Läger
Här är ett brev som en av våra ledare skrev efter lägret.
Tänkte jag skulle skriva några rader om lägret.
Då jag inte hade några tidigare erfarenheter av "storläger, typ Natura 93
osv." till skillnad från de flesta andra i kåren, så anade jag inte vad som
väntade. Jag har ju bara varit med i drygt 2år. Men jag måste säga att jag
blev mäkta imponerad. Vilken apparat som drog igång. Wow, säger jag bara,
rent spontant ur mitt hjärta.
Jag kommer aldrig glömma den synen från lägerinvigningen när scouter kom
från överallt och bara välde in i "grytan" där vi satt. Man har ju sett
filmer med liknade scener men aldrig trodde jag väl att jag skulle få
uppleva nåt sånt på ett läger i skåne!!! För att inte tala när Jönsson & Co
drog upp hela vår stadsdel (PRATI) (jag var oxå med på ett litet hörn :-),
och alla stod upp, sjöng lägersången, och viftade halsdukar; vilket sjujäkla
drag!!! Fast vårt försök till Limbotåg (heter det så), blev lite misslyckat,
bara några tappra anslöt sig men men det var kanonkul ändå.
Bara att gå och titta på hur alla byarna såg ut var helt otroligt tycker
jag. Vilka sjyssta lösningar som man hittat på! Allt från jättepressar till
beduintält...För att inte tala om tivolit. Att man kan bygga så mkt av träd
och rep, det trodde jag faktiskt inte var möjligt!
Vad jag vill komma fram till är att jag är oerhört glad och tacksam att jag
åkte upp och besökte min kära nuvarande sambo på Hula-Hula lägret, den där
halvdassiga dagen i maj-99. Annars hade jag aldrig träffat de andra otroliga
människorna i vår kår, dessa snälla och underbara människor som bara
välkomnat mig till deras gemenskap. Inte heller hade jag fått uppleva nåt av
det häftigaste jag nånsin upplevt eller kommer att uppleva, hmm såvida vi
börjar spara till Thailand - 03 eller om det var -05.
Robert Tobiasson
"77:a och nybliven scout"