|
MFF + Hammarby = AIK
- en modern fotbollsekvation Så var det då dags igen. På lördag tjuvstartar våra lokala serier med den uppskjutna matchen Kenty-Gullringen, och på måndag drar femman igång med full omgång. På grund av det uteblivna sommarvädret känns det nästan som om speluppehållet är till ända innan det knappt har börjat. Men - när de sedvanliga utomhusaktiviteterna regnar bort finns ju alltid det kära gamla sofflocket att ta till. Och i dessa semestertider kan ju horisontalläget avnjutas utan dåligt samvete vilket gör att tankarna tillåts flyta friktionsfritt. Hos oss fotbollsälskare har detta tillvarons vattenhål en tendens till att fyllas av tankar runt just fotboll och fotbollens framtida utveckling. Utifrån vårt lokala sofflocksperspektiv utkristalliseras då ofrånkomligen två dominerande frågeställningar som överskuggar alla andra: Varför har vi i norra länsdelen inget lag som kan hävda sig på det nationella planet, samt hur ska vi kunna ändra på detta pinsamma faktum? Vårsäsongens sista krönika tillkom i kölvattnet efter EM-slutspelet och fokuserade på dess eftersnack som dominerades av spekulationer runt de nordeuropeiska lagens tillkortakommanden. Föga överraskande hamnade spelarnas individuella tekniska kunnande i centrum. "Tunnelseende" hävdade vi under denna rubrik, vilket förde med sig en hel del reaktioner från Er kära läsare och tillika fotbollsälskare. Och visst är spelarnas bollbehandling viktig i sammanhanget, detta blir extra tydligt om vi bryter ner spelet i mindre beståndsdelar och studerar specifika sekvenser, men för att utveckla fotbollen och åstadkomma framgång på sikt krävs en helhetssyn, långsiktig planering och övergripande attitydförändringar. Tanken; att vår nordeuropeiska fotboll ska kunna överglänsa våra latinska vänners när det gäller bollbehandling, är lika absurd som påståendet att vi på lokalplanet skulle få fram ett lag som skulle kunna hävda sig på nationell nivå bara genom att träna mer teknik. Filosofi - eller vad håller vi på med Som bekant erbjuder sofflocket andra möjligheter än tillfällen till fria funderingar. Det fungerar till exempel även bra till att läsa på. Den sistnämnda alternativet passade undertecknad på att utnyttja när juliregnen tenderade att bli alltför ihållande. Och vad passar då bättre än att försjunka i en välskriven och genomtänkt avhandling om svensk fotbollshistoria. "Vem vinner i längden" av Tomas Pettersson m fl (1999) är en tänkvärd jämförelse mellan två av våra tongivande elitklubbar genom tiderna. Här jämförs Malmö FF:s och Hammarbys utveckling, både på det organisatoriska- och det rent spelmässiga planet, och hela tiden finns samhällsutvecklingen med som en självklar förklarande röd tråd. För den som intresserar sig för vår lokala fotbolls (under)utveckling och framtid är detta en ytterst klargörande historia. Vi ges möjlighet till att analysera och förstå vad det hela handlar om, det är lätt att se parallellerna till vår egen lokala verklighet, och när analyspolletten väl ramlat ner kommer sedan även visionerna om hur vi på lokalplanet skulle kunna gå till väga för att på sikt skapa en konkurrenskraftig förening som skulle kunna hävda sig i seriesystemets högre divisioner. Att det inte räcker med att köpa in ett par bra nyförvärv inför nästa säsong, och nästa och nästa…, för att på sikt bygga en bro mot vår längtans mål - blir snart klart och svåruthärdligt tydligt. Organisation föder framgång - inte tvärt om Nyckeln till framgång stavas: o-r-g-a-n-i-s-a-t-i-o-n. Detta är ett obestridligt faktum som gäller både på och utanför planen. Och här finns inga genvägar! I ovan nämnda avhandling ställs motsatserna mot varandra. Hammarbys mer lösa och improvisationsbenägna struktur ställs mot MFF:s genomtänkta, detaljstyrda och långsiktiga. Här ges inga slutgiltiga svar, "rätt" ställs inte mot "fel", utan organisationsformerna jämförs - både på och utanför planen - och förklaras utifrån det omgivande samhällets rådande förutsättningar. Överfört till vår lokala verklighet står det tämligen klart att det inte är samhällsekonomiska faktorer, eller någon form av talangtorka, som är huvudorsaken till att vi inte har något "eget" lag i seriesystemets övre lager, utan det är bristen på genomtänkt nutidsorienterad långsiktig planering i kombination med en ändamålsenlig organisation som är boven i dramat. Att först satsa på att försöka klättra i seriesystemet och sedan därefter bygga en ändamålsenlig organisation, är ett tankesätt som alltför tydligt präglar vår historiska fotbollsverklighet i norra länsdelen. Och detta gäller både på och utanför planen. Har jag rätt, eller har jag rätt!! För Er som fortfarande funderar över rubriken rekommenderas avhandlingen i fråga. Den finns på biblioteket. JL |