Men när det var ca 10st före oss i kön, så ändrar givetvis Sri Lanka sin adoptionslag, så helt plötsligt kom det inga barn. Det tog ganska lång tid (jag kommer inte ihåg riktigt) innan det började komma barn igen. Men när det äntligen blev vår tur så gick det jätte fort.
Dom ringde en onsdag och frågade om vi kunde åka på lördagen, visst kunde vi det, vi hade ju varit beredda så länge, på torsdagen fick vi barnförslag en flicka som är 5 månader sa dom, å ett önskebarn var min första tanke, för har man en pojke är det ju underbart att man får en flicka och så liten dessutom, att man kan ha sådan tur.
Och på fredagen var vi på väg för vi skulle övernatta i Stockholm för planet gick så tidigt på morgonen kl 7.00 om jag inte missminner mig.

Vi var så nervösa så när vi klev ombord på flygplanet så sa jag till flygvärdinnan
- hu vad nervös jag är, för jag har aldrig flugit förut.
Vet ni vad hon sa jo hon sa
- welcome on board för vi skulle flyga med
KLM och där kunde dom ingen svenska vad pinsamt.
Men iväg kom vi, det var ganska jobbigt att sitta i ett flygplan så länge, men Jonas var jätte duktig. Vi kom ner mitt i natten, det var en jätte snäll man som kom och mötte oss så det gick bra. På vägen till gästhemmet som vi skulle bo på,  såg vi folk som låg och sov på trottoarer och allting kändes så konstigt, jätte varmt var det också fast det var mitt i natten. När vi väl kom fram till gästhemmet så fick vi ett rum så att vi kunde gå och lägga oss, för vi var ganska trötta.

Nu var det alltså söndag, men vi fick inte träffa vår flicka som skulle heta Sara för än på måndagen, så vi ägnade den dagen åt att bekanta oss med några andra familjer som bodde på samma gästhem och som också var där för att adoptera barn.

På måndagen var vi nervösa igen, hur skulle hon se ut, skulle hon bli ledsen när vi tog i henne, många frågor hade vi i huvudet. Vi kör in på en gård och får se en stor byggnad som alltså är det barnhemmet som Sara har bott på i 3 månader. 

Vi blev visade till ett rum där vi fick vänta på henne.

Hon var så fin Jonas lillasyster, välmående och glad.

Efter det första mötet så skulle vi träffa en advokat och skriva på lite mera papper.
Sedan följde en tid av väntan, för det måste gå ett visst antal dagar mellan första mötet med barnet och innan man kan få komma till domstolen där adoptionen ska godkännas.

Så under den här tiden ca 4 veckor åkte vi till Saras barnhem och besökte henne mån - fre. för på helgerna hade dom föräldrafritt, vi skulle ha åkt runt och titta oss omkring lite på Sri Lanka, men Jonas tyckte att det var så varmt så han orkade inte så vi blev kvar på gästhemmet och gick till stranden för att bada i havet nästan varje dag.

Efter lång tid av väntan så fick vi äntligen hämta Sara på barnhemmet för nu skulle vi äntligen få adoptionen klar i Sri Lanka.
Så nu skulle vi få komma till domstolen.

Vi var så nervösa, men det var ingenting att vara nervös för, för allting va förberett av advokaten så det var bara några frågor som Kent skulle svara på, för kvinnan får inte säga någonting i domstolen.
Och allting gick bra så nu skulle vi snart få åka hem jätte skönt,
5½ vecka var vi på Sri Lanka.

Så här har barnen det i dag...