Nr 96 Ifring, Hulta

Zachris Ifring, 1729 - 1753 (avsked),

1729 antogs stockholmsgrabben Zachris Zachrisson som båtsman på Ålands och södra Finlands båtsmanskompani. Hans torp fanns i Hulta by i Sunds socken på Åland. Båtsmansnamnet som han blev tilldelad var Ifring, ett namn som inte förekommit i socknen tidigare. Kanske var det någon av hans personliga egenskaper som givit upphov till namnet.
    Vilken miljö den blott 16-årige Zachris kom från kan man bara spekulera i. Men han fann det tydligen mödan värt att byta den mot ett hårt och farligt liv som båtsman. Kanske det ändå blev en förbättring för honom - en räddning från Stockholms 1700-talsslum med sin nöd och sina sjukdomar...
    När det gäller miljön han kom till finns det mer att säga. Det var ett Åland som just hade börjat resa sig ur spillrorna efter den stora ofreden. Karl XII var död och ryssens härjningar hade upphört. Den åländska befolkningen som varit på flykt hade nu hunnit bygga upp sitt samhälle så mycket att det var dags att börja rekonstruera båtsmanskompaniet.
    Det var alltså år 1729, rotarna i Sund hade så gott de kunnat skrapat ihop manskap till de ordinarie båtsmanstorpen. Många hemman var fortfarande öde och kanske till och med nedbrända. De övriga hade lyckats skrapa ihop åtta karlar som dög till båtsmän. Av dem var fyra kvar sedan före kriget. Bland de nya var Zachris Zachrisson den ende som kom från Stockholm.

Den första augusti 1733 var Zachris på barndop. Det var båtsmanskollegan Pehr Enwiis som döpte sin dotter Brita och Zachris blev fadder.

På hösten 1736 kom han i slagsmål med en annan båtsman under årets häradsting i socknen. Det var slutet av oktober, klockan var mycket och sockenborna hade samlats för nattvila i sockenstugan i Högbolstad. Zackris pratade med båtsmannen Jacob From när From sa att han skiter i var kopp som båtsman Berg i Sibby har. Zackris svarade att han skulle skita i sina egna koppar och låta bli Berg. Då kände From efter kniven men hann inte dra den förrän Zackris hade tagit en liten stol och slagit honom i huvudet. Resultatet blev att båda båtsmännen fick böta för att de brutit mot tingsfreden som skulle råda under det att tinget pågick.
    Zachris kunde inte betala böterna utan fick i stället sitta inspärrad i fängelset i Castelholm under 58 dygn. From satt hela 165 dygn.

Nästa tillfälle som Ifring förekommer i urkunderna är när gästgivaren i Skarpans under 1738-års höstting meddelar att Ifring betalat den stallfordran han haft på sig. Det hade löst sig så att Zachris' rotebonde Matts Mattsson Benner i Hulta skulle ge gästgivaren Johan Olofsson 16 kappar råg. Dessutom skulle Zachris betala Johans rättegångskostnader på 24 öre.

På våren 1742 stämde sockenskräddaren Daniel Sahlström in Zachris till tinget för att han skulle ha kallat honom för "tiufw och skälm". Inget blev dock bevisat och målet lades ner.

När kompaniet tjänstgjorde på Skeppsholmen 1743 var Zachris kvar på Åland och där upprättades en helt ny uppsättning båtsmän för färd till Åbo. Zachris Ifring noterades då för rote 95, medan det för rote 96 antogs en 20 år gammal ogift svensk vid namn Carl Hendriksson.

Zachris hade gjort så många sjöresor att han stod antecknad som sjövan i rullorna när han 1743 tjänstgjorde på galären Stadswerfvet.
    Den galärresan kom att bli ödesdiger för honom. Det var nämligen på Stadswerfet han blev så skadad i högra armen av en stickhake att han antagligen fick svårt att utföra sina båtsmanssysslor.
Trots skadan ansåg man sig ändå ha nytta av honom inom kompaniet. Den nya uppgiften han fick var att vara kompaniets profoss. Det var en typ av ordningsman som dessutom fungerade som bestraffare, kanske även bödel. (Enligt SAOB: Militär befattningshavare som hade att övervaka ordningen vid militärt förband eller på örlogsfartyg, att utföra åtal vid krigsrätt och att verkställa de ådömda straffen; stundom även om militär befattningshavare som hade att sköta proviantanskaffning och dylikt.)

