompletterande fakta" klarar de att hålla nästan vilken nyhetsboll som helst i luften. Då kan man uteslutande ägna sig åt sina egna små problem, konstaterar Jerken och siktar än en gång in sig på träningsplanen längst bort mot skogen där David fortfarande håller på och tränar löpvägar i samband med snabba spelvändningar. För att få nöjet att kunna överraska - David är erkänt lättskrämd och avskyr när någon lyckas med detta - viker han av och smyger sig tyst upp i ryggen på irländaren som på sitt karaktäristiska sätt står och fundersamt masserar sin haka. - Tjena, David! Läget? - Va! Din förb… Du vet att jag inte gillar det där, och ändå kan du inte låta bli. Nåja, vad har herr Överkommendanten på hjärtat nu då? - Njaa, jag är väl mest nyfiken på hur snacket går. Att inte Sören kan spela på lördag vet dom väl vid det här laget? - Uhm, visst, men det snackas oroväckande lite tycker jag. Matti låtsas mer eller mindre som det regnar, och vad jag kan förstå verkar det som om han räknar med att bli uttagen till på lördag. Svullnaden håller på att lägga sig som du ser, men…något lurt är det. Det är något som inte stämmer, det känner jag på mig. Och på tal om "inte stämmer", vi hann aldrig spika något lag till på lördag? - Meddela grabbarna att vi skjuter på kvällens genomgång. Om vi lägger den vid 20.00 hinner vi själva gå igenom det vi missade igår kväll. Meddela Peter och TA att vi träffas på mitt rum vi 18.00. Okey?  Jerken går åt sidan, men dröjer sig kvar, och efter en stund registrerar även hans känsliga öron att snacket och stämningen har en liten, liten falsk underton. David har som vanligt helt rätt, konstaterar han, det är något i gruppen som inte stämmer…? Nästa gång Matti närmar sig sidlinjen där Jerken står kallar han honom till sig. - Som du förstår måste vi ta och reda ut det här som hände i går kväll. Matti öppnar munnen för att avbryta, men Jerken tystar honom med en snabb gest. - Vi kan inte stå här och diskutera. Du kommer till mitt rum direkt efter middagen. 17.30 prick! Okey? När Jerken kliver in i administrationsbyggnadens korridor, mätt och belåten efter att ha vräkt i sig ett antal mjälla utsökt tillagade flundror, ser han att Matti redan står och väntar utanför hans dörr. Efter det att Matti tackat nej till hans erbjudande om kaffe inleder Jerken samtalet med en märkbar tystnad. Matti ser sammanbiten ut, men några tecken till skuldkänslor går inte att upptäcka. Jerken beslutar sig för att vara kort och koncis, i alla fall till att börja med: - Berätta! Jag vill höra allt, och jag vill att du börjar från början. - Mnjaa, det är inte så lätt. Sören och jag har ju spelat ihop sedan starten för tre år sedan och jag har nog tyckt det gått bra. Men…, inför den här säsongen så… Jag vet inte hur jag ska kunna förklara! Jerken hjälper inte till utan förhåller sig tyst och avvaktande. - Jo, Sören har liksom börjat att bli lite stöddig. Och han…jag vet inte, han… Jag tror att Sören har börjat dopa sig! Läs del4: "Med Maradonas misär i minnet" |