|
ZZZZzzzznnnnaahhhh......huuschsch...ZZZzznaa./..//:..
Fast med armen i coach-kvarnen huuschsch...ZZZZZZZzzzzzznnnaa./..//:.. "Det är svårt att tänka sig att jag högg som en utsvulten braxen när jag erbjöds det här jobbet för ett halvår sedan...!!!", tänker han, samtidigt som den okunnige gubb-rackaren bakom bänken fortsätter att högljutt häva ur sig illa förtäckta otidligheter i parti och minut: - Vad var det jag ssaAA! Svenne hade ALDRIG släppt den där - aldrig! Hur tänker dom egentligen? Det här måste vi göra nå´t åt! ...och så sitter Reine på bänken! Va??? Eller vad säger ni? Så här går det ju bara inte o´-ha´-de´! Och så där mal gubben på - i match efter match - och mannen på lagledarbänken är bara så djävla trött på honom. Om inte trök-gubben varit klubbens ordförande, hade han säkert tystat honom för länge sen. Han kunde vara ganska så rapp i käften, och med hela sin tränar-auktoritet i ryggen var han säkert svår att hålla ifrån sig. "Om han ändå visste vad det var han snacka´ om - åtminstone", har han hunnit tänka säkert femhundra gånger - redan. Det är bara den andre juni idag. Han har kontrakt fram till och med siste november. Att kasta in handduken har han inte ens funderat på. Har man otur så kan man som tränare råka ut för det här. Det bara är så. Det är en risk som hör tränarjobbet till. Han är mycket väl medveten om detta, och han beklagar sig också sällan eller aldrig utåt.  ZZZZZZZZZzzzzzznnnnnaaahhhh./..//:.. Om de får stryk idag, är det faktiskt inte mycket att säga om. Det går bara inte att kräva seger borta mot suveräna serieledarna, vilka ännu inte tappat en endaste poäng på hemmaplan. Men den pompöse gamle experten bakom bänken bryr sig inte om det: - Sätt in Reine nu då! Det ser ni väl att det här inte går! Hej, domar´n! Det ser du väl att det är frispark! Han rycker´n ju i tröja! Va´ lite konsekvent, nu då! Ingen spelförståelse alls - han måste ju visa lite känsla! Eller hur...? ..., säger han och vänder sig till hela lektarsektionen. Sitt uttalande följer han sedan upp med en uppfordrande svepande blick runt omkring sig. "Den stackar´n tror att hela världen snurrar bara runt honom..., men det är skönt när han koncentrerar sina angrepp mot domaren. Det innebär ju att vi får lite lugn och arbetsro för ett ögonblick. Skönt!". Själv vet han att lagets resultat är klart bra med tanke på omständigheterna. Spelartruppen var inte dimensionerad för att tåla ett så stort manfall som de haft under våren. Det är kalla fakta som herr Ordföranden inte skänker den minsta lilla tanke. Gubben levde i sin egen - högst specialtillverkade - verklighet, där allt ska vara som han vill att det ska. ALLT annat är fel. Att gubbens personliga favorit; Reine, oftast fick börja på bänken var nog det som egentligen irriterade honom mest. Inom truppen var det högst en eller två som möjligtvis också tyckte att det kanske var lite tveksamt. Han var spelarnas val - inte styrelsens. Det tog ett bra tag innan han förstod det, men när väl insikten slog honom kändes det helt självklart. "Det är inte vanligt med en styrelse där majoriteten har någon djupare förståelse för hur saker och ting fungerar i fotbollens värld", konstaterade han regelbundet. Det var en tanke som ofta skänkt honom en viss själslig ro. Att styrelsen på senaste tiden uppvisat tendenser till att intrigera bakom hans rygg, kändes dock inte direkt rogivande. "Men det är ju inte så konstigt", försökte han trösta sig, "för somliga av dom är så intrig-benägna att det nästan handlar om att: Intrigera - eller dö!" Han hade till och med hört ett rykte om att styrelsen skulle ha "snackat lite" med någon annan tränare, och det känns ju inget vidare. För lagmoralen kan det vara rent förödande, om nu ryktet skulle bli allmänt spritt.  ZZZZZZZzzzzzznnnaa./..//:.. - Hejsan Tränar´n! Eller är det; god morgon? Tror du att vi skulle kunna få komma in en stund? "Det är ju typiskt att de där två ska komma och stolpa in i svinottan när man nu för en gångs skull har lite sovmorgon", blir hans första tanke. Barfota och med morgonrocken på sned kliver han åt sidan och släpper in ordförande´n och hans handgångne ja-sägande kompanjon; vice sekreteraren. - Sent igår? undrar ja-sägaren som försöker slå an någon form av kamratlig raljerande ton. Den har dock en föga trovärdig klang. Och i stället för att vända sig mot mig, vänder han sig mot ordföranden och viftar på svansen för att få sitt handlande godkänt. - Jaha-ja, du undrar förstås varför vi kommer så här på förmiddagsbesök. Jo, det är som så att det hände en lite olustig historia för ett tag sen. Helt plötsligt försvann en av datorerna som stått på kontoret, och det är ingen som vet vart den tagit vägen. Nu finns det de