Direkt efter ankomsten till Stanstead begav vi oss till hyrbilsfirman, där vi efter lite strul fick ut våra bilar. Sedan var det dags att prova på vänstertrafikens alla faror. Först styrde vi kosan mot Imperial War Museum i Duxford strax norr om London.På en skylt utanför angavs inträdet, vilket var gratis för ”students and disabled”. Glatt försökte vi komma i |
Boeing B-17G Flying Fortress Foto: Kenneth Granlund |
||||
|
åtnjutande av detta erbjudande, men
damen i kassan rynkade bara på
näsan och förklarade att man minsann
måste vara både student och handikappad
för att komma in gratis. Vi var ju
”bara” studenter, så vi var tvungna att
betala halva avgiften, d.v.s. £3,70, eller
hälften av den usla måltiden vi åt
på ”Little Chef” innan besöket på
museet.
Duxford måste vara flygfreakens Mecka, för här finns sex stora hangarer fulla av gamla flygplan samt en byggnad med stridsvagnar, kanoner, lastbilar och andra manliga ting (här utfärdades det testosteronvarning). Vi började med att ta oss en titt i den första förserie-Concorden, god för mach 2.23, mot |
”endast” 2.05
för den vanliga serieproducerade. Vidare
finns det bl.a. en enorm Short
Sunderland flygbåt, Vulcan, Harrier
samt sist men inte minst en Spitfire
Mk24, världens vackraste flygplan.
I hangar 2 huserar ”The Fighter Collection”, en privat samling bestående av främst gamla jaktplan från andra värlskriget. Här kan man finna gamla klassiker som Mustang, Spitfire, Hurricane, Warhawk, Hellcat, Corsair och tungviktaren Thunderbolt. Just detta exemplar är döpt till ”No guts, no glory”. Det som gör The Fighter Collection så speciellt är att man faktiskt flyger med sina gamla reliker. Detta medför att museibesökaren på |
väg genom hangaren får se hela
spektrat från flygklara maskiner till
renoveringsobjekt, nedplockade i
molekyler.
På väg till nästa hangar bjöds vi på nästa upplevelse: En Spitfire fick sin 27-liters V12:a varmkörd för att sedan starta från gräsfältet och flyga bort över nejden. Piloten var en dam som hade ärvt planet efter sin man. Hon hade flugit in sig på planet ett år innan maken gick bort. Spitfires fanns det rätt gott om faktiskt, till och med en flygtok som jag tappade räkningen någonstans vid sex, men jag tror att jag såg ett tiotal i alla fall. Det fanns ju så otroligt mycket intressant att titta på! I hangar 5 fanns det ett gäng ’projekt’. Värst var nog den japanska |
|||
 Mitsubishi Zero Foto: Jan Dersjö |
Zeron som
någon galen engelsman hade hittat på
en atoll i Stilla havet, där den hade
legat och rostat sedan 1945. Motorn
saknades, men det gjorde inte hålen i
plåten.... Detta flygplan var i otroligt
dåligt skick, men den skulle visst renoveras
trots allt. Här fanns även en
B24 Liberator under uppbyggnad.
I hallen ”American Air Museum” hade jänkarna samlat en del av de flygplan de använt sig av i sina många konflikter, från andra världskriget fram till gulfkriget. Mitt i hallen hade |
||||