Nr 95 Wittlock

Anders Wittlock, 1705 - 1740 (avsked),
Erik Wittlock, 1740 - 1745 (rymt),
Erik Wittlock, 30/1 1748 - 9/9 1773 (avsked),
Johan Wittlock, 9/9 1773 - 2/10 1789 (död),
Per Witlock,
Josef Witlock,
Mats Wittlock, 5/4 1790 - 1809.

Wittlock är ett av de ursprungliga båtsmansnamnen i socknen. Redan 1702 nämns en Olof Wijtlock från Mångstekta. Det är också där i Mångstekta som de senare Wittlockarna kom att ha sin rote. Förutom Wittlock, fanns i Mångstekta även en båtsman Hamberg 1706.

Vid generalmönstringen 1729 var Anders Nilsson Hwitlåck en av de fyra båtsmännen som fanns kvar sedan tidigare. Anders var född på Åland och hade antagits 1705, 20 år gammal.

På hösttinget 1737 fordrade Anders hushyra av sina rotebönder Erik Olofsson, Thomas Mattsson och Carl Jonsson i Mångstekta samt Olof Mattsson i Biörby. Han hade varit utan ersättning för bostad sedan 1728. Parterna förlikades så att rotebönderna lovade betala fyra daler i kopparmynt tillsammans.

1738 var han instämd för att vittna i ett fall som gällde Jacob From, men eftersom han varit för onykter på förmiddagen sköts hans vittnesmål upp. När han så äntligen blev inkallad på eftermiddagen var han märkbart irriterad och yttrade sitt missnöje med att han måste gå där och vänta. Eftersom han nu sa sig vara nykter manade rätten honom att avlägga vittnesmålseden men då slog han ihop händerna och sade att han inte ville göra någon ed.
     Trots att lagen upplästes för honom vägrade han. Fiskalen yrkade då att han måste plikta både för sin ohövlighet och för att han varit drucken. Anders frågade om fiskalen betalt någon dricka åt honom och eftersom de då inte tycktes komma längre beslöt man att Anders Wittlock skulle sättas i fängelse över natten.
     Nästa dag avlade han i alla fall vittneseden med "finger å bok" och vittnade sedan att han inte kände till något i fallet om Jacob From.
     Anders själv - som ju bara skulle vara vittne - dömdes till fem daler silvermynt i böter för dryckenskap och lika mycket för ohövlighet inför rätten. Eftersom han inte hade något att betala med förvandlades straffet till dels en söndag i stocken vid kyrkan, dels åtta dagars fängelse vid Kastelholm.

1740 var det dags för kommendören Hindrich Wagenfeldt att göra en generalmönstring över kompaniet. Den 54-årige Anders Nilsson Hvitlåck bedömdes då vara gammal och krasslig och fick därför avsked. Roten kunde istället uppvisa den 15 år gamla drängen Erich Ersson, son till en korpral i Stockholm.

Redan i januari 1740 fick Erik Ersson Wittlock tjänstgöra i Stockholm och då bland annat vid vårdtornet på Brunkebergsåsen.

Vårdtornet på Brunkebergsåsen
Tornbesättningen skulle vaka över staden och slå larm vid eldsvåda. [..infoga bild över Vårdtornet här..]

Väktarna ropade ut timmarna så här: "Väktarerop!
Klockan är 00 slagen.
Gud bevare staden,
Ladugårdslande-na,
Brunkebergena med!
Klockan är 00 sla-gen" (Strindberg & Lundin, 1882, Gamla Stockholm, sid 6).

Den 26 januari 1740 hade den blott 15-årige båtsmannen Erik Wittlock kommit på post i vårdtornet klockan fyra på eftermiddagen. Efter en halvtimme hörde han något från Ladugårdslandet och beslutade varsko tornvakten. Men denne var då borta. Eftermiddagens tornvakt var högbåtsmannen Tyres Littorin och inte förrän kvart i sju kom han tillbaka. Och då i sällskap med sin fru!!