som påstår att de sett den hemma hos dig, och nu är vi här, å styrelsens vägnar, för att ta reda på hur det förhåller sig med den här saken. Ordförandens anförande är långt för att komma från honom, och det känns både uppstyltat och inrepeterat. "Undrar hur lång tid det tog att rista in de där runorna i stenkulan", blir hans första reflexion. Ordförandens oförmåga till att hålla en tankegång vid liv, var allmänt känd, så denna långa utläggning var speciell och bådade sannerligen inte gott. - Vi kanske kan få se oss omkring lite? Ordförandens fråga är demonstrativt retorisk, och utan att ta av sig varken skor eller rock kliver de båda ogenerat in på TV-rummets parkettgolv. Själv blir han stående ett tag i hallen - funderande - innan han med sitt nymornade hår på ända följer efter de båda inkräktarna in i TV-rummet. När han kommer in i rummet sitter båda på huk och går igenom innehållet i bokhyllans underskåp. Han kommer sig inte för att kommentera scenen, utan nöjer sig med att avvakta stående barfota mitt på parketten. Efter att överdrivet noggrant gått igenom alla skrymslen och vrår i TV-rummet och hallen, fortsätter de letandet i köket. När ordföranden öppnar ugnsluckan och viker sig dubbel för att kunna kika in, kan han inte längre vara tyst: - Men - tror ni verkligen att jag skulle ta och gömma en dator i ugnen? För bråkdelen av en sekund drar ett skamset drag över ordförandens ansikte, men det försvinner så fort att han efteråt är benägen att tro att det bara var inbillning. ZZZZZZZZZzzzzzznnnnnaaahhhh./..//:.. Det har nu gått två veckor sedan de båda styrelserepresentanterna letade igenom hans lägenhet och han har ännu inte sett röken av någon ursäkt. På de fyra senaste matcherna har laget tagit fem poäng, och tre skadade nyckelspelarna är nu på väg tillbaka. Två av dom testade lite lätt i reservlaget förra helgen, och de såg så pass fräscha ut att de redan i kväll går in på bänken i A-laget. "Efter alla osannolika motgångar börjar det äntligen ljusna lite vid horisonten", tänker han, och småler lite för sig själv när han kliver ur bilen framför klubbhusets huvudéntre. Inför hemmamatcherna samlas alltid laget i klubbhuset två timmar före match. Samling, fika och en sista genomgång brukar ta en dryg halvtimme, men idag planerar han att ha ett lite längre snack än vanligt. För att genomgången inte ska dra ut allt för länge på tiden har han förberett sig lite extra. Väl hemkommen efter matchen sitter han framför TV´n och går igenom matchen i huvudet. Sekvens för sekvens rullar förbi hans oseende ögon, och trots att det är Sporten på TV4 är han fullständigt omedveten om vad som händer på TV´n. "Skulle jag trots allt kanske ha gjort bytena lite tidigare? Eller - hade de då kanske fått motsatt effekt?Att plocka in ett 1-3 underläge sista kvarten är bra gjort, men ändå...? Att sätta in folk som varit ifrån en längre tid och inte är ifatt med träningen, är alltid ett vågspel. Men - slipper vi nu bara ytterligare tunga skador, och de som är på väg tillbaka håller ihop och får träna ifatt - då kan vi bli riktigt giftiga i höst. Och då är en kvalplats en fullt realistisk målsättning!" När hakan för fjärde gången studsar upp från bröstkorgen kapitulerar han och släpar sig i säng. .........huuschsch...ZZZZZZZzzzzzznnnaa... - Jaa, hallå-ja! Jag väckte dig väl inte? Han fumlar med telefonluren - tappar den - men rösten håller trots att han fortfarande inte hunnit vakna till riktigt: - Ingen fara. Jag låg bara och drog mig lite, drar han till med reflexmässigt. Klockradion visar 06.48 och han har ingen lust att diskutera väsentligheter innan han fått i sig morgonkaffet och rensat hjärnan från nattens slaggprodukter. Och absolut inte med Ordföranden: - Jo, det är så att vi hade ett extrainsatt styrelsemöte igår efter matchen, och det är därför jag ringer. Vi tycker det är viktigt att vi får prata med dig först, så att du är beredd när de hör av sig från tidningen. - Uhum, bra. Han har inte en aning om vad han snackar om, och får stålsätta sig för att inte falla för frestelsen att bara slänga på luren. "Att bli väckt av telefonen är väl en sak, men att bli väckt av den där gnälliga gamla tokstollen är mer än vad jag egentligen står ut med", tänker han medan ordföranden fortsätter att mala på i andra ändan av linjen: - Det är ju så att vi under en längre tid varit tveksamma till ditt sätt att leda laget, och igår kväll tog vi beslutet att entlediga dig från tränarjobbet. Du ska nu inte ta det här personligt, utan vi gör nu det här för att vi tror att det är det bästa för klubben. Den nye tränaren får chansen att lära känna grabbarna under sommaruppehållet och...//../: ZZZZZzznnaahh.....huuschsch...ZZZzznnaa./..//:.. JL |