Födseln
Till min son Jacob
Ultraljudsbild vecka 30
Det hade redan med ett extra ultraljud i vecka 30 konstaterats att du skulle bli väldigt stor, vi fick göra tre ultraljud utöver det vanliga och hela tiden var du mellan 41% och 46% för stor. Det sista vi gjorde i vecka 37 viktskattades du till 4.300 och då var det ändå tre veckor kvar. Till min förskräckelse började det diskuteras ett eventuellt kejsarsnitt när det misstänktes att du skulle passera femkilosgränsen. Det var något jag absolut inte ville ha. Du var beräknad till 26 oktober men eftersom både du och jag var så stora hade vi börjat vänta på dig flera veckor tidigare och hoppades på att allt skulle sätta igång på naturlig väg eftersom chansen för en vanlig förlossning var större då. Men vi väntade och väntade.
Måndag den 25 oktober kl 13 hade vi tid hos förlossningsläkare Norén för att diskutera en eventuell igångsättning. Till min stora glädje satte värkarna igång vid tretiden samma morgon. Vi fick ringa efter farmor och farfar så dom fick komma och ta hand om Jesper och Josefine och köra dom till skolan, klockan sju var vi inne på Mölndals BB och då var det ca två minuter mellan värkarna. Vi togs emot av en väldigt trevlig barnmorska som hette Gunilla Michael då började det som din pappa kallade lång dags färd mot natt. Allting började som det skulle och för att skynda på det hela gick vi uppe hela tiden, dom stack hål på fosterhinnan och satte ett värkstimulerande dropp. Jag lärde mig att hantera lustgasen och graderade värkarna till mellan fyra och nio drag, ibland blev dom så häftiga att jag med vilje "gick in i dimman" och hade roligt åt saker och ting som din pappa och barnmorskan inte förstod ett skvatt av. Vid tvåtiden hade vi bytt barnmorska och istället fått Magrethe Högberg. Pappa och jag kämpade på och klarade oss själva, hon fanns mest bara till i rummet. Framåt kvällen hade vi börjat bli rejält trötta och din pappa hade fullt med klösmärken på handen, värkarna gjorde fruktansvärt ont men hade blivit helt ineffektiva. Tyvärr hjälpte inte heller lustgasen längre något vidare den heller. Vid åttatiden hade jag börjat inse vartåt det lutade och bad om hjälp, eller som jag själv kände det, gav upp. Klockan 21 rullades vi in på operation för kejsarsnitt, som tur var bestämdes det att dom skulle försöka lägga en ryggbedövning så att jag åtminstone kunde vara med delvis, efter fyra böjda nålar lyckades det äntligen. Det monterades upp en liten skärm framför ansiktet på mig och din pappa fick sitta vid min sida iklädd rock och en liten käck mössa. Jag tyckte det kryllade med folk i rummet men alla hade dom väl någon funktion.
Klockan 21:48 plockade dom ut dig och visade fram dig, det första dom visade var huvudet som var täckt av den största kalufs man bara kan tänka sig, det tog lite tid innan jag fick bekräftat vad jag redan visste, att du var en pojk. Pappa fick följa med och göra dig iordning, du behövde också sugas ren på fostervatten. Under tiden dammsögs magen på mig och jag häftades ihop. När vi båda var färdiga lade dom dig till mitt bröst och du sög så fint och var så vacker. Det var ju inte så konstigt eftersom du ju fick den lätta vägen ut, inget ihoptryckt huvud där inte. Egentligen ville dom köra ner mig på IVA för övervakning i några timmar men då blev jag ledsen igen så då fick vi tre ett eget rum på förlossningen. Pappa fick sina smörgåsar på silverbricka och jag efter mycket tjat ett glas vatten!!? Vi fick också en telefon men eftersom det då var ganska sent ringde vi bara Farmor o Farfar och Oma som hade oroat sig hela dagen.
Vid tretiden på natten rullades vi ner till rum 13 på avd. 21. Nytt för oss var att även papporna fick lov att sova kvar första natten. Inte för att vi sov så mycket utan tittade nog mest på dig. På morgonen hjälpte pappa mig in i duschen, jag ville på benen så fort som möjligt för att komma hem snarast. Christer åkte och hämtade Jesper när skolan slutade, din gulliga storebror köpte en mjukis Bamsefigur till dig, inget kunde väl vara mer passande. Du fick många kommentarer om din storlek och din frisyr vilka båda var väldigt imponerande. På tisdagkvällen kom farmor, farfar och Oma på besök och på onsdag åkte vi hem!
Välkommen Jacob, din Mamma Daniela