På vintern 1740 råkade Erik på roslagsbåtsmannen Anders Hagenbeck i Stockholm. Han hade varit hem från kompanimötet och hämtat sin lön från roten. 12 daler kopparmynt bar han nu i sin pengapåse. Erik föreslog honom att han som hade pengar skulle bjuda på en sup brännvin. Och på en krog på Södermalm fick han också sin sup. Men, inte var han nöjd med det inte! - Därefter begärde han ett stop öl, men eftersom de inte kunde få det på den krogen, lovade Hagenbeck att han skulle bjuda på det någon annanstans. Erik föreslog att han skulle följa Hagenbeck hem men när de kommit till Glasbruksgatan tog han ifrån honom penningpåsen och sprang.
Domen blev enligt 47 kap. 1 par. missgärningsbalken att Erik skulle betala tillbaka summan och böta hälften av värdet. Eftersom han inte kunde betala summan blev han satt i fängelse under tre dagar och fick dessutom undergå "hemlig skriftemåhl i sackristian". Fängelset slapp han ur den 16 februari och kyrkoplikten undergick han den 4 oktober 1741.

I mars 1743 var Carl? Ersson Hvitlock kommenderad till Skeppsholmen i Stockholm. Samtidigt upprättades en ny omgång båtsmän på Åland. Zachris Ifring, ordinarie båtsman från rote 96 i Hulta, reste för rote no 95 till Åbo.

Den 30 januari 1748 antogs 24-årige Erik Hansson, född i Stockholm och gardeskarlson till båtsmanstorp nummer 95.

Vid 1753 års generalmönstring var han kommenderad till Helsingfors för fästningsarbete.

Från och med 1763 var kompaniet indelat i överbåtsmanskap med ungefär 15 båtsmän i varje. En av båtsmännen blev utsedd till överbåtsman och ledare för sitt överbåtsmanskap.
Sunds socken bestod av två överbåtsmanskap: det tionde och elfte. Chef för det tionde blev Erik Wittlock.

1763 års generalmönsterrulla säger att Erik bevistat finska kriget alla tre åren och varit med vid Korpo ström, varit tre år i Pommern och "varit buskad vid tackberg". [- vad nu det kan betyda? - om jag har läst rätt]
Alltså började han sin militära bana redan innan han antogs till båtsman i Mångstekta 1748. - Finska kriget varade ju 1741-1743.

Den 3 juli 1764 kommenderades Erik till örlogsgalären "Printz Hindrich". Den 2 augusti avmönstrade han från nämnda skepp och i september kom han i stället till skärgårdsfregatten Turuma Norden, där han var till den 1 oktober. Under resten av oktober och november-december var han på Sveaborg.

Vid 1773 års generalmönstring rättades hans tjänstetid till 32 år och han fick avsked som "gammal och bräcklig". Han anmäldes till underhåll.

Efter avskedet 1773 levde familjen i Vivasteby och den före detta överbåtsmannen fann sig till rätta som kyrkväktare i socknen.

Johan Johansson var 29 år och son till en åländsk bonde när han blev antagen.

Den 9 februari 1777 vigdes Johan med båtsmansdottern Anna Bergman från Strömbolstad.

Johan Wittlock mönstrade in på Sveaborg för arbete vid varvet den 7 mars 1782.

Den enda uppgift om Per Johansson Witlock som har påträffats är den som prästen skrev i socknens födelsebok när hans son Carl föddes i Mångstekta 1787. Bland dopvittnena fanns också båtsmannen Anders Strömbeck. - Notera att Johan Wittlock fortfarande var båtsman för roten, jämför ovan. Måhända var Per egentligen båtsman i en annan socken.

I 1787-94 års kommunionsbok finns Cronobåtsmannen Joseph Witlock antecknad direkt under Johan Wittlocks familj i Mångstekta.

Någon gång mellan 1787 och 1801 hade Mats sin svärfar Petter Leijon boende hos sig på torpet. Han noterades vara "utgammal".

Dottern Maja Andrietta gifte sig med en rysk soldat som var inkvarterad i Hulta. Hon var född i Åbo och antagligen var hon bara styvdotter till Mats.