Föreningen för tysk schäfer, med säte i Augsburg, Tyskland, medlem i Verband
für das Deutsche Hundewesen e.V. (VDH), är som grundare ansvarig för standarden
för tysk schäfer. Standarden utvecklades ursprungligen vid det första klubbmötet
i Frankfurt am Main den 20 september 1899, baserad på förslag av A Mayer och
von Stephanitz. Ändringar gjordes i standarden vid det sjätte medlemsmötet
den 28 juli 1901, det 23:e medlemsmötet i Köln/Rhine den 17 september 1909,
styrelsemötet i Wiesbaden den 5 september 1930 och avelskommitténs och styrelsens
möte den 25 mars 1961. Standarden reviderades och fastställdes av Världsförbundet
för Tyska Scäferklubbarna vid möte den 30 augusti 1976. Standarden omarbetades
vid S V fullmäktige och styrelsebeslut den 23-24 mars 1991.Den tyska schäferklubben,
vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar
som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa
och avla fram en hund, i högsta grad lämplig för bruksändamål. Med detta som
mål framställdes standarden för tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad
som temperament och karaktärsegenskaper.
HELHETSINTRYCK
Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den ska vara något långsträckt,
stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och benstommen stark.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
Mankhöjden för hanhund 60-65 cm.
Mankhöjden för tik 55-60 cm.
Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17%.
UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR
En stor schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker
och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall
den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet
för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.
HUVUD
Huvudet skall vara kilformigt och i proportion till kroppen
(huvudets längd skall vara ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för
spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan,
sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller
med svagt antydd mittfåra. Proportionerna skalle - nosparti 1:1. Skallens
bredd motsvarar ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen
likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande men inte utpräglat stop
och övergår i det kilformiga nospartiet. Över- och underkäke skall vara kraftigt
utvecklade.
Nos
Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är
inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart.
Läppar
Läpparna skall vara strama, väl åtsittande och mörkfärgade.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning
snedställda. De får inte vara utstående. Ögonens färg skall vara så mörk som
möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på
ett ofördelaktigt sätt.
Öron
Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående
och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med
öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda
öron i rörelse och i vila är inte fel.
Bett
Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42
tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, dvs överkäkens
framtänder skär saxatat över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett
är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor).
Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna måste vara kraftigt utvecklade
med tänderna djupt inbäddade i käkarna.
HALS
Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn
eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45° vinkel till kroppen.
KROPP
BRÖST
Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara
så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden.
Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.
RYGG
Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken,
den obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt
avbrott. Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, väl
utvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande (ca 23°)
och omärkligt övergå i svansansättningen.
SVANS
Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till
mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen
bärs i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser
den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp
är förbjudna.
EXTREMITER
FRAMBEN
Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka och sedd
framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa
och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala
skulderblads- och överarmsvinkeln är 90°, men når i regel upp till 110°. Armbågen
får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna
är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och
muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av underarmens och vinkeln till
underarmen skall vara 20-22°. Fel vinkel, d v s en alltför vinklad mellanhand
eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.
FRAMTASSAR
Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med
hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga och mörka.
BAKBEN
Bakbenen skall vara lätt bakåtställda och sedda bakifrån
vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en
vinkel på ca 120°. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast
och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.
BAKTASSAR
Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna
skall vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.
RÖRELSER
Den tyska schäferhunden är en travande hund. Extremiternas
längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att
bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen
väsentligen förändras. Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar
styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad
och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger
därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav bärs huvudet
framsträckt och svansen något lyftad, varvid en oavbruten, mjuk rygglinje
från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.
HUD
Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.
PÄLS
Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår
och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt.
Håret skall vara kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan
av benen, tassar och tår. Det skall vara något längre och tätare på halsen.
Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är
rikligt hårbeklädda.
FÄRG
Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå
tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och
mask. Obetydliga, små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på
benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter.
Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga
tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas
som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.
STORLEK/VIKT
Mankhöjd: Hanhund: 60 - 65 cm
Tik: 55 - 60 cm
Vikt: Hanhund: 30 - 40 kg
Tik: 22 - 32 kg
TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade
och normalt belägna i pungen.
FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
SVÅRA FEL
Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna. Felaktiga
öron: för lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron. Betydande
pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet). Tandfel: (alla
avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande
fel).
DISKVALIFICERANDE FEL
*Karaktärsfel, bitska och nervösa hundar
*Hundar med påvisad svår HD
*Monochider och kryptochider, liksom hundar med tydligt olika
resp förkrympta testiklar
*Hundar med betydande öron resp. svansfel
*Hundar med missbildningar
*Hundar med tandfel gällande avsaknad av: en P 3 och en ytterligare tand,
eller en hörntand, eller
en P 4, eller en M 1 resp M 2,
eller sammanlagt 3 tänder eller fler.
*Hundar med bettfel
Överbett på 2mm eller mer, underbett, tångbett på hela framtandsraden.
*Hundar vars storlek avviker mer än 1 cm uppåt/nedåt från
tillåten mankhöjd.
*Albinos.
*Blåaktig päls.
*Vit päls (också med mörka ögon och klor).
*Långhårspäls (lång, mjuk, icke tätt åtliggande täckhår med
underull, behäng på öron och ben, yviga byxor och buskig svans med behäng
nertill).
*Långhår (långt, mjukt täckhår utan underull, oftast med
mittbena på ryggen. Behäng vid öronen, på benen och svansen).