Historia


Scoutings historia.

Man kan gott säga att scouting började som ett socialt projekt med en brittisk hjälte i huvudrollen. 1907 samlade Robert Baden-Powell (BP) 21 pojkar från olika samhällsmiljöer till det första scoutlägret på Brownsea Island utanför Englands sydkust. Ett spännande program, primitiv matlagning och lägerliv, lek och lägerbål - allt utifrån samarbetet i de fyra patrullerna - gjorde lägret till en succé. Föreläsningar och skrifter av BP, samt boken "Scouting for boys", spred scouting som en löpeld över England och världen. 1910 fanns ca 110 000 scouter enbart i England. Stenen var i rullning.

Flickorna ville också vara med och så blev det, även om många menade att det var opassande för den tidens väluppfostrade flickor. När BP och hans fru Olave tog ledningen blev det riktig fart.1909 fick scouting fäste i Sverige genom Ebbe Lieberath och 1912 bildades Sveriges Scoutförbund. Emmy Grén-Broberg, kallad Bro, blev ledare för de första flickscouterna och Sveriges Flickors Scoutförbund bildades 1913. Genom samgående startade Svenska Scoutförbundet 1961, med Bengt Junker och Märta Norrman i ledningen. Andra kända profiler är t.ex. Folke och Estelle Bernadotte.1908 kom boken "Scouting for boys" till Sverige. Ett år senare företog gymnastikläraren och kapten Ebbe Liberath en båtresa i skärgården. I salongen fann han en kvarglömd bok. Det var "Scouting för boys" och den kom att göra stort intryck på honom. Han beslutade sig för att starta scoutverksamhet i hemstaden Göteborg och översatte samtidigt boken till svenska.

Liksom i England gick det undan här hemma. Scoutpatruller växte upp runtom i landet och 1911 började scoutverksamhet för flickor vid Wallinska skolan i Stockholm.

För att ge ungdomen scouting efter BP:s idéer var det nödvändigt att bilda en riksorganisation och 1911 gick en kallelse till alla kända pojkscoutgrupper i landet. 38 grupper hörsammade kallelsen och var representerade vid det konstituerande sammanträdet som hölls i januari 1912 i Stockholm. Sveriges Scoutförbund bildades. I mars 1913 var det dags att bilda Sveriges Flickors Scoutförbund. De två förbunden levde sedan sida vid sida tills 1960. Den 13 november 1960 inleddes två förbundsstämmor, flickorna för sig och pojkarna for sig. Vid röstningen om sammanslagningen angavs 654 röster för och 54 mot. Det nya förbundet såg därmed dagens ljus. På eftermiddagen hölls ett gemensamt möte med mellan 3000 till 4000 ledare.

Genom åren har flera scoutförbund bildats i Sverige och vid några tillfällen har också olika scoutförbund slagits samman. Vid ett flertal tillfällen har man försökt att föra samman alla scoutförbund till ett enda. Det har dock misslyckats. En viktig anledning är att i några förbund är scoutverksamheten en del av den totala verksamheten i moderorganisationen. Scoutverksamheten får då den profil som moderorganisationen har, som t ex Ungdomens nykterhetsförbund.

Så snart flera scoutförbund inom pojk- respektive flickverksamheten uppstod i Sverige blev det aktuellt att bilda ett samarbetsorgan. Det gemensamma namnet för all svensk scouting är nu Svenska scoutunionen med Svenska Scoutrådet som verkställande organ. Men scoutverksamheten i de allra flesta länderna i världen är fortfarande strikt uppdelad i flick- och pojkförbund. Sverige har en helt integrerad verksamhet och intar en unik ställning, som delas av endast ett fåtal länder. 

Grundaren Robert.

Baden-PowellPojken som föddes den 22 februari 1857 var energisk, mångsidig och händig. Han skrev flitigt i skoltidningen och var aktiv i debatter. Han var inte så intresserad av matematik och klassiska språk. Han försökte dock alltid göra sitt bästa. När han inte kom in på college i Oxford sökte han istället till armén, där han kom in med glans. Snart fick han tjänstgöra i Indien, Afghanistan och södra Afrika. Ofta var han underhållare, skådespelare och musiker på sin fritid. Han steg snabbt i graderna. BP:s fantasi, påhittighet och uthållighet gjorde honom till en god ledare. Han praktiserade "scouting" i det militära genom att lära upp och ge ansvar till unga pojkar.

Efter belägringen av Mafeking 1899-1900 blev han folkhjälte i England. Han befordrades till general och 1909 blev han adlad. Som "kändis" fick han ofta frågor om råd från ungdomar. Ett svar kunde vara: "Du ska inte nöja dig med att undvika att få dåliga vanor, du ska medvetet gå in för att göra något gott." BP ville skapa ett program för att träna pojkar för fred och "Scouting for Boys" blev spridd över hela världen. Med hustrun Olave Soames fick han tre barn. 1939 nominerades han för Nobels fredspris. Han dog 1941 i sitt hem i Kenya. Olave levde till 1977.