Dumle-klubbor
Dom finns ju förstås än idag, men dom smakar inte som dom gjorde då. Alltid sega. Dom köptes ofta i en påse med flera klubbor i. Pappret på klubborna var snurrade längst ner vid pinnen och längst upp på toppen. Sedan kunde man få dumleklistermär-ken. Dom var ovala och hade en blå och en röd kant längst ut. Det var bra klister på dem. Jag klis-trade dem lite var stans. Många år efter dumle-ätandet hittade jag ett märke på en gammal fin kopparlåda, det var nog inte uppskattat.
Raket-ost
Vagt minns jag raketosten. Vad jag förnimmer mig är en rätt så stark smak. Fast jag var ju barn då, så det mesta smakade väl starkt. Sen tror jag att det var någon slags metalltråd längst upp under locket som man använde för att skära sig en bit. Ibland när jag varit utomlands och ätit någon av de små förpackade ostar man kan hitta där har jag ibland fått en aha-upplevelse och trott mig minnas att det var så raketosten smakade.
PV
Vi hade en PV när jag var liten. Den var inte blå utan vindröd. Jag har bara ett minne av att den existerade och enligt min pappa borde jag då ha varit cirka tre och halvt år. Det var på sommaren. Jag och pappa var på visit hos farmor och farfar. Min farfar var en stor och väldigt basröstad man och vad jag fått veta så var han inte just mycket för barn. Jag har minnesbilder av hur vi kommer in genom dörren till vad jag tror var vardagsrummet, på ena sidan vid ingången fanns en stor vinrödakig sak, enligt pappa var det någon slags värmean-läggning. Vi står i dörröpningen och farmor och farfar står framför oss, så frågar farfar om jag vill ha saft. Jag blev så skrämd att jag gömde mig bakom pappas ben. Sen var det en ren lycka att få springa över på andra sidan gatan, där pv:en stod parkerad på en sandtomt och att få sätta sig i tryggheten i baksätet. Nu i efterhand har jag fått veta att min farfar egentligen hade ett hjärta av guld i sitt bröst.
Poncho
Min syster hade en vit poncho när hon var i tonåren. Den brukade jag låna. När hon inte var hemma. Den var så snygg den där ponchon. Stickad i en massa olika strukturmönster och långa fransar. Sen när min syster inte längre ville ha den och jag kunde ta över den, var den ju förstås inte lika intressant. Undra om inte det är dags för återkomst av ponchon, eller har det kanske varit det utan att jag märkt det.