Den 24 maj 1748 mönstrade han in som profoss på Skeppsholmen i Stockholm. På hösten skrev man från socknen till Amiral Ridderstolpe i Stockholm för att be att Ifring skulle få komma hem till vintertinget för att då vittna i ett rånfall. Amiralen svarade att manskapet på Skeppsholmen inte var större än vad som behövdes för att de skulle kunna bedriva vinterns arbeten.
    Till hösten 1749 hade han i alla fall kommit hem och kunde då inför rätten berätta om hur han på kompaniskrivarens order tagit den misstänkte rånaren Christian Benner i förvar och vad denne för honom då bekänt.

När Zachris efter 24 år blev avskedad och fick gratial 1753 ersattes han av fördubblingsbåtsmannen Friedrich Kihlberg som var son till en gardeskarl i Stockholm.

1761 var det dags för nästa generation Zachris Zachrisson att göra entré bland båtsmännen, och mycket riktigt - det var Zachris Ifrings son. Han fick bli fördubblingsbåtsman med tillnamnet Elgman.

Den 12 maj 1765 dog den avskedade profossen Zachris Ifring.

Friedrich Ifring, 1753 - 9/9 1773 (avsked)

18 år gammal hade han 1751 antagits till fördubbling och kunde nu, efter två år, få den mer åtråvärda ställningen som ordinarie båtsman med vad det innebar i fråga om fördelar.
    Denne Friedrich Kihlberg, som nu fick heta Friedrich Ifring i stället, passade på att rymma den 6 december 1759 när han under det Pommerska kriget var kommenderad till Karlskrona. Hur det gick till och varför han omsider kom tillbaka känner jag ännu inte till. Klart är dock att han 1761 återigen finns i rullorna.

1762 var Friedrich Ifring kommenderad till Sveaborg.

I maj 1763 ingick han i den besättning som skulle hämta två fartyg från Stockholm till Sveaborg.

Enligt 1763 års generalmönsterrulla var Friedrich sjövan och hade gjort tre resor i Östersjön och en i skärgården.

Tiden förflöt och något anmärkningsvärt hände inte förrän vid generalmönstringen 1773 när Friedrich Ifring bedömdes såsom ofärdig och fick avsked. Och vem var det som fick ersätta honom om inte Zachris Elgman. Cirkeln var sluten. Sonen besatt nu den plats fadern fått för över fyrtio år sedan.

Den avskedade Friedrich Ifring dog den 10 mars 1795 i Hulta av en okänd sjukdom. Han blev 61 år gammal. I kommunionsboken har prästen noterat att Friedrich inte kunde läsa.

Zachris Ifring, 9/9 1773 - 11/1 1790 (död),

Den 31 augusti 1774 gifte han sig med pigan Anna Danielsdotter från Gester-by. De hann bara vara gifta drygt ett år; Den 17 september 1775 fick Anna hastig feber och dog, 35 år gammal.

1778 flyttade hans nya hustru Stina Wettersten från Jomala till Sund med oklandrat betyg från den 15 februari av kyrkoherde Krogin.

1779 var han med From, Falck och Hamberg kommenderad på fregatten af Trolle.

Den 9 maj 1783 mönstrade han på Sveaborg för att göra timmermansarbete.

Den 11 januari 1790 dog han på Sveaborgs fästning.

Olof Ifring, 5/4 1790 - 3/7 1790 (fånge),

Olof Matson var 17 år och dräng när han mitt under brinnande krig fick ersätta Zachris Ifring som Hultas båtsman. Han hann bara tjänstgöra i tre månader innan han blev tillfångatagen av ryssarna den 3 juli 1790. Det var dagen för det slag som gått till historien under namnet "Det Viborgska gatloppet".

Enligt 1793 års rekryterings- och avräkningsrulla hade nr 96 Ifring varit vakant sedan 1790.

Jacob Ifring,

Den 28 mars 1796 vigdes båtsmannen Jacob Ifring med änkan Greta Mårtensdotter, båda var från Hulta.

Den 1 juli 1798 fick båtsmannen Jacob Ifring och hans hustru en son, Johan.

Anders Ifring, 28/2 1798 - 1809 (rymt).

Den 28 februari 1798 överfördes fördubblingen no 64 Anders Elgman till Ifringstorpet som stått tomt sedan 1790.

Hans hustru Anna Ersdotter kom från Listersby, Vårdö.

31 maj 1805 - 31 maj 1806: årstjänst på Sveaborg.

Förra båtsmanshustrun Anna Ifring flyttade den 29 september 1813 från Hulta till Saltvik men återkom till Hulta 1814.

Den 24 april 1835 dog båtsmanshustrun Anna Ifring i Hulta av slag, 64 år gammal.

Copyright (c) Göran Blomqvist
Senast ändrad 2000-02-27
Sänd eventuella kommentarer till gblomqvist@swipnet.se