Bonden och halvskepparen Per Henriksson

Bonden och halvskepparen
Per Henriksson (död ca 1733)

(Hans namn skrivs i urkunderna enligt tidens sed - och skrivarens vana "Pehr Hindersson". Men, enligt normerad stavning skall det överensstämma med Per Henriksson.)

Den här historien börjar 1724. Platsen är Sunds socken på Åland. Närmare bestämt Sibby by invid Östra Kyrksundet. - Den stora ofreden är över och ryssen har gett sig av. En efter en kommer ålänningarna tillbaka från sin flykt i Sverige. En av dessa som återvänt och nu stod inför en till stor del uppbränd och öde hembygd var Pehr Hindersson. Tillsammans med sin hustru Beata Nilsdotter började han rusta ett alldeles avbränt hemman i Sibby. Som lindring slapp de betala skatt under de närmaste sju åren.

Det tycks ha gått bra för den lilla familjen. Pehr delade en skuta med skallfogden Carl Jonsson från Mångstekta. Han var även betrodd i socknen och satt med som nämndeman vid tingen som hölls varje vinter och sensommar. Vid några tillfällen kunde han inte närvara eftersom han var ute med sin skuta på segelresa.

Pehr Hinderssons bomärke i mantalslängden 1728

Timmerhus till Stockholm
Även om gårdarna var nedbrända måste det ändå ha funnits en del skog kvar i socknen. På hösten 1727 avtalade nämligen Pehr med två Hultabönder om några timmerhus som skulle forslas till Stockholm. Sommaren 1728 skickade de husen med en annan skuta. Pehr kände sig lurad och stämde de båda bönderna.

Sibby rotes båtsman
1729 skulle båtsmanshållet återupprättas i socknen. Sedan tidigare var ju socknen indelad i båtsmansrotar. Det var fyra hemmansägare som tillsammans skulle rusta en båtsman. De skulle bland annat hålla honom med ett litet torp, en ko och några åkerlappar. Nu skulle alla vakanser som uppstått under de senaste decennierna av krig fyllas med nya båtsmän. Rotebönderna fick själva ordna fram karlarna. Den rote Pehr Hindersson tillhörde fick 1730 tag på den 20-årige timmermanssonen Johan Johansson från Gävle. Han fick båtsmansnamnet Berg - 25 år tidigare hade det i Sibby funnits en båtsman med namnet Erich Sibbärg. Efter fem år som båtsman rymde Johan Berg under en kommendering på Skeppsholmen i Stockholm. Han lyckades hålla sig undan i två månader innan han åkte fast. Straffet blev sju gatlopp. Dessutom blev han tvungen att en söndag stå på pliktpallen i Kungliga Amiralitetskyrkan. Johan Berg stannade sedan som båtsman till sin död 25 år senare.

Kanske var det på grund av sina handelsresor som Pehr och Beata hade det så pass gott ställt. I Pehrs bouppteckning från februari 1733 finner man att han lånat ut pengar till ett flertal personer runt om i socknen. Den största fordringen hade han på herr Klingerspore i Träsk. I övrigt hade han pengar att fordra av länsman Mörk, Johan Olsson i Finby, Johan Persson i Hulta samt av brofogden Bengt Lundgren i Finby. Den annars största posten utgjordes av skutan som han delade med Carl Jonsson i Mångstekta. Pehrs del i skutan värderades till 400 daler koppar.

Stiernan, Bälta, Reseda och Rodblok
Nu ska man inte förledas att tro att Pehr bara sysslade med sjöfart! Nej, en ytterligare titt i bouppteckningen visar att familjen även hade en hel del boskap, närmare bestämt två hästar, två tjurar, nio kor, fyra kvigor, elva gamla får och två unga samt några svin. Bouppteckningarna på den här tiden var så detaljerade att djuren till och med var beskrivna till utseendet, allrahelst korna som rent av kunde få stoltsera med sina namn i uppräkningarna. Bland Pehrs nio kor syns namn som: "Stiernan", "Bälta", "Reseda" och "Rodblok". Korna och fåren gick förmodligen fritt på utmarkerna och betade. Annat var det med Pehrs galt, två suggor och två kultingar. De måste förses med ringar i trynena för att de inte skulle böka upp grödor ur jorden. Det var en av brofogdens sysslor att se tillatt alla i socknen höll sina svin "ringade".

Förutom änkan Beata efterlämnade Pehr också fem barn: Lisa, Hindrik, Matts, Walborg och Beata. Eftersom alla barnen var omyndiga utsågs nämndemannen Simon Ersson på Prästö och Postbonden Daniel Olofsson i Finby till deras förmyndare.
Änkan Beata fortsatte efter sin makes död att driva skutan tillsammans med Carl Jonsson. Som sin halvskeppare anlitade hon den gamle båtsmannen Olof Falk. Nu varade verksamheten inte så länge. På hösten 1733 strandade nämligen skutan vid Slätskär utanför Nåtö. Det var när båtsman Falk och Carl Jonsson höll på med att laga seglen som blåst sönder i höststormen som skutan drev upp på land och fastnade. Trots att de dagen efter fick hjäöp från Nåtö gick inte skutan att rädda utan fick huggas upp på platsen.

Sibby ligger ju invid Östra Kyrksundet, ett faktum som gjorde att resorna till och från kyrkan skedde med båt.
En söndag i september 1736 satt Beata i Kyrkbåten på väg hem från kyrkan. Hon småpratade med sina grannar och nämnde att hennes båtsman Johan Berg skulle få ett mindre hölass detta år än vad han fått året dessförinnan. Då öppnade båtsman Bergs svägerska Ebba truten och sa: "Körde I något dit, så körde I något dädan". - så hade hon hört sin moder säga. Beata blev ju naturligtvis rasande över denna fräckhet kommande från en piga och stämde därför in henne till nästa ting för "oanständige ord på kyrkbåten". Det hela slutade med att Beata och Ebba förlikades och delade på rättegångskostnaderna.

Pehrs och Beatas son Matts föddes den 27 december 1726. Han bodde som vuxen på klockaregården i Sund och verkade som klockare i socknen. Tillsammans med sin hustru Maria Larsdotter hade han barnen: Magnus, Maja Lisa och Johan.