Det plingade i dörren när vi steg in i den lilla butiken på Torsgatan. Vi tittade runt och fyllde vårat manligt eggade behov av kampsportsartiklar av diverse slag. Till bådas lycka hittade vi en pärm innehållandes alla de kampsporter som utövades inom storstockholmsområdet. Puff tog som vanligt kontrollen och tog tag i den magiska pärmen som inom loppet av två månader skulle förändra mitt liv totalt. Han bläddrade sakta genom pärmen noggrant argumenterande varje kampsports för och nackdelar, till och från vilt gestikulerande, ur min synvinkel, näst intill perfekta imitationer av Bruse Lee över till sitt naturligt fromma jag. Framåt de sista sidorna snubblade vi över något som inte Puff hade hört eller sett något om.

CAPOEIRA, ordet virvlade runt i mitt huvud likt ett frustande oväder. Så kom jag på det, det var en slags akrobatisk dans. Jag hade sett en film om det som hette "Only the strong". I filmen så dansade de inuti en

ring av människor, några spelandes på lustiga instrument och andra sjungandes på portugisiska. Paret i mitten av ringen utförde volter, hjulningar, sparkar och imponerande snurrningar på både händer och huvud i perfekt timing till varandra. Jag berättade för Puff om filmen och vad jag tyckte om den och han blev intresserad. Jag bad kassörskan om penna och papper och kopierade det vi hittat. Vi lämnade butiken på Torsgatan armerade med träningstider, adresser och telefonnummer.

Redan första träningen var jag fast, mycket på grund av att jag fick se hur det skulle se ut och hur det gick till. Det gick inte heller ut på att göra illa varandra utan mer på att utmanövrera varandra till sin egen fördel, vilket jag tyckte passade mig perfekt. Genom Capoeiran har jag fått lära att kontrollera min kropp och jag har fått tillit till mig själv samt blivit mycket smidigare och starkare inte bara kroppsmässigt utan också mentalt.