|
Vi följer kustremsan från Helsingborg de fyra milen med en sagolik utsikt över sundet, solen och de små
fiskestugorna som sticker upp längs strandremsan. Spänningen tilltar när vi svänger ner mot den lilla hamnen i det pittoreska Mölle och ser dykarna förbereda sina luftpaket och tar plats i den
välanpassade båten. Motorerna går igång och vi glider snart ur hamnen efter några ord om båtsäkerhet av Ola då den friska morgonbrisen hälsar oss välkomna.
Snart lägger båten till i ett
vindstilla gryt och gänget samlar sig för dyket och den där lilla koncentrationspänningen faller över oss när divemastern ger oss mer kött på benen inför dyket. Strax, med ett enkelt kliv ut i friheten
frigör jag mig från den tunga människokroppen till ett avslappnat och frisimmande vattendjur med blicken mot det blågröna djupet. Med några enkla tecken till parkamraten och regulatorn i munnen
påbörjas nedstigningen och det lilla väsandet från en tömmande inflator förvandlas till ett bubblande läte för att snart försvinna ner i de ljudlösa. Vi närmar oss den hemlighetsfulla trädgården och
för att uppnå viktlösheten trycker jag in lite luft i västen och vår nedstigning bromsas upp.
Med vår goda planering kan vi nu bara rätta in oss och driva med strömmen längs kullabergets
fäste på 18 meters djup. Det första som fångar våra blickar är en ishavssjöstjärna som är ganska ovanlig i området, Ett lätt fenspark vidare och blicken riktas mot den sagolika vy framför oss av klippornas
skuggor i lek bland blåstångens dans. En plattfisk tittar upp från dansgolvet och avslöjar sin nyfikenhet genom att följa oss vidare. I sökandet efter vår följeslagare finner vi en berggylta som följer
våra fenslag med en förhoppning att vi virvlar upp något ätbart.
Divemastern pekar mot en spricka i berget där en hummer försöker göra sig osynlig och med dess blygsamhet lämnar vi den och istället
beger oss vidare på vår upptäcksfärd.
Klippbiotopen döljer en mystik som vi försöker lösa och tanken på fyra ivrigt sökande dykare med masken mellan stenarna får mig att le och jag känner
små luftbubblor snirkla sig ut i friheten och kittla mot mitt ansikte medan jag försöker återfinna koncentrationen. Vi samlar oss åter medan en pungräka visar sin simfärdighet och gör små konster
mellan två sjöpennor. Sakta sjunker djupmätaren och soljuset avslöjar att vi nu stigit ett antal meter medan vi koncentrerat oss på vårt lycksökande. Plötsligt får jag syn på en juvel som normalt inte
befinner sig så grunt, en kattfisk misslyckas med att dölja sin håla för mig och jag försöker påkalla mina vänners uppmärksamhet men dessa letar efter manometerslangen och förstår inte vad jag vinkar
efter så kattfisken andas ut när jag vänder bort för att se hur mina dykbröder har det.
Manometern visar oss att det snart är dags att ta farväl av detta nirvana så vi börjar följa bergskammen sakta uppåt. Vi samlar gruppen för vårt
säkerhetsstopp och innan vi bryter ytan fortsätter vi på fem meters djup rakt från berget för att slippa sköljas upp på land när vi gör vår uppstigning i båten. När utrustningen är säkrad ökar
motorvarvet och vi beger oss in mot Mölle igen efter ännu ett minnesvärt dyk vid kullabergets fäste |
