VEBERÖDS KLUBBNYTT 94:2

MENTAL TRÄNING

TRYGGHETEN SKAPAR FRAMGÅNG

Om man som spelare känner att man har tränarens eller förälderns förtroende dvs att de litar på spelaren och inte blir sura om han gör ett felaktigt slag så vågar han också släppa loss och spela en mycket bättre tennis. Det konstiga är att man måste våga misslyckas ibland för att kunna lyckas. Som exempel på detta brukar jag berätta om en fotbollsspelare som bara spelar säkra passar och aldrig chansar på en fin genomskärare. Han gör det enkelt för sig och är i och för sig mycket säker men eftersom han inte vå-gar chansa på en svår pass gör han heller inte den matchavgörande passen. Om han istället har tränarens förtroende att slå en svår pass utan att tränaren skäller ut honom om han misslyckas så kommer han att göra mycket bättre prestationer. Visserligen kanske han gör en och annan misslyckad match men på det stora hela blir han en bättre spelare. Alltså man måste våga misslyckas för att uträtta stordåd.

Ett annat problem om man känner att man inte har sin ledares förtroende är att man inte vågar stå för det man har gjort utan hittar på ursäkter och skyller på andra. "Det var inte mitt fel, Sture sa till mig att göra så". Tommy Sandlin skriver i sin bok "Bjud på dig själv" följande kloka ord. "En rädd människa försöker i första hand att skydda sig själv, det är en naturlig reaktion. Och en rädd människa kan aldrig sprida förtroende och trygghet till sin omgivning, två viktiga förutsättningar för att nå framgång". Detta löser ju inte något utan skapar bara dålig stämning i klubben. Har ett misstag gjorts måste man våga erkänna detta utan att man blir veckans misslyckande. Man måste se det som en erfarenhet och lära sig av det, men om man vet att man kommer att få en utskällning så är det inte många som vågar stå för sina misstag/ erfarenheter. Som vi redan känner till går det ju inte att ändra det som har varit utan bara det som kommer och då måste man ju hjälpas åt att göra det bästa av situationen. Detta resonemang innebär att man som ledare, förälder eller tränare måste acceptera att alla gör misstag ibland och att det är bättre att ta i tu med det istället för att hitta syndabockar.

VISA GLÄDJE FÖR ATT HÖJA DIN PRESTATION

Tyvärr är det så i Sverige att du inte får visa när du är glad. För att spela bra tennis måste du tycka att det är roligt och för att ha roligt måste du visa glädje på banan och detta är INTE fult. Många visar när de blir förbannade. De skriker och kastar racketen m m. Till en viss gräns måste man få utlopp för sina känslor men det som är så tråkigt är att det är mycket få som vågar visa glädje. Man måste alltså vissa när man gjort en bra boll. En knuten näve, ett litet jubel eller kanske en high - five. Har du sett någon volleybollmatch någon gång. Efter varje vunnen boll springer de runt plan som om elden var lös och klappar om varandra. Jag hörde en historia nyligen om en sjukampare som heter Henrik Dagård. Han kom tvåa på inomhus EM i vintras. Han var på ett strålande humör och vågade att visa det under hela tävlingen. Det började med 100 meters loppet där han slog personligt rekord och blev alldeles vild av lycka. Han sprang om-kring och ville ta hela stadion i sin famn. Inte nog med att han peppade sig själv till vidare framgång utan han fick även konkurrenterna att börja fundera. " Han är oslagbar idag". Efter varje gren som gick visade Henrik sina känslor. Till och med när han tog 1.80 i höjd jublade han trots att han hade ett personligt rekord på 2.08. Det slutade alltså med att han tog Sveriges första medalj på sjukamp på en massa år. Eftersom jag är nyfiken på hur många det är som läser detta bjuder jag på en läsk till alla som kommer fram och gör en high - five i början på nästa träning. OBS berätta inte det för de andra för då räcker kanske inte läsken till dig.

Visa glädje för en vunnen boll och du kommer att spela bättre. Det får naturligtvis inte göras så att det kan anses som provocerande för motståndaren.

Christer Dahl

Tillbaka till idrottspsykologi sidan