VEBERÖDS KLUBBNYTT 94:2
CHRISTERS LUXEMBURGS RESA
(VILL DU HA EN SVART/VITT UTSKRIFTSBAR SIDA TRYCK HÄR)Var hade vi kommit ? Banan var täckt med ett lager sand som gjorde att den blev otroligt hal och svårspelad. Första träningspasset såg alla ut som Bambi på hal is. Vi låg på marken lika mycket som vi stod upp. Hur skulle detta sluta ?
Som de flesta vet hade jag fått äran att åka med fyra juniorer till Luxemburg för Skånes Tennisförbund. Spelarna som jag inte träffat på förut var Annika Lindstedt Båstad, Anna Persson Munka Ljungby, Claes Thenfors Skanör-Falsterbo TK och Ola Jönsson Viken TK alla är 17 år och tillhör de bästa spelarna i Skåne. Vi var två ledare på resan och till min hjälp hade jag Andy Andersson från ATL. Resan började i Helsingborg där vi hämtade ut en minibuss som vi skulle köra ner med. Redan på färjan mellan Helsingborg Helsingör sa Andy och jag att stämningen verkade mycket positiv. Mycket riktigt var alla positiva och glada hela vägen ner. Många skämt och konstiga gåtor berättades i bussen. Det märktes att alla trivdes utmärkt tillsammans. Efter 16 timmars resa nådde vi äntligen målet och när vi såg hotellet sa någon den ironiska kommentaren "rakt på bara så där".
Fredagen ägnades åt träning och som redan nämnts var det ett svårspelat underlag. Efter två träningspass märktes en viss förbättring av spelet och humöret var fortfarande på topp. Man märkte direkt vilken skillnad det var på våra träningar och de andra. Vi tränade lätt och hade en trevlig stämning med lätt till skratt, men ändå med skärpa under spelet. Dessa spelare är så seriösa att de kan skärpa sig när det gäller. De andra lagen skrattade aldrig och tränade mycket hårdare och vissa körde t o m teknikträning dagen innan matchstart. Dagen avslutades med invigningscermoni som blev ett misslyckande för arrangörerna. När vår nationalsång skulle spelas upp kom det en låt som vi aldrig hört förut. Det visade sig vara Schweiz sång. Givetvis hade de blandat ihop våra låter och när vår kom sjung vi med till allas förvåning. Eftersom Ola skulle börja spela sin första match klockan 9.00 på morgonen gick alla och la sig tidigt
Uppstigning klockan 6.30 för uppvaknade m m och vilket uppvaknande det blev. Det första jag såg var en lapp som låg på golvet innanför dörren. Det visade sig var ett nytt spelschema som arrangörerna hade gjort under natten. Nu skulle Ola inte spela förrän c:a 12.00. Istället skulle Anna bli första svensk att spela. Snabb omplanering av väckningstiderna till spelarna och en promenad bort till hallen för att försöka att få reda på vad som hänt. De enda jag träffade var några ledare från de andra lagen som var lika förvillade som vi, men vi fick utgå från det nya schemat. Dagen flöt på bra. Vi vann 5 av de 6 matcherna vi var inblandade i och allt såg bra ut. Vid nio tiden på kvällen stapplade vi hem efter en intensiv dag med mycket tennis. Efter att ha lagt upp taktiken för nästa dags matcher stupade vi i säng.
Killarna spelade sin första dubbelmatch klockan 9.00 på söndagsmorgonen och sedan var det fullt ös fram till 21.30 när tjejerna spelade sin sista match. Under dagen hade vi spelat in några matchsekvenser på video som vi tittade igenom på kvällen för att peppa upp oss inför den sista speldagen. Till finaldagen hade Claes och Annika gått till semifinal och killarna var i dubbel-final. Vi låg dessutom tvåa efter Polen i lagtävlingen och hade goda förhoppningar om att kunna vinna denna. Sista dagen började bra med seger för Annika, men sedan förlorade Claes mot en Polack i sin semi och vi hade förlorat lagtävlingen. I det läget var det bara att koncentrera alla krafter på att vinna killdubbel och Annikas final. Till slut kunde killarna vinna sin dubbel efter en tre setare. Annika stupade på målsnöret i tredje set och fick nöja sig med en andra plats. Direkt efter prisutdelningen satte vi oss i bussen för att åka hem. Den positiva och glada stämningen som genomsyrat hela resan fortsatte hela resan hem.
Efter en sån här resa förstår man mera vad det innebär att vara proffs och ständigt vara ute och resa. Man ska inte tro att man hinner se något av länderna man besöker. Vissa i gänget var inte ens upp i stan utan såg bara hotellet och tennisklubben. Att tro att det bara är en nöjesresa med sight-seeing och shopping är alltså helt fel. Det är mycket hårt arbete och långa dagar. Före resan trodde jag att det var onödigt med två ledare på fyra spelare men det visade sig att det behövdes. En positiv sak som man saknar i det vanliga tennisarbetet är en lagkänsla och det får man verkligen när man reser tillsammans och spelar för sitt land.
Kort och gott en kanonresa som man sent kommer att glömma och ett underbart gäng som jag önskar all lycka till i framtiden med sin tennis